Messigt mess
Idag skulle jag gratta min kompis Josefine som fyller år. Skickade ett mms till hennes mobil med en bild på en gul liten glad gubbe som hoppade upp och ner med texten "Jag skrev på FB, men tänkte att de är ju alltid skoj med mess också. Hoppas att du får en fin födelsedag. Hurra hurra på dej. Pusspuss".
Jag skickade detta till vad jag trodde var hennes jobbmobil. Brukar spara jobbmobilnumren till mina vänner på posten "Annat" och därför valde jag även detta nummer till Jossan, så att jag visste att hon skulle få det direkt. Det fick hon inte.
Ungefär fem minuter efter att jag skickat messet ringer min mobil. Jossans jobbmobilnummer visas i displayen och därför blir jag lite paff när en kille i andra ändan fågar "Vem är det?". "Helena" säger jag. "Helena vem?" frågar han "Eh, Nilsson", säger jag samtidigt som jag tänker att det hjälpte honom nog skitmycket. Inte alls ett vanligt efternamn. "Vem är du?" fortsatte jag. Han svarar nåt ohörbart följt av "Du skickade mess till mig". "Oj då, då blev det nog fel. Ber om ursäkt". Vi utbyter ett par meningar i stil med "okej", "blev nog en siffra fel eller så", "det är lugnt" etc.
Så fort jag lagt på kollar jag upp numret på internet. Det va en kille i Skillingaryd jag hade numret till. Hur jag nu fått in det i min mobil, särskilt efter att jag fått erfara att Jossan inte ens har en jobbmobil. Kan ju inte ens bara ha tagit fel på en siffra. Har jag gjort nåt i sömnen?!
Denna historien är väl än så länge inte något man skulle skriva hem om, men håll i era hästar, för nu blir den det. Jag fastnade nämligen för något annat jag fick syn på i infon om killen på internet. Hans födelsedag var 26 augusti; alltså idag! Precis som Jossan.
Inte konstigt han ringde upp för att höra vem det var. Om nån skickar grattis tillsammans med ett pusspuss på slutet och du inte har numret inlagt, tror du ju ändå att det är någon man känner. Fatta va förvånad han lär ha blivit när jag sa att jag skickat fel. Men tänk om han kanske tror att jag skickade rätt, men fegade ur och drog en vitlögn; han kanske tror att jag är en hemlig beundrare. Shit. Bör jag ringa o förklara mig?! Nej, jag raderar bara Jossans "jobbmobilnummer". Det gör jag.
Jag skickade detta till vad jag trodde var hennes jobbmobil. Brukar spara jobbmobilnumren till mina vänner på posten "Annat" och därför valde jag även detta nummer till Jossan, så att jag visste att hon skulle få det direkt. Det fick hon inte.
Ungefär fem minuter efter att jag skickat messet ringer min mobil. Jossans jobbmobilnummer visas i displayen och därför blir jag lite paff när en kille i andra ändan fågar "Vem är det?". "Helena" säger jag. "Helena vem?" frågar han "Eh, Nilsson", säger jag samtidigt som jag tänker att det hjälpte honom nog skitmycket. Inte alls ett vanligt efternamn. "Vem är du?" fortsatte jag. Han svarar nåt ohörbart följt av "Du skickade mess till mig". "Oj då, då blev det nog fel. Ber om ursäkt". Vi utbyter ett par meningar i stil med "okej", "blev nog en siffra fel eller så", "det är lugnt" etc.
Så fort jag lagt på kollar jag upp numret på internet. Det va en kille i Skillingaryd jag hade numret till. Hur jag nu fått in det i min mobil, särskilt efter att jag fått erfara att Jossan inte ens har en jobbmobil. Kan ju inte ens bara ha tagit fel på en siffra. Har jag gjort nåt i sömnen?!
Denna historien är väl än så länge inte något man skulle skriva hem om, men håll i era hästar, för nu blir den det. Jag fastnade nämligen för något annat jag fick syn på i infon om killen på internet. Hans födelsedag var 26 augusti; alltså idag! Precis som Jossan.
Inte konstigt han ringde upp för att höra vem det var. Om nån skickar grattis tillsammans med ett pusspuss på slutet och du inte har numret inlagt, tror du ju ändå att det är någon man känner. Fatta va förvånad han lär ha blivit när jag sa att jag skickat fel. Men tänk om han kanske tror att jag skickade rätt, men fegade ur och drog en vitlögn; han kanske tror att jag är en hemlig beundrare. Shit. Bör jag ringa o förklara mig?! Nej, jag raderar bara Jossans "jobbmobilnummer". Det gör jag.
