Blir väl CSI då...
Synd att jag glömde att ta med den hem bara...
Lämnade blod igår, men superdupertejpen sitter fortfarande kvar. Jag vet att det bara är att rycka. Att smärtan försvinner. Men att göra det själv är kämpigt. Det finns en anledning till varför jag gick på salong och vaxade mig förr. Sen finns det också en anledning till varför jag slutade. Det gjorde för ont.
Känt mig halvensam denna hittills värdelösa dag, men jag har en kompis iallafall. Och kom inte och säg att det bara är för att jag har mat i knät. Werner gillar att hänga med mig annars också. Som när.. när.. VI ÄR KOMPISAR, OKEJ!
Efter ett snabbt överslag inser jag att dagens lasagne kommer att räcka tills på torsdag kväll. Ja, såvida jag äter det till såväl lunch som middag. Kul. Verkligen.
Sa jag att solen skiner också? Jag beställde det. Micket nöjd!
Jag är så jäkla redo för dom här just nu. Hit me!
Är på landet och laddar inför kräftskiva ikväll. Stadig lunch.
Klockan är strax efter elva och jag går och lägger mig. Nu.*
*Ska bara borsta tänderna först. Och ta bort nagellacket. Men det går fort. Och kanske kanske läsa lite.
Mådde illa i taxin imorse. Mådde illa på tåget. Mådde tillochmed lite illa på flyget. Dubbelkollade så att det fanns en spypåse. Så illa var det ändå. Hade man inte vetat bättre skulle man kunnat tro att jag var bakis. Eller gravid.
Hursomhelst blev allt mycket bättre när jag väl kom till Oslo. Ville bara säga det. Och jag är alltså inte gravid. Eller bakis.
Fick ingen som helst respons när jag för första gången visade fram mitt nya körkort. Bara: "Tack. NÄSTA!". Hade lust att fråga om det hade varit bättre om jag valt ett kort där håret var utsläppt; eller ett där jag hade ett visa-tänderna-leende. Sen ville jag också påpeka att min namnteckning egentligen är mycket snyggare; att jag tänkte alldeles för mycket på att hålla mig inom den angivna rutan, så att resultatet blev alldeles onaturligt. Killen i incheckningsdisken tittade frågande på mig när jag inte gav plats för paret efter mig i kön. Det var då jag insåg att han antagligen inte kunde bry sig mindre om mitt nya körkort. Vilka olika intressen man har ändå.
I fredags när jag skulle ta bilen för att hämta mitt nya körkort, gjorde jag en god gärning. Hjälpte en gammal man hem från busshållsplatsen. Han hade lite problem att gå, trots att han hade stavar att stödja sig på. Kanske delvis eftersom han, som han själv benämnde det "var lite påverkad". Men med mitt stadiga grepp om armen, gick det sakta men säkert, om än på väldigt smala och skakiga ben, hem. Fick trettioelva tack och ett avslutande "Va snygg du är" när hissen stängdes och han åkte upp till femte våningen.
Vet inte om det var karma, men när jag väl kom till bilen hade inbrottstjuven, som tydligen varit i farten, lirkat sig in med hjälp av en ståltråd istället för att sabba låset eller krossa en ruta. Så himla schysst ändå. Jag kunde ju bara sätta mig i bilen, sätta på stereon och köra iväg. Som om inget hänt.
Nu hoppas jag ändå att de brända cd-skivorna från 2004 och kinderäggsfigurerna har ett högt värde på svarta marknaden. För inbrottstjuvens skull. Lite ovärt annars.
Halvnorsk värmländska som älskar punschpraliner, hatar badrockar och har lärt sig acceptera Pelargoner.