Jag erkänner!
Även solen har sina fläckar.
Jag är lite av en språknörd tillika språkpolis, jag erkänner. Kan långt ifrån alla grammatiska termer och regler. Att nämna ett possessivt pronomen eller förklara vad pluskvamperfekt är, låtes inte göras spontant med hundraprocentig säkerhet. Jag kan dock störa mig otroligt på folk som inte kan det jag kan. Jag inser i skrivande stund att detta låter idiotiskt; jag medger att jag inte kan alla regler, men stör mig på folk som inte kan de regler jag kan. Måhända att det är idiotiskt, men stör mig gör jag. Det kan ingen ta ifrån mig, hur mycket jag, eller de, ens vill.
Hursomhelst tänkte jag bara att delge ett par av mina svårigheter.
» Jag kommer aldrig ihåg på vilken sida svansen ska vara på ett stort Q. Har försökt att pränta in att den ska va på samma sida som på det lilla q:et, men ändå tvekar jag varje gång jag ska skriva Q. Kan inte hjälpa det.
» Jag är en av de där personerna som kallar sevärdhet för sevärdighet. Fråga mig inte varför. Vart kommer ig från egentligen? Inser ju att en sak är värd att se, inte värdig att se. Eller? Jättefult är det iallafall.
» Mer sällan kan det i tal slinka ut en gammal felsägning sedan barnsben; kurasell istället för karusell. Låter helt vridet.
» I engelska kommer jag ärligt talat att aldrig, och då menar jag aldrig, lära mig hur man stavar till receive. Måste alltid kolla upp såvida det inte finns rättstavningsprogram. Blandar alltid ihop om det ska vara ie eller ei. När jag tror att jag skriver som jag oftast gör (alltså fel) ändrar jag mig, men då är det ändå fel. Lär mig verkligen aldrig.
Min lärare i svenska på gymnasiet, Gunvor Sand, sa alltid att det finns vissa ord som man aldrig lär sig att stava, hur mycket man än försöker. Om jag inte minns fel var ett av hennes ord chaufför. Hon tyckte att det såg konstigt ut hur hon än skrev det. Känns skönt att en lärd sagt detta. Å andra sidan måste jag ändå erkänna att det är sjukt att man som snart 25-åring inte ens är säker på hur man skriver de grundläggande bokstäverna. Det lär man sig ju i första klass.
Jag skäms faktiskt lite.
