h-lena

För alla er som varit oroliga för min misslyckade retur av joggingskor (jag vet att ni är många), så kan jag meddela att jag har fått pengarna tillbaka.



Ni kan pusta ut. JAG kan pusta ut.

Och hittar jag inte skorna i London för 500,- mindre nästa vecka, ja då går jag typ och hänger mig.

Vill du få lite fjärilar i magen och en fantastiskt feel-good-känsla? Kolla detta.

Eller kika på vilka bilder som helst som människan [läs: Jonas Peterson] har tagit. Kan det verkligen vara sådär fint, vackert och underbart som det verkar? Så där sagolikt? Går det?

Om så - helt galet. 

Jag tvivlar på att det möjligen skulle kunna gå att förmedla känslor på ett bättre sätt. För visst blir man lite kär av att bläddra bland bilderna? Sen önskar man att man själv varit bjuden och fick se allt. 

Kanske man skulle bli bröllopsfotograf...

Vissa har nog för mycket tid över, och det tackar vi för. Här kan ni kolla in hur andra världskriget hade sett ut om det utspelat sig på Facebook. Eller som upphovsmannen själv kallar det "a modern adaptation of world war II for the american teenager". Hursomhelst - underhållande.


P.S. Min favorit är Schweiz och Sveriges "inblandning". D.S.

Jag gjorde't. Jag lämnade tillbaka skorna igår. Och det utan att ens använda mig av den dåliga hitte-på-ursäkten jag så listigt tänkt ut i förväg. Körde den enkla versionen istället.

Jag: Hej, jag vill lämna tillbaka de här skorna.
Kassatjej: Visst. (Tar skorna och slår in i kassan) Då kan du dra ditt kort.
Jag: Okej. (Gör så, men min dåliga magnetremsa krånglar)
Kassatjej: Det verkar inte fungera, du får dra igen. Eller nej, nu fungerade det visst.
Jag: Jaha, men så bra. Tack.
Kassatjej: Tack själv.

Det hela gick således förvånansvärt smärtfritt. MEN. När jag kom hem fick jag en underlig känsla. Ni vet den där magkänslan. Mitt kort verkade ju inte fungera när jag drog det. Eller? Kollade kvittot. Fick se att pengarna var insatta på ett Mastercard. Men jag drog väl mitt Visakort ändå? Kollade de sista fyra siffrorna som syntes på kvittot. De stämde varken in på mitt Visakort eller Mastercard. Paniken jag kände då. Inte att leka med.

Ringde butiken så fort de öppnade idag. De förstod inte hur det kunde ha gått till. Inte jag heller. För tillfället väntar jag på att de ska ringa upp mig igen med besked.   

Är det nu jag blir straffad för min snålhet?

Om fyra månader är det julafton.

Om åtta månader är det påsk.

Om åtta månader befinner jag mig i Florida. I Miami. Ville bara säga det. 


Förutseende? - Det kan man säga.

Härligt? - Ja, men alldeles fantastiskt.

Idag köpte jag nya joggingskor. Min häl berättade att han ville ha det. Och jag måste ju börja springa igen om jag ska ta mig runt Göteborg i maj. Sagt och gjort. SAUCONY ProGrid Triumph 7 ska vara väldigt bra för mina fötter fick jag berättat efter undersökning av fötter, provspringning på löpband och min egna känsla. Och anammar man filosofin att ju högre pris, desto bättre kvalité ska dessa vara som gjutna för mina fötter.

Väl hemma kom dock den "ekonomiska" Helena på en grej. Om två veckor är ju jag i London med jobb och ibland är ju saker billigare där. Särskilt när pundet är ganska lågt. Kollade internet och jovisst. I London kan man köpa exakt samma skor för nästan 500 svenska kronor mindre än här. Typ 30% det.

Är det snikigt att lämna tillbaka skorna här i Stockholm och köpa dem om två veckor i London istället? Kan man göra så? Vad säger man till säljaren i butiken? "Nä, asså jag ångrade mig" eller "Tack för hjälpen att välja skor, men jag köper dom i London istället". 

Lite ovan här, men visst borde jag väl lämna tillbaks dem? 100 kronor hade jag inte brytt mig om. Men en femhundring är ju ändå en femhundring. 1000 bugg det.

Gårdagen gav mig huvudvärk, femtioelva myggbett och ett blått knä. Men. På något underligt sätt var det ändå värt det. Konstigt det där.

Under min Norgevisit i veckan hörde jag ett par minnesvärda uttalanden. Antagligen var de mest underhållande i talande stund, men tänkte ändå vidareförmedla.

"...men vilket härligt väder i Oslo. Strålande sol."
En mindre begåvad kommentar om vädret ovan regnmolnen innan landning i Oslo.

"I'm not totally at home here"
En norrman ville förklara att han inte var helt "hemma på området" som diskuterades.

"Then the shit really hit the fan"
En talare på konferensen ville beskriva hur snabbt en, låt oss säga, mindre bra grej spred sig.

Och hur mycket har Aftonbladet (alternativt enskild anställd) fått för att välja bilden med just den där kepsen måntro? Personligen kan jag väl tycka att det var en liten smaklös nyhet att smyga in reklam i ändå. Men det är ju jag det.