Vad har jag gjort?!
Sedan jag, liksom så många andra, "marknadsförde" min blogg i statusfältet på Facebook har antal besök och sidhänvisningar ökat lavinartat. För mig tog det lite emot att göra det. Kändes liksom lite fånigt. Är ju samma sak som att skrika ut till alla man känner (och flera man knappt känner): "Jag måste ta till desperata medel för att få folk att överhuvudtaget läsa min blogg."
Jag kan erkänna att jag kollar in andras bloggar, särskilt de som "marknadsförs". Men sen har jag suttit där och skrattat inombords, vid väl valda tillfällen tom högt och länge, över alla dessa meningslösa bloggar. Förundrat mig över hur folk tänker; förvånats över folks, ärligt talat, dumhet; häpnats över folks mediekåthet.
Men man ska som sagt inte underskatta Facebooks genomslagskraft i marknadsföring. Antal unika besökare ökade med 1000% (ja, tusen, inte hundra) från en dag till en annan. Antal sidhänvisningar femtondubblades. Galet.
Det betyder alltså att någon faktiskt läser min blogg nu. Folk sitter nu och förundras, förvånas och häpnas över mig. De skrattar åt mig inombords; än värre de ligger raklånga över tangentbordet och asgarvar.
Prestationsångest.
