Lugnet personifierat
Under avslappningen på yogan idag (ja, jag går på yoga ibland), var det någon utanför salen som tjoade och stimmade liite för högt. Jag öppnade ögonen och sneglade på yogainstruktören. Man kunde riktigt se hur hennes ögon kiknade ihop och intog den mörkaste av de svarta nyanser. Hon blev arg. Riktigt arg.
Smidigt reste hon sig från den babyblå mattan. Men istället för att intuitivt springa bort till dörren, rycka upp den och vråla "håll käften era jä*la idioter. Vi har för f*n avslappninga här", så tog hon tre långa och nästan flytande steg bort mot dörren, la handen på glasrutan och kikade ut mot personerna som väsnades. Därefter gjorde hon en gasiös vändning in mot salen igen; gick med dansliknande steg tillbaks till mattan och satte sig åter i lotusställning. Helt oberörd.
Tror bara att det är en yogainstruktör som kan ha det lugnet.
Smidigt reste hon sig från den babyblå mattan. Men istället för att intuitivt springa bort till dörren, rycka upp den och vråla "håll käften era jä*la idioter. Vi har för f*n avslappninga här", så tog hon tre långa och nästan flytande steg bort mot dörren, la handen på glasrutan och kikade ut mot personerna som väsnades. Därefter gjorde hon en gasiös vändning in mot salen igen; gick med dansliknande steg tillbaks till mattan och satte sig åter i lotusställning. Helt oberörd.
Tror bara att det är en yogainstruktör som kan ha det lugnet.