h-lena

Om jag hade varit jobbsökande hade det varit det här jobbet jag siktakt högst på:

Om någon skulle fråga vad man jobbade med skulle man svara lite drygt: "Ja, men jag är ju Brand Manager jag vettu". Sen skulle man lägga till "För O'boy" samtidigt som man med höjda ögonbryn nickar lugnt en gång med blicken fäst i betraktarens ögon, som om man sakta låter det sjunka in hos lyssnaren. Klockrent.

Jag skulle vilja se reaktionerna hos folk då. Först den imponerade blicken. Brand Manager låter ju onekligen som något inte vem som helst kan bli. Men så vet ju alla som själva titulerar sig med engelska titlar, inklusive jag, att man har det bara för att ens titel låter så ofantligt töntig och ointressant på svenska. Man erkänner dock inte detta, utan anledningen är ju självfallet att man jobbar på en global marknad och därmed behöver en titel som funkar internationellt. Självförtroendet blir därmed räddat.

Hursomhelst, nästa reaktion man möts av, när man sen nämner O'boy, kan jag inte tänka mig är annat än uppspärrade ögon som antingen avslöjar en skojar-du-med-mig-reaktion eller också en som insett barnsligheten i det hela. För visst vore det lite barnsligt att vara Brand Manager för O'boy.

Jag skulle vara en perfekt Brand Manager för O'boy.
Men nu söker ju inte jag jobb.