Dålig natt 1
Klockan 1:48 inatt drog det igång - brandlarmet.
Och som det tjöt.
Jag vaknade, men försökte somna om. Oj, vad jag försökte, men det gick inte. Det tjöt i hela huset. Insåg, när jag låg med täcket uppdraget över huvudet och gjorde mitt bästa att försöka somna om, att jag borde gå upp. Tjuter brandlarmet bör man gå upp. Det är ju så.
Men det var lite som den där historien "Pojken och vargen". Man har ju varit med om en del brandlarm på olika platser och har det brunnit nån gång? Nej, just det. Jag var otroligt osugen på att gå upp. Men larmet fortsätte att tjuta. Jag lyssnade; inga panikskrik, inget spring i trappan. Jag hörde ingen brand. Jag stack ut näsan från täcket och sniffade lite; jag luktade ingen brand.
Larmet tystnade.
Då hörde jag folk som gick i trappan. Inga skrik, men ändå folk som gick ut. Jag hörde mina sambos som gick i dörrarna. Trots att larmet slutat insåg jag att jag var tvungen att gå upp.
Drog en handduk runt mig och gick ut ur mitt rum. Tittade ut genom kikhålet och såg en av mina sambos stå där fullt påklädd och prata med en granne. Jag gick på toaletten. Ingen kom tillbaka in i lägenheten. Gick till kylskåpet och tog en klunk mjölk. Drack direkt ur kartongen. Fortfarande ingen som kommit tillbaks in.
Var även jag tvungen att ta på mig kläder och gå ut? Brann det på riktigt? Då borde ju mina sambos komma tillbaks och säga det till mig? Eller? Just när jag skulle titta genom kikhålet igen kom en av mina sambos. Han sa precis det jag ville höra. Det var falskt alarm. Ingen brand.
Gick därför och la mig igen. Sen tog det mig minst tio minuter innan jag somnade igen. Om inte ännu längre. Inser att det för många anses som snabbt, men för mig är det lång tid. Väldigt lång tid.
Med andra ord, en mindre bra natt.
Och som det tjöt.
Jag vaknade, men försökte somna om. Oj, vad jag försökte, men det gick inte. Det tjöt i hela huset. Insåg, när jag låg med täcket uppdraget över huvudet och gjorde mitt bästa att försöka somna om, att jag borde gå upp. Tjuter brandlarmet bör man gå upp. Det är ju så.
Men det var lite som den där historien "Pojken och vargen". Man har ju varit med om en del brandlarm på olika platser och har det brunnit nån gång? Nej, just det. Jag var otroligt osugen på att gå upp. Men larmet fortsätte att tjuta. Jag lyssnade; inga panikskrik, inget spring i trappan. Jag hörde ingen brand. Jag stack ut näsan från täcket och sniffade lite; jag luktade ingen brand.
Larmet tystnade.
Då hörde jag folk som gick i trappan. Inga skrik, men ändå folk som gick ut. Jag hörde mina sambos som gick i dörrarna. Trots att larmet slutat insåg jag att jag var tvungen att gå upp.
Drog en handduk runt mig och gick ut ur mitt rum. Tittade ut genom kikhålet och såg en av mina sambos stå där fullt påklädd och prata med en granne. Jag gick på toaletten. Ingen kom tillbaka in i lägenheten. Gick till kylskåpet och tog en klunk mjölk. Drack direkt ur kartongen. Fortfarande ingen som kommit tillbaks in.
Var även jag tvungen att ta på mig kläder och gå ut? Brann det på riktigt? Då borde ju mina sambos komma tillbaks och säga det till mig? Eller? Just när jag skulle titta genom kikhålet igen kom en av mina sambos. Han sa precis det jag ville höra. Det var falskt alarm. Ingen brand.
Gick därför och la mig igen. Sen tog det mig minst tio minuter innan jag somnade igen. Om inte ännu längre. Inser att det för många anses som snabbt, men för mig är det lång tid. Väldigt lång tid.
Med andra ord, en mindre bra natt.
