Dagens underhållning i inboxen
Bästa inledande mening på ett mejl ever. Lite besviken att han inte fortsatte med "I live on the second floor", men då hade det troligen inte heller varit ett seriöst jobbmejl. Utan spam. Och det hade ju liksom tagit udden av det lustiga.
Men ändå, "my name is Luka". Klassiskt!
På tal om post och överflödighet
Jag kan ha skrivit den längsta adressen någonsin på ett brev. Kan allt det där vara nödvändigt? Kändes lite som när man var liten och skrev det totalt obetydliga "Europa, Tellus, Universum" under Sverige när man pennfajtades med någon. Bara för att det var tufft. Eller nåt.
* * * *
Kanske bara jag som är godtrogen, men är det inte lite överbeskyddande att ha kodlås på postfack? SÅ viktig post tycker jag faktiskt inte att vi får hit till kontoret.
A men, amen
Har legat utslagen på balkongen sen jag kom hem. Flera timmar är jag uppe i nu. En kaffe är allt jag orkat göra, vilket inte är en större bedrift sen jag fick en kaffemaskin i julklapp.
Men för bövelen
Okej, tiden var värdelös, men det förstör min statistik
Jag blir så fruktansvärt irriterad när det allra, allra sista ska handla om TUR. Vad ska det vara bra för? Alltid när det är 50-50 chans och man inte har en aning, ja då väljer man ju fel. ALLTID! Börjar undra om det är nåt fuffens med 50% chans. Skulle för övrigt vilja att vi alla börjar säga 50% RISK istället. Kan vi enas om det?
Sorry lorry
Ändå tror jag mig gjort ett lyckat köp
I förrgår köpte jag en ny väska. En dyr väska. Nåja, ingen Louis Vuitton-väska alltså, men för mig en dyr väska. Jag blev iallafall kär i den och eftersom jag verkligen behöver en ny väska (faktiskt på riktigt), slog jag till.
Väl hemma hittade jag en liten varningslapp. Väl undangömd mellan andra lappar; bland annat prislappen, vilken man ju inte ägnar alltför mycket tid att granska. Hursomhelst, tydligen kan färgen försvinna från väskan om den utsätts för friktion, svett eller vatten. (Just i den ordningen?!) Blir väskan mot förmodan blöt, ska man torka den med en torr(!) handduk. Gi-vet-vis ska inte väskan utsättas för direkt solljus samt förvaras svalt och torrt.
Ja, men den här väskan känns funktionell. Verkligen.
Skryt i kubik, typ
Jag säger inte att något är fel, bara mindre rätt
Men oftast är det ju jag som förflyttar glas, muggar och tallrikar från diskmaskinen till hyllorna och ja, man kan väl säga att det är lite skillnad i tänk gällande organisering oss kontorskollegor emellan.
Alltså, det är ju inte så att jag får psykbryt och skriker på alla andra här som inte gör som jag. Jag konstaterar bara fakta. Att vi tänker och agerar väldigt olika. Att jag sen för allt i världen inte fattar hur de där andra varelserna här fungerar är en helt annan femma. Liksom att vissa människor tydligen inte viker sina underkläder när de tvättat. O-fatt-bart.
Ligger mobilen under TVn?
Bevis på att jag var stressad, trött och disträ imorse. Tror faktiskt aldrig att det hänt att jag tagit med mig TV-dosan till jobbet innan. Inte ut från lägenheten överhuvudtaget faktiskt. Men det ska väl vara en första gång för allt.
20.03.2012, ta-med-tvdosan-till-jobbet-oskulden togs. Check!
Kan ju spela musik utan hörlurar, det är bra!
Asså, det här är inte okej. Jag är TOTALT ensam på kontoret idag också. Eller ja, det har varit tre personer som varit inom i totalt kanske 20 minuter (typ 6m 40s var). Hämtat jacka för att de ska till landet, kopierat ett papper för att sedan ta helg etc. Inte direkt jobbat liksom.
Har dock fått lite mer info om var alla håller hus. Författaren jobbar visst från en strand i Thailand. Ett par är i Spanien på mässa. Några "jobbade hemifrån" för att de skulle få besök. Fotografen är tydligen uppe i Norge och fiskar torsk. Frilansaren av okänd anledning i Sydamerika. Och så vidare. Hårt liv de där egenföretagarna har alltså.
Så, här sitter jag. Ensam. Bara min stackars datorskärm som är igång.
Lunchen intogs såhär:
Och, all interaktivitet jag haft med mänskligheten so far idag har sett ut såhär:
MEN, jag ska iallafall möta upp åtminstone EN människa i verkliga livet idag. Ta ett glas vin. Fira lite. Jag för att jag fick in ett, enligt HQ i Oslo, DÆVEN DUNDRE-kontrakt (alltså väldigt bra). Min kompis för att hon blev månadens stjärna på jobbet. Bara en sån sak!
