h-lena

6:55 började Counting crows sjunga Mr Jones på mobilen.
Snoozade.
7:00 ringde väkarklockan på bordet.
Kastade en kudde på den för att tysta dess hemska läte.
7:04 var det Mr Jones igen.
Snoozade, men slog även på TVn. Försökte att halvlyssna på TV4s nyheter, men slumrade om. 
7:13 Mr Jones, ännu en gång.
Tryckte av larmet.

Hörde att L-L hade gått upp och börjat göra sig iordning. Insåg vad som väntade. 8:15 hade hon, jag o Josse en inbokad tid på Infektionsmottagningen på sjukhuset för vaccination. Skit. Klättrade ner från loftsängen med grumliga ögon som mycket hellre skulle föredra att hålla sig stängda. Inte van vid att gå upp så tidigt. Drog på mig det första bästa ur garderoben som är passande för ett vaccinationstillfälle. Med andra ord: helt vanliga kläder förutom att ja tänkte på att ha en t-skirt på mig. Lätt att komma åt armen. Lyckades tänka till lite på morgonen. Ett poäng till Helena! Grattis till mej!

Stoppade ett par mackor i brödrosten. Hade inte tid (eller resurser för den delen) för en mer avancerad frukost, trots att man hade övernattningsgäst. Sorry L-L! Två trappor ner knackade vi på hos Josse. Insåg redan efter första knackningen att hon fortfarande låg i sängen. Var otäckt tyst. Plingade på. - Öh. Fan! hördes inifrån lägenheten. En nyvaken Josse med rufsigt hår öppnade. -Kommer strax.

Inte ovanligt att Josse försover sig. Vardagsmat. Vi kom ändå i tid till Infektionskliniken (btw, låter snarare som att man har HIV lr nåt, än att man ska vaccineras när man har tid där. Ajja). 8:13 anmälde vi oss i receptionen i alla fall.

Vi gick in samtidigt. Praktiskt, eftesom vi alla tre skulle samma sak. Att det även var moraliskt stöd behöver man ju inte gasta om. Det var praktiskt helt enkelt!

Har inte tagit en spruta sedan stelkrampen på mellanstadiet, typ. Minns bara att det gjrde SÅ ont. Efteråt blev jag stel, fick svullnad o feber. Inte direkt angenäma minnen att förknippa med ngt man ska göra inom en kvart. Jag hade en inställning om att det skulle göra ont. Jag är visserligen blodgivare och har inga problem med att få en nål instucken i armen eller så, men jag antar att mina gamla minnen spökade lite ändå.

Det visade sig att det inte kändes alls. Gör ju mer ont att lämna blod, viket inte gör ont. Skönt, med tanke på att jag ska tillbaka om en månad för ytterligare en spruta.

Priset dock! Inte gratis. Särskilt inte för en fattig student som ännu inte fått pengarna från stipendiet insatta på kontot. Efter att ha fått sputor för gula febern o tyfoidfeber samt första twinrixsprutan, gick det på sisådär 935:-. Nästa twinrix kommer ligga på 400:-. Inte nog med det, så ska vi även käka malariaprofylax. Fick recept på tabletter, vilka vi hämtade ut. 461:- till drogs från kontot. Borde ligga på minus snart.

Ska börja knapra malariatabletterna redan nu för att se så att vi inte får biverkningar. Känns ju tryggt (?!). Men det skulle ju vara passande med lite ångest, depression, koncentrationssvårigheter och mardrömmar precis innan avfärd samtidigt som man ska klämma in tentaplugg. Lovande! Or NOT! Jag lovar att jag kommer att vara den en på 10 000 som hamnar i förvirringtillstånd också. Min tur de!

För övrig har jag faktiskt lite ont i min vänsterarm där jag fick två sprutor. Inbillar mej att det är tyfoiden!