Publicerad 2008-01-29 13:13:32 i ,
...eller snarare köpt smöret och blivit bestulen.
Ser ett mönster i anledningarna till varför jag skriver. De senaste gångerna har jag varit irriterad och jag antar att jag använder den skrivande konsten för att avreagera mig. Så även idag.
Jag är inte bara irriterad. Jag är arg, upprörd, besviken, bitter och ursinnig, men även tårögd och ledsen. Hade jag haft chansen att skriva igår hade jag antagligen varit än mer ledsen och än mer arg. Jag växlar fortfarande från att i ena stunden vara otroligt [de fulaste ord du kan tänka dig] förbannad, till att i andra stunden vara nedstämd med tårarna i ögnon.
Anledningen till det hela var att när jag kommit hem från träningen igår efter jobb och duschat, skulle jag som vanligt ta min dator, sätta mig framför tvn, laga lite mat o allmänt slappa. Men jag fann inte min dator. Gick o kollade i vardagsrummet om jag eventuellt hade kunnat glömt datorn där från gårdagen, men icke. Blev lite stressad och rotade runt i rummet där jag visste att jag inte hade den; garderoben, uppe i sängen, bakom kuddarna i soffan och t.o.m i smutskorgen. Ingen dator. Snackade med några i kollektivet, men ingen hade sett den. Insåg att någon helt sonika hade varit inne i lägenheten och mitt rum och helt enkelt snott den. En annan kille i kollektivet menade att även han hade blivit av med nåt. Han har inget av värde annars, men så hade han blivit av med något man gärna inte anmäler till polisen och jag säger inget mer om det. Ringde räddarna i nöden: mor o far. De kan alltid trösta.
När Julia kom hem så visade det sig att någon hade gått igenom hela hennes rum också och tagit kamera och över tusen svenska kronor som hon hade sparat ihop för att ha i helgen när hon skulle till Gbg. Det lustiga var dock att de inte hade tagit hennes dator som var än mer synlig än min och låg än mer synligt än det andra de tagit.
Tanken slog mig då att kanske fler saker inne hos mig var borta. Jag var tvungen att gå o kika. Nu har ju inte jag jättemkt grejer och tidigare hade jag sett att såväl tv som dvd var kvar. Vad jag dock inte hade kollat var min bokhylla/lagerhylla. När jag tittade närmare där såg jag att varenda ask jag har, hade locket på sned. Det tog emot att öppna mitt stora smyckesskrin för att öppna den lilla hjärtasken där jag förvarade alla mina guldsmycken. Just det, förvarade. Allt av värde var borta! Halsband, armband, ringar, fotlänkar. Jag använde inte mina guldsmycken jätteofta och setet jag har, eller hade, i bismarck har jag inte använt de senaste åren. Men det var ändå mitt och halsbandet med ett hjärta i gult och vitt guld gillade jag jättemkt. Sen finns ju de smycken som inte går att ersätta: Ringen jag fick av farmor o farfar i konfirmationspresent och morfars gamla giftring som mamma en gång stöpt om och gett mig. Gone. Jag började att gråta. Jag gör det även nu när jag tänker på det. Ringde återigen räddarna i nöden: mor o far. De är så söta. De ville komma till mej, fast de inte kunde göra nåt alls.
Nu ska dom troligen komma till mig idag för att sätta upp ett personligt lås på min dörr in till mitt rum. Alla vi i kollektivet har en nyckel till dörren, men detta ä bara vanliga nycklar till inomhusdörrar, vilket betyder att vi kan låsa upp varandras dörrar. Stor idé att låsa om sig!!! Jag hoppas visserligen innerligt att det inte är någon i kollektivet som tagit grejerna, men tyvärr är det inget man kan utesluta. När det hela inträffade var troligen två personer hemma. En hade vaknat till vid tolvtiden av att någon öppnat dörren till rummet, men då han var bakis orkade låtsades han sova eftersom han trodde att det var nån i kollektivet. Personen hade stängt dörren igen.
