h-lena

Klockan är 13:57. 12 unika läsare och jag är faktiskt bara en av dom. Hur gick det till? Man kan ju inte bli annat än lite nervös.

Tanken slår mig då. Nån driver med mig. Nån har tänkt "nu ska hon få nåt och fundera över", samtidigt som personen i fråga går in på min blogg från alla datorerna som finns i dennes närhetet. Skiter i att läsa; vill bara vara jävlig. Är det så? Då bjuder jag på det.

Scenario 2. Nån har läst och tycker det är kasst. Vidarebefordrar länken och tillsammans sitter de och skrattar åt mig. Ett rått och hjärtlöst Mohahahaa, samtidigt som de slår näven i bordet och tänker "stackars sate". Då skäms jag.

Scenario 3. Alla mina vänner som jag någonsin gett adressen till har under samma förmiddag gått in på min blogg. Slumpen har helt enkelt spelat mig ett spratt. Då blir jag glad.

Scenario 4. Nån har läst och tycker att ett och annat inlägg var ganska bra. Skickar vidare länken till andra som kanske också skulle uppskatta lite tidsfördriv. Då blir jag stolt.

Scenario 5. Statistikräknaren har fått spel och visar fel. Då blir jag förvirrad.

Jag skäms inte. Inte än.
Lite glad är jag nog.
Jag är inte stolt. Inte än.
Jag är förvirrad. Helt klart.

Jag bjuder på det. Än så länge.