På Harry-tur med en galen bil
Tog bilen till Oslo för första gången idag. Jag brukar ju inte ha bilen här, utan mor får disponera den (kanske inte mer än rätt när det är hon som står som ägare...).
Jag tog bilen eftersom jag hade storhandlat i Sverige. Gjorde en klassisk norsk Harry-tur. Hade köpt billigt kött, övriga matvaror och självklart alkohol: En bag-in-box och en rosévin. Tror att jag översteg kvoten på alkohol, men det gick bra. Hade dock inte med mig någon tobak, så man kan kanske få lite dispens då?
Min kära gamla bettan till bil börjar nog sjunga på en av de sista verserna i livets vals. På det senaste har vindrutetorkarna fått dille och går hela tiden, oberoende av hur spaken som ska styra dom står. Kan vara aningen störande när det faktiskt inte regnar. Folk som möter en tror väl att man är störd, vilket jag ju långt ifrån är. Right.
Vi brukar dock ta ur säkringen till vindrutetorkarna för att få lugn och ro och slippa skriken när de snustorra bladen far över den ännu torrare rutan. Så började jag min färd, men så var ju vägbanan blöt, vilket gjorde att rutan blev nedsprutad iallafall. Insåg att min syn troligen kunde liknas med någon som har 2,5 fel på ögonen. När jag inte kunde se vad det stod på skyltarna bestämde jag mig för att stanna på nästa bussficka för att trycka in den där säkringen igen. Gjorde det nog i sista sekund, för jag såg knappt busstoppet.
I samma ögonblick jag körde in säkringen började torkarna gå. Det slår aldrig fel. Jag kunde fortsätta min färd med min normala syn igen. Precis när vindrutetorkarna började gny och gnälla över att det var för lite väta jämfört med hastigheten de höll (de går ju inte på lägsta växeln om man säger så). Otroligt irriterande. Men så tror jag att någon från ovan hörde mig när jag bubblade och gastade högt av frustration, för då plötsligt började det dugga. Senare kom det mer än dugg och nästan riktigt regn, vilket gjorde resten av färden hem helt okej. Värt att notera är dock att alla bilar jag mötte hade minst hälften av hastighen på sina vindrutetorkare jämfört med mina. Men men... Jag var ingen trafikfara iallafall. Inte förrän jag kom in i stan där jag typ aldrig kört förut, med en GPS som inte var helt uppdaterad på de senaste ombyggnationerna på vägarna.
Jag tog mig iaf hem helskinnad och står nu parkerad inte allför långt från dörrn. På gratisparkering. Nöjd.
Nu kan jag sova gott.
Jag tog bilen eftersom jag hade storhandlat i Sverige. Gjorde en klassisk norsk Harry-tur. Hade köpt billigt kött, övriga matvaror och självklart alkohol: En bag-in-box och en rosévin. Tror att jag översteg kvoten på alkohol, men det gick bra. Hade dock inte med mig någon tobak, så man kan kanske få lite dispens då?
Min kära gamla bettan till bil börjar nog sjunga på en av de sista verserna i livets vals. På det senaste har vindrutetorkarna fått dille och går hela tiden, oberoende av hur spaken som ska styra dom står. Kan vara aningen störande när det faktiskt inte regnar. Folk som möter en tror väl att man är störd, vilket jag ju långt ifrån är. Right.
Vi brukar dock ta ur säkringen till vindrutetorkarna för att få lugn och ro och slippa skriken när de snustorra bladen far över den ännu torrare rutan. Så började jag min färd, men så var ju vägbanan blöt, vilket gjorde att rutan blev nedsprutad iallafall. Insåg att min syn troligen kunde liknas med någon som har 2,5 fel på ögonen. När jag inte kunde se vad det stod på skyltarna bestämde jag mig för att stanna på nästa bussficka för att trycka in den där säkringen igen. Gjorde det nog i sista sekund, för jag såg knappt busstoppet.
I samma ögonblick jag körde in säkringen började torkarna gå. Det slår aldrig fel. Jag kunde fortsätta min färd med min normala syn igen. Precis när vindrutetorkarna började gny och gnälla över att det var för lite väta jämfört med hastigheten de höll (de går ju inte på lägsta växeln om man säger så). Otroligt irriterande. Men så tror jag att någon från ovan hörde mig när jag bubblade och gastade högt av frustration, för då plötsligt började det dugga. Senare kom det mer än dugg och nästan riktigt regn, vilket gjorde resten av färden hem helt okej. Värt att notera är dock att alla bilar jag mötte hade minst hälften av hastighen på sina vindrutetorkare jämfört med mina. Men men... Jag var ingen trafikfara iallafall. Inte förrän jag kom in i stan där jag typ aldrig kört förut, med en GPS som inte var helt uppdaterad på de senaste ombyggnationerna på vägarna.
Jag tog mig iaf hem helskinnad och står nu parkerad inte allför långt från dörrn. På gratisparkering. Nöjd.
Nu kan jag sova gott.