Det dumma är ju också att alla inte låser efter sig när de går. När jag gick på morgonen så vet jag att tre andra lämnat lägenheten före mig och skulle vara borta hela dagen. Jag gick vid nio och är kanonsäker på att jag låste. Det gör jag alltid. Det betyder att någon av de två som då var hemma, antingen har lämnat dörren olåst, eller, ve och fasa, tagit grejerna. Sen är det vissa i kollektivet som inte är helt stabila heller, vilket gör mig än mer orolig.
Jag orkar inte tänka mer på det. Ska möta upp Julia snart iaf och gå till polisen. Ingen av oss har lösöreförsäkring på vårt boende (dumt, jovisst), men eftersom jag är skriven i Sverige, är jag också "pendlare". Hoppas på att mor o fars försäkring gäller även mig. Vill inte tänka på vad allt jag blivit av med är värt. Bara datorn jag köpte för mindre än två månader sen kostade över 7000,-. Allt är iaf värt långt över tio tusen. Usch. Jag mår illa.
Vem [massa fula ord] har gjort det? Får jag reda på det, kommer jag ärligt talat att klå den [fler fula ord].
Publicerad 2008-01-27 23:16:36 i ,
Irriterad man blir. Hade stängt av datorn, men var bara tvungen att starta upp den igen för att skriva av mej. Det säger ändå en del om min frustration och mitt engagemang i denna fråga; det gäller toan!
Någon i kollektivet går och skruvar upp värmen inne på toan så att det blir som en bastu. Värmen regleras från utsidan, precis som ljuset, vilket jag inte förstår riktigt.. varför ska ljusknappen vara på utsidan? Är ju som gjort för att folk ska kunna jävlas med en när man antingen står i duschen o har full sjå med att schamponera håret eller än värre när man sitter på porslinsfotöljen o gör nummer två. Men iaf, båda dessa regleras från hallen, precis utanför toadörren. Värmen med en snurrknapp med en skala på 0,2,4,6,8,10. Och ljuset med en vanlig ljusknapp (logiskt, jovisst, men jag var tvungen att skriva det).
Jag är inte den som klagar på när det är varmt. Jag gillar faktiskt värme. Förr i tiden när pappa tyckte att det var lagom med 18 grader inomhus gick jag och halvt frös ihjäl. Nu när man är där o hälsar på o de eldar i den nya öppna spisen så att man måste ha korsdrag mitt i vintern för att det är så varmt, kan jag ändå sitta med en filt. Det är mysigt. Men av nån sjuk anledning gillar jag absolut inte när nån skruvar upp värmen på toan till max. Är enormt jobbigt och påfrestande att stå och borsta tänderna, sminka sig och för den delen gå på toan när man svettas. Inte heller mysigt att när man ska torka sig efter duschen och man inser att man måste ta en runda till för att få med den nybildade svetten. Sen vill man ju gärna känna sig fräsch när man går ut från toan på morgonen o ska iväg, inte vill man känna sig som Svetlana som precis sprungit i mål på ett maraton.
Så jag brukar därför skruva NER värmen. Har kommit fram till att när pilen står mot "2" är det en behaglig värme där inne, utan att man ens har en tendens till att frysa. Ikväll när jag stod o borstade tänderna kände jag hur jag började svettas. Insåg att nån varit o rattat på termometern och var därmed tvungen att ta av mej tröjan. Vet inte om det blev psykologist värre när jag väl insåg detta faktum, men till slut drabbas jag av nån form av panik av att jag måste skynda mig att bli klar. Komma ur värmen som sakt men säkert skulle ta kol på mej. Tar i alla hast av sminket med iskallt vatten, som knappt svalkar, undrar om nån mixtrat med temperaturen på vattnet också. Har nog heller aldrig kissat så fort någonsin. Innan jag tillslut var klar, vilket kändes som en evighet, var jag tvungen att ta på mej tröjan igen (vill gärna inte springa naken inför de andra. så kul ska de inte få ha det). När jag sen irriterat kollade på snurrknappen hade personen i fråga inte bara skruvat upp till det vanliga "6", utan "8". Jag kokade av värme sedan innan, men nu... Hua. Jag tänkte att skruva ner till "0" i protest, men valde ändå "2". Är inte så barnslig - än.
