Liggsår och glädjetårar
Nu sitter jag här och klockan är 01:13. Borde legat i sängen för länge sen och varit inne i mina djupaste drömmar just nu. Men så är icke fallet och jag skyller faktiskt på att jag införskaffat mig en dator igen. Nog för att jag älskar att ha en dator och jag skulle inte byta ut det för allt i världen (jo okej, för en miljon skulle jag det ju), men det är sjukt vad en dator med tillgång till internet kan döda tid...
Det gäller visserligen inte bara datorn, utan tvn är också en tidsbov. Denna helgen har gått lika fort som man kan säga pluskvamperfekt utan att behöva veta vad det betyder. Och i helgen är det nog faktiskt just tvn som stulit mest tid. Är inte värsta idrottsfreaket, men skidorna som visades på tv i helgen fångade mitt intresse. Spännande var det (iaf en del av det). Tycker faktiskt att många idrotter är roliga att se på, särskilt när det är länder som representeras och inte klubblag... Kalla var ju grym. Fick en och annan tår i ögat, jag erkänner. För pojkarna gick det ju inte lika bra, men Anders Södergren har ändå en plats i mitt hjärta. Han är ju så söt... Och till slut kom han väl 16 eller nåt i den stilen. Inte fy skam det heller, men i jämförelse med Kallas prestationer så bleknar det rätt så fort.
Ja, så ska jag vara ärlig, har jag spenderat de flesta timmarna av helgen i halvliggande ställning i soffan, kollandes på Tour de Ski, skidskytte, alpint och Peter Pops snack däremellan. För övrigt har han ett otroligt lustigt namn... Vem tänker inte på en av de första cidersorterna som kom?! Ja, nog drack man ett par, tre Peter Pops i parken som ung tonåring. Nästan så att man har lust att maila in till Vinterstudion i SVT och fråga Peter Pops om han själv avnjöt dessa (som jag för övrigt tror finns kvar på systemet. Iaf en sort). Antar att stackaran har fått den frågan förut, men det får man nog tåla om man har det namnet. Mitt namn däremot lägger knappast någon märke till eller lägger på minnet heller för den delen. Helena Nilsson. Men som mellannamn brukar ju folk ha lite halvlustiga namn de ärvt från en farmors moster eller nåt namn föräldrarna ville döpa ungen till men inte vågade fullt ut. Jag heter Maria, vilket väl är Sveriges vanligaste namn (o då ska vi inte ens tala om latinofolken... Är ju som att heta Mohammed i mellanöstern). Så tack kära mor o far för ett alldeles unikt namn - Helena Maria Nilsson. Vet iofs inte vad jag skulle velat heta istället heller. Förslag?
Men, för att ni inte ska tro att jag var en soffpotatis precis hela helgen, så kan jag säga att jag faktiskt varit ute och gått alla två dagarna. Jag menar, lite vill man ju röra på sig... I lördags var jag och köpte mjölk på affären på hörnet och idag lämnade jag tillbaks en dvd på filmbutiken nere i gatan. Klå det om ni kan. Men, nu ska jag faktiskt gå och lägga mig för att få lite vila...
