Aoouuuuew = God Morgon!
Rocky väckte mig med sitt gnäll 8:05. Han går gärna inte i trappor nu när han är sisådär 97 hundår gammal, vilket väl är förståeligt, så därför låg (?!) han nere i ändan av trappen och gnydde högt. Väldigt högt. Jag som sover som en stock vaknade. Men han skäller sällan. Kan komma ett och annat voff emellan allt gnyande, bara för att markera att han kan om han vill. Å det kan han ju. Men han pratar/gnyr helst.
Så det var ju bara att ta sig ur sängen, traska ner och släppa ut honom. Ska ta en prommis med honom också, men ska nog få i mig lite frukost först. Sen hade jag tänkt att ta mig en liten joggingrunda. Å nej, jag kan inte ta med Rocky på nån jogginrunda; han skulle dö, eller iaf inte hänga med för fem öre. Det räcker när man är ute och går med honom. Han kan vara 30 meter bakom och lufsa.
Hör dåligt gör han också nuförtiden, men ärligt talat tror jag att han ibland låtsas att inte höra, när han faktiskt gör det. Han är ju inte dum inte. Vet liksom när han kan ignorera en och göra det han själv känner för. Gör mig förbannad ibland, men så vet man ju inte helt säkert om han faktiskt inte hörde. Försöker att tänka på det innan jag ryter till, men ibland hjälps det inte. Blir skitsur. Får dock som oftast dåligt samvete efter att jag skällt och tittar elakt på honom. Man ser in i de mörkast och sötast hundögonen som tittar oförstående tillbaks. De säger liksom "Vaddå, har jag gjort nåt?" Då tar man tillbaka allt. Ger honom en puss på nosen, kelar lite med honom och går vidare.
Jag träffar honom ju så sällan ändå. Min hund.
En typisk Rockylufs längs vägen. Sakta men säkert.
Men man kan ju inte va arg på honom någon längre tid. Omöjligt.
Så det var ju bara att ta sig ur sängen, traska ner och släppa ut honom. Ska ta en prommis med honom också, men ska nog få i mig lite frukost först. Sen hade jag tänkt att ta mig en liten joggingrunda. Å nej, jag kan inte ta med Rocky på nån jogginrunda; han skulle dö, eller iaf inte hänga med för fem öre. Det räcker när man är ute och går med honom. Han kan vara 30 meter bakom och lufsa.
Hör dåligt gör han också nuförtiden, men ärligt talat tror jag att han ibland låtsas att inte höra, när han faktiskt gör det. Han är ju inte dum inte. Vet liksom när han kan ignorera en och göra det han själv känner för. Gör mig förbannad ibland, men så vet man ju inte helt säkert om han faktiskt inte hörde. Försöker att tänka på det innan jag ryter till, men ibland hjälps det inte. Blir skitsur. Får dock som oftast dåligt samvete efter att jag skällt och tittar elakt på honom. Man ser in i de mörkast och sötast hundögonen som tittar oförstående tillbaks. De säger liksom "Vaddå, har jag gjort nåt?" Då tar man tillbaka allt. Ger honom en puss på nosen, kelar lite med honom och går vidare.
Jag träffar honom ju så sällan ändå. Min hund.
En typisk Rockylufs längs vägen. Sakta men säkert.
Men man kan ju inte va arg på honom någon längre tid. Omöjligt.