Vet inte om jag just nu ingått ett krig med någon i lägenheten, men jag ska nog försöka att luska ut vem det är som höjer värmen konstant. Sen får det nog bli ett snack. Kanske kan kompromissa och mötas på "4", men helst inte... "2" är ju perfekt!
Har fortfarande eftersvettningar, vilket kommer att göra det jobbigare att somna. Får nog vädra rummet lite. Tur att det är kallt ute åtminstone.
Publicerad 2008-01-23 20:45:41 i ,
Det gäller att kunna stänga av, koppla ifrån, blunda för och alla andra synonymer till att ignorera saker, när man bor kollektivt. Många skulle säga "Ja, särskilt när ni är sex personer som delar en lägenhet". Men det är faktiskt inte det det hänger på. Det hänger på vem man bor med. Bland de jag bor med nu, så hade jag blivit än mer galen om jag bara hade bott med en av dom. För det är en som är värst, så är det ju alltid. Sen kan jag ju också säga att det finns ytterligare en som inte är den bästa... De övriga hade jag lätt kunnat bo med dubbelt upp utan problem. Det är helt sjukt att en (ev två) kan förstöra så mkt i ett kollektiv.
Jag gillar att ha det städat o fint runt mig, men samtidigt tåler jag en hel del skit, så länge det är min egen. Andras däremot blir jag galen på. Just därför ser jag till att verkligen plocka undan efter mig, vilket ALLA borde göra. Men som ni säkert förstår är detta något som kan vara ytterst svårt och komplicerat för vissa oansvarliga, inkompetenta, egoistiska, självupptagna och allmänt sluskiga personer utan samvete.
Tänk er att varje gång ni ska använda spisen, står där minst en (gärna två) odiskade stekpannor. Bänken är täckt av brödsmulor och bland dessa ligger det ett par smöriga knivar. Utöver det ligger det också ett par tomma plastpåsar, då någon varit o handlat, men inte orkat lägga in påsarna under bänken bland de andra påsarna(det är ju faktiskt nog så jobbigt och kräver minst en IQ på 25; kanske t.o.m. 26). Detta är ändå en BRA dag.
En dålig dag; då ser det precis ut som vid en bra dag + lite extra topping. Låt mig ge er dagens exempel: En skärbräda med tillhörande kniv har valt att blotta sig även efter att salladen blev färdigskuren. Rester från såväl själva grönsakshuvudet som den halvfulla burken med majs iakktar från sin plats på bänken. Konservöppnaren ligger mitt i allt och tar mer än sin beskärda del av ytan. En tom påse med dipmix ligger lite ledsamt och avundas de fulla påsarna med salladskryddor tätt intill. Microluckan står vidöppen; antagligen för att ta in alla dofter och synliga intryck som finns att tillgå. Burken som funnits till för att tillreda dippen i står självfallet också där, med intorkad röra i botten. Några burkräkor ungick fångenskapet i silen som ligger brevid vasken och har hittat sin väg till sluket. Det visade sig dock att de var för stora för att ta sig ut i friheten och fastnade därför i slasken. Detta gör att de små liven blockerar vattnet som desperat föröker åka rutschkana genom rören. I vattnet, som stiger för varje gång någon spolar och inte vågar röra räkorna, står också en kastrull som njuter av det skvalpande vattnet runt sig och hoppas antagligen att det även ska nå dess inre sida, så att de intorkade resterna i botten löses upp. Om man lyckas att slita sin blick från bänken och vasken, får man se en plastpåse fylld med skräp [läs: frysvaror som någon smart £!"/¤)&" valde att slänga ur frysen, för att personen i fråga inte fick plats med sin pizza]. Runt påsen har det bildats en liten pöl med vatten som tidigare varit frost på de numera tinade grönsakerna, köttbullarna och brödet. Blickar man vidare mot spisen ser det på håll ut att det skulle kunna vara en brun spis från 70-talet, men när man närmar sig den inser man att det är flott och fett från stekpannorna som står på var sin platta av spisen som bildat illusionen.
Idag hade jag tänkt att steka mig lite kyckling, göra en fräsch sallad och koka ris. När jag kom hem efter jobb och en sväng förbi butiken och möttes av synen i köket försvann min lust att laga mat. Konstigt? Idag orkade jag bara inte att plocka undan efter någon annan. Särskilt inte åt det äldsta och mest oansvarliga barnet jag någonsin mött i hela mitt liv. Trodde inte att de fanns. Så jag valde att koka gröt istället på den ena plattan som inte var upptagen av en skitig stekpanna eller kastrull. Därefter diskade jag den kastrull jag använt lite snabbt och rörde till räkorna med diskborsten så att vattnet skulle kunna rinna ner. Idag tänkte jag bannemej att personen som skitat ner ska få plocka upp själv. Är det fortfarande där, sen när jag ska gå o lägga mej, ska jag personligen gå och dra dit den som har gjort det, för jag såg faktiskt vem som gjorde det hela för över ett dygn sedan. Ja, tänk om alla skulle vänta ett MINST ett dygn innan man plockade undan efter sig. 6 pers. Det blir en del det. Ibland blir jag sugen på att göra likadant, men till skillnad från vissa, så får jag dåligt samvete, skäms och mår allmänt illa av att stöka till det för andra...
Någon som har en lägenhet att hyra ut?!
Publicerad 2008-01-16 22:12:40 i Allt-i-ett,
Ösregn hela dagen och det är mitten av januari. Vi ska ju vara inne i den kallaste vintern nu.
Tur att jag åker till fjällen imorn då. Åker med jobbet, så det blir en gratishelg också = Lovely! Varken behöva betala mat, dryck, husrum, liftkort eller skidhyrning. Me like! Visserligen ska vi ha möte hela fredagen samt några timmar på lördag eftermiddag, men det ska nog gå bra det. Ska överleva det. Hehe...
Men sen ska man tillbaks till gråa, regniga och för närvarande riktigt trista Oslo. Man blir ju så trött o depp av det gråa. Jag kan faktiskt gilla en regndag då och då. Är ju mysigt att höra smattret mot fönstren och en liten promenad i regnet kan också va skönt. Men inte hela tiden! Och framförallt inte i januari!
Jag skulle försöka hitta några goggles på stan idag efter jobbet, så att jag har när jag åker skidor. Vet ni hur dyra sånna är?! De jag tyckte var fina kostade ju 1500 norska kronor. Hua. Så mkt pengar hade jag verkligen inte tänkt lägga på DET. Jag skojar inte om jag säger att jag var inne i sex olika sportbutiker. Himla tur att de låg nära varann för regnet bara öste ner. I sista affären hittade jag dock ett par, vilka jag för övrigt tycker var de snyggaste av de jag sett under mitt letande, för 549,-. Var hungrig och ville bara hem, så jag köpte dom. Efter att ha stått i kö i en halv evighet och med en tant före mig som skulle köpa en ridhjälm, vilken hon var heelt säker var på rea och skulle minsann inte betala fullt pris. Tanten fick väl ingen trevlig överraskning, vilket jag däremot fick när det väl blev min tur. Behövde bara betala 499,-. Jag vet, det är inte så mkt billigare, men det känns så mkt bättre att det var under och inte över 500. Störd man är.
När jag sen skulle ta trikken hem, eftersom det regnade katter och hundar från ovan + att jag var hungrig, trött och bara ville hem. Gick på första bästa trikk, vilken kom inom 2 minuter. Frid och fröjd, i en hel hållplats. Då kläcker chauffören att nåt smartass har ställt en bil i vägen för trikkspåren, så han blir tvungen att köra en annan väg, men tröstar folk med att det bara är tre hållplatser som drabbas och att han kommer på rätt spår sen igen. Gissa vems hållplats det gällde? Yes - MIN! Fick helt enkelt kliva av och gå hem. Visst, det är inte superlångt, men i ösregn.... Inte skoj. Sneddade över en park för att tjäna lite tid tänkte jag, men oj det fick jag ångra. Den vanligtvis trevliga sneddningen genom parken brukar vara nog så trevlig, men i allt regn hade gigantiska och djupa vattenpolar bildats. Runtom var det bara lera och dy. MAn fick helt enkelt välja. Bli toklerig, eller blöt till anklarna. Jag valde till en början leran, men var sen illa tvungen att ställa mig i en pöl för att bli av med all lera från skorna.
När jag väl såg min port, genomsur av allt regn och med halvleriga och totalblöta skor, kunde det ju inte bli så mkt värre. Nej, men då ser jag inte bara en, utan två, tre och fyra trikkar komma på rad förbi min dörr (ja, trikken stannar precis utanför dörren). Detta betydde alltså att jag hade kunnat vänta i sisådär 10-15 minuter nere i stan istället för att behöva traska i regn, dy och bli lika sur utanpå som inombords.
Så kan det vara... Och sånna dagar önskar man bara att man kunde åka bort. Gärna till sol och värme, nu när det är så grått o trist här. Har ju fått ett förfrågan som jag har svårt att tacka nej till. Nessa som är i USA o pluggar, ska dra en vecka till Mexico innan hon kommer hem till Svea Rike igen och undrade om jag ville haka. Detta är redan i början av mars, vilket skulle passa mej perfekt. Jag skulle åka strax efter en mässa i Tyskland och komma hem lagom till en mässa i Stockholm. Så ledigheten från jobb skulle inte vara några problem, men detta är bara en liten del av alla "pros" jag hittat. Fler kan ni säkert räkna ut själva; sol, bad, dyk, mat, fest, öl, LEDIGHET! Jag har dock även ett par "cons". Pengabiten är en av dom. Asså, jag har ju egentligen råd, men sen har jag inte så mkt kvar efter det. Man kommer ju inte vilja snåla när man väl är där. En minicon är kanske att det blir ganska kort att vara där en vecka bara, men de ska nog gå bra..hehe. Sen är det en con till, som jag hoppas att jag kan reda ut inom kort. Ska göra mitt bästa. Vill kunna få allt. Kan man det? Jag hoppas. Hoppas med mig. :)
Nu ska jag packa inför fjällhelgen. Mina nya goggles ska jag inte glömma. Glömde ju säga att de matchar såväl jacka som mössa grymt bra. Bruna, med turkost på. Ett par blommor och lite text om jag inte minns fel. Får gå ch kika på dom. Sen ska jag hoppa i kojs o läsa lite innan jag tar mig till drömmarnas land. Har förresten börjat på Da Vinci-koden nu. Eftersom "alla" läst den och sagt att den är sååå bra, så får jag väl ta mig i kragen o plöja genom den jag med. Än så länge är det ingen besvikelse iaf. Tur de!
Publicerad 2008-01-10 23:43:37 i Allt-i-ett,
Idag har jag varit aktiv, utan att jag ens hade tänkt mig riktigt så mkt som det blivit. (Nu kanske jag kan kvitta med förra helgen då jag var en soffpotatis.. eller nej.. SÅ aktiv har jag nog inte varit....)
Jag steg upp redan halv sju för att jag skulle hinna duscha. Var färdigfixad för att hinna kolla halv åttanyheterna samtidigt som jag käkade frukost. Förresten, har jag sagt att det typ är mitt nyårslöfte; att jag ska käka frukost varje dag. Har typ inte gjort det under hela hösten, vilket inte är bra. Läste på aftonbladet senast idag att den bästa bantningsmetoden är att äta en rejäl frukost. Yej, då kanske jag kan bli av med det där mjuka som sitter som en geletårta innanför huden i navelområdet... Men å andra sidan vet jag inte hur rejält en skål med yoghurt och flingor är.. Men det är faktiskt special-K. hehe..
Efter min rejäla(?!) frukost, var det bara att ta på sig ipod-lurarna, snika inom toan o borsta tänderna, för att sen springa(?!) ner de fyra trapporna för att komma ut på gatan. Trikken (spårvagnen i Oslo för er som inte är pålästa) som går precis utanför dörren lockas man alltid av att ta, särskilt dagar som dessa då regnet slaskar ner den lilla snö som är kvar. Men jag blundar när trikken kommer och tar mina ben och traskar mot jobbet. Det tar ju typ 20 min att gå. Visserligen går jag i en grym uppförsbacka på väg till jobbet. Kan nog liknas med backen Kalla tog sig uppför i finalen på Tour de Ski... Okej, kanske inte, men ni kan tänka er att den är brant iaf. Jag har ju en tendens att gå i takt med musiken jag lyssnar till. Kan nog se lite lustigt ut när det är låtbyte, eftersom jag kan sakta ner drastiskt eller tvärt om börja kuta nästa. Idag när jag kom till mördarbacken började Magnus Ugglas "Dansar aldrig nykter" att spela. Btw, jag står inte för all musik jag har på min ipod. Fick musiken av Nessa när jag var i USA. Skönt att kunna skylla ifrån sig iaf. haha... Men iaf, jag lyssnade ju på låten och det blev ju att jag halvsprang uppför backen. Var genomsvett när jag väl kom till toppen, vilket var lagom tills låten var slut. Phu. O mina kollegor undrar varför jag alltid tar av mig till t-skirt eller linne när jag precis kommer till jobbet. Där har vi svaret.. Jag kör ett intensivträningspass varje morgon...
Fick mej tom en liten promenad mitt på dagen, då jag gick till affären för att fylla upp kylen på jobbet. Killen som egentligen är ansvarig för detta är sjukskriven efter att ha brutit ankeln. Det komiska är att detta skedde då vi hade julbord med jobbet i fjällen. Killen hann inte ens ut i backen, utan trillade omkull när han skulle gå mellan stugorna. Haha.. Vad som kanske också bör nämnas är att han väl inte var helt körduglig när detta skedde. Promillehalten var inte noll direkt.
Jobbade till 17:45. Tänkte egentligen att gå hem redan fyra, men så damp det in några mejl som jag svarade på o fixade med, sen var klockan helt plötsligt massa. Skyndade mej hem. Kan säga att mördarbacken inte är en lek utför heller, särskilt inte när det är en blöt isbana hela vägen ner. Stod på helspänn hela vägen ner. Ja, jag stod. Behövde inte ta många steg inte... Kanade.
När jag kom hem var det inte mkt vila inte. Det enda jag kollade på TV var slutet på herrarnas stafett i skidskytte, samtidigt som jag käkade det sista av lasagnen jag gjorde i söndags. Den tog äntligen slut efter femte dagen i rad. Nog för att det är gott, men liiite ensformigt blir det.
Sen var det Operation Tokstädning som var på tapeten. Vi har inte gjort upp nåt städschema för i år i kollektivet. Det brukar visserligen ändå inte att funka, utan vill man ha nåt gjort får man helt enkelt göra det själv. Eftersom jag får besök imorn, så tänkte jag att det vore kul om det såg såpass fräscht ut som det kan här.. Mari kommer ju o ska spendera helgen med mej. Najs. När jag tänker efter, så är faktiskt hon den första kompisen som kommer o besöker mej här i Oslo och jag har bott här i drygt ett halvår! DET är nåt att tänka på det. Visserligen var bro' o Becca o hälsade på över en dag, o pappa har kommit med ett extra flyttlass. Sen har faktiskt B-A o Janne varit här, men det räknas inte heller, eftersom de bodde i Nittedal då.
Jag vet inte hur många timmar jag har dammsugit, skurat o skrubbat. Är helt slut nu. Ska snart lägga mig i en nybäddad säng. Finns ju ingen härligare känsla än att lägga sig i nyduschad i en lika nybäddad säng. Ska vädra medan jag borstar tänderna också, så att det är så där härligt friskt när jag lägger mej också. Nu längtar jag ju verkligen efter o lägga mej...
Det var ju tur, för jag har inget mer att berätta ändå. Förresten, ska försöka få upp en bild på hur standardfräschheten är i mitt kollektivboende för jämnan.. Hittade ett utomordentligt exempel då jag städade toan innan... Erkänn att ni knappt kan vänta på att få se bilden. Den som väntar på nåt gott... o det gör jag - sängen!
Publicerad 2008-01-07 01:37:24 i Allt-i-ett,
Nu sitter jag här och klockan är 01:13. Borde legat i sängen för länge sen och varit inne i mina djupaste drömmar just nu. Men så är icke fallet och jag skyller faktiskt på att jag införskaffat mig en dator igen. Nog för att jag älskar att ha en dator och jag skulle inte byta ut det för allt i världen (jo okej, för en miljon skulle jag det ju), men det är sjukt vad en dator med tillgång till internet kan döda tid...
Det gäller visserligen inte bara datorn, utan tvn är också en tidsbov. Denna helgen har gått lika fort som man kan säga pluskvamperfekt utan att behöva veta vad det betyder. Och i helgen är det nog faktiskt just tvn som stulit mest tid. Är inte värsta idrottsfreaket, men skidorna som visades på tv i helgen fångade mitt intresse. Spännande var det (iaf en del av det). Tycker faktiskt att många idrotter är roliga att se på, särskilt när det är länder som representeras och inte klubblag... Kalla var ju grym. Fick en och annan tår i ögat, jag erkänner. För pojkarna gick det ju inte lika bra, men Anders Södergren har ändå en plats i mitt hjärta. Han är ju så söt... Och till slut kom han väl 16 eller nåt i den stilen. Inte fy skam det heller, men i jämförelse med Kallas prestationer så bleknar det rätt så fort.
Ja, så ska jag vara ärlig, har jag spenderat de flesta timmarna av helgen i halvliggande ställning i soffan, kollandes på Tour de Ski, skidskytte, alpint och Peter Pops snack däremellan. För övrigt har han ett otroligt lustigt namn... Vem tänker inte på en av de första cidersorterna som kom?! Ja, nog drack man ett par, tre Peter Pops i parken som ung tonåring. Nästan så att man har lust att maila in till Vinterstudion i SVT och fråga Peter Pops om han själv avnjöt dessa (som jag för övrigt tror finns kvar på systemet. Iaf en sort). Antar att stackaran har fått den frågan förut, men det får man nog tåla om man har det namnet. Mitt namn däremot lägger knappast någon märke till eller lägger på minnet heller för den delen. Helena Nilsson. Men som mellannamn brukar ju folk ha lite halvlustiga namn de ärvt från en farmors moster eller nåt namn föräldrarna ville döpa ungen till men inte vågade fullt ut. Jag heter Maria, vilket väl är Sveriges vanligaste namn (o då ska vi inte ens tala om latinofolken... Är ju som att heta Mohammed i mellanöstern). Så tack kära mor o far för ett alldeles unikt namn - Helena Maria Nilsson. Vet iofs inte vad jag skulle velat heta istället heller. Förslag?
Men, för att ni inte ska tro att jag var en soffpotatis precis hela helgen, så kan jag säga att jag faktiskt varit ute och gått alla två dagarna. Jag menar, lite vill man ju röra på sig... I lördags var jag och köpte mjölk på affären på hörnet och idag lämnade jag tillbaks en dvd på filmbutiken nere i gatan. Klå det om ni kan. Men, nu ska jag faktiskt gå och lägga mig för att få lite vila...
Publicerad 2008-01-03 23:20:37 i Allt-i-ett,
Hon är tillbaks - Helena gör comeback som bloggare.
(jag vet väl att ni saknat mina ord...)
I Tanzania blev det inte mycket bloggande inte. Skrev däremot flitigt i min resdagbok. När jag kom tillbaks var det fullt upp med färdigskrivande av uppsats, festande, examen och flytt. Om ni inte märker det, så försöker jag att ge en förklaring till varför det tagit så lång tid för mig att återkomma till min blogg. Dessutom kapitulerade min dator på Zanzibar och jag har inte införskaffat mig en ny förrän nyligen. Jag gick länge och hade hopp om att min gamla rackare skulle gå att återuppliva, men icke då. Nu har jag iaf en ny purung dator som jag hoppas ska hålla ett tag.
Uppdatering sedan det senaste blogginlägget: Jag fick det där jobbet som Account Manager som vi höll tummarna för och därmed blev det en flytt till oljeriket i väst; närmare bestämt Norge och dess huvudstad Oslo. Sedan jag flyttade hit har tiden bara flugit iväg. Vet inte vart det dryga halvåret tagit vägen. Nu är det ialla fall ett nytt år och lagom till detta är jag back in business. Mitt nyårslöfte är att börja blogga igen. Kom på det i detta nu, vilket betyder att ni kan hålla koll på mig genom mina kontinuerliga små uppdateringar. Supert! Kult! Det är heeelt vilt, som man säger här i Norge.
2008. Vad har jag för förväntningar? Magkänslan säger att det kommer att bli ett kanonår. Varför är jag osäker på, men lite kan ju påverkas av att jag tycker att själva årtalet 2008 ser bra ut. Det tilltalar mig på nåt sjukt sätt. Sen skulle jag bli lite ledsen om året skulle bli sämre än det förra. Missförstå mig rätt. Jag älskade 2007 på flera sätt. Sista terminen i Kalmar var grym. Resan till Tanzania och USA likaså. Att jag fick ett jobb så snabbt var också kanon. Vad jag däremot hoppas förändras under 2008 är framförallt min boendesituation. Att bo kollektivt med fem andra personer, dela en toa, ha en liten hylla i kylen samt behöva plocka undan efter andra än mej själv, är inte riktigt min grej... Får se hur det hela löser sig. En annan sak är att jag gärna skulle vilja bo närmare åtminstone EN av mina närmaste vänner; nån som känner mej innan och utan. Insåg nog inte hur lyckligt lottad man var när man bodde i Kalmar och hade en darling två trappor ner, en annan tre trappuppgångar bort samt ytterligare ett par inom 15 minuters cykelradie. Numera bor jag cirka tre, fyra samt åtta timmars bussfärd från mina l-sklingar. Hur detta ska kunna lösas vete tusan, men jag hoppas att framtiden har något i bakfickan - nåt alldeles alldeles underbart. ;) Men som sagt, min magkänsla säger att det kommer att bli ett superdupermegabra år. Hoppas att jag har rätt!
Nej, det får nog vara allt för mej så här i början av året. Får ta det lite lugnt. De sista timmarna på föregående år, samt de första i år, var nog så hårda med bubblor, sång och dans. Tror att jag fortfarande har sviter från detta, då det var alldeles för tidigt att börja jobba redan den andra dagen på året. Som tur är, är det fredag imorn. Helgen kommer att bli så kolugn den bara kan.
Men jag säger som Schwarzenegger: I'll be back!