#ftw på den här dagen ändå.
Har hört att det är tanken som räknas ändå
10:48 var den lyckliga minuten.
Tar igen
Nu är frågan hur länge jag kommer att kunna hålla mig innan jag sätter tänderna i chokladen. Med tanke på gårdagens sötsug är allt efter lunch en bedrift.
Det ska jag komma ihåg. Hör ni det?
Och vet ni vad? De bjöd mig inte. Inte på en endaste liten ballerina.
/fortfarandesötsugenmennuocksåBITTER_83
Sånt som händer när man är ensam på kontoret
Sockersuget blev så illa att jag till slut tog en extrem stor mängd o'boypulver som jag hittade i köket och blandade med en extrem liten mängd mjölk. Fick således till en chokladsås som jag skedade i mig ur en kopp.
/fortfarandesötsugenmennuocksåmedsjälvförakt_83
Igår var vi trots allt tre här
Jag undrar, ska inte de där egenföretagarna jobba dag och natt för att få det att gå ihop? Är det inte så de säger? Borde inte de vara HÄR då? Eller har det gått ut nåt mejl om att det ska ske någon utrökning i lokalen idag pga ohyra på vinden, så att vi egentligen inte får vistas här? Fast det mejlet inte har nått mig? Är det så? Borde jag vara orolig?
/ensam_83
Flashback från i fredags
Ska ha möte med en italiensk kund i Rom. Matteo och Fulgencio möter upp oss i receptionen, fast det är Simone som jag bokat mötet med via mejl.
Fuglencio: Nice to meet you again.
Jag: (Försöker ivrigt minnas att vi faktiskt har setts) Yeah, you too. (Men minns verkligen inte. Tror ändå inte att det märktes.)
De visar in oss till tradingdesken där det sitter ett tjugotal människor. Stannar till vid några datorer, som jag antar är deras platser.
Matteo: (Nickar mot några kollegor.) You've probably already met Simone too.
Jag: (Är väldigt säker på att vi faktiskt inte setts, så har ingen som helst tvekan i rösten.) No, I've actually never met her. We've only sent e-mails back and forth.
Noterar knappt killen som nog säkert är 190cm lång och kommer mot oss från sidan, då jag ser mig om efter Simone på andra sidan borden, i vilken riktning jag tyckte att Matteo nickat.
Långa killen: (Sträcker fram handen mot mig.) Hej, det är jag som är Simone. Är allt bra?
Matteo: (Mycket förvånat) Do you speak Swedish?
Jag: (Inte alls lika förvånad över svenskan som av det faktum att han är MAN, men försöker givetvis låtsas att det är just DET mitt mycket förvånade ansikte menar) Ja, oj! Kan du svenska? (Och hoppas, hoppas, HOPPAS att ingen hörde att jag sa "her". Och inte "him").
Finns det där "hen" på engelska månne?
Måste ju fokusera på det BRA nu. Gör så!
Låt denna dag aldrig komma igen
Skulle lämna tillbaks en film på väg till jobb imorse, men visade sig att de öppnade först 10 och inte hade nåt postpack att lämna i. Så bara att traska tillbaks till lägenheten med filmen (och en 20-kilosväska) för att sen gå mot jobb - igen.
Fotbollsplanen har ingenting med min löprunda att göra (förutom att jag passerade den)
Lite olika sinnesstämningar oss emellan
Jag: Det ser lite mörkt ut det där.
Noel: (Tittar oförsående på mig) Näe.
Jag: Men det är ju bara svart.
Noel: (Om möjligt, ännu mer oförstående) Näe.
Jag: Ska du inte ta någon annan färg också.
Noel: JO, FÄRG! (Mycket glatt stoppar han återigen penseln i den svarta färgen)
Noel: Vad är det? (Pekar på de röda blommorna jag målat. MÄRK VÄL: Alltså INTE det abstrakta färgbombsmolnet ovanför...)
Jag: Det är sånna. (Pekar på tulpanerna i vasen framför oss)
Noel: (Verkar nästan lite ledsen) Jag kan inte måla sånna.
Jag: (Får en snilleblixt) Jo, men då måste du ta nån annan färg än svart bara.
Noel: (Ler stort) NÄE! (Tar mer svart på penseln)
Killen kommer antagligen att falla in i gothstilen som tonåring, med svartfärgat hår, iklädd lång svart skinnrock och Dr. Martenskängor samt lyssna på obskyr musik. Men då vet jag redan nu att det inte är någon idé att försöka påverka honom i någon annan mer "färgglad" inriktning. Han kommer bara säga: Näe. (Dock osäker på om det kommer att vara något leende med i bilden.)
Än får man väl ändå säga att pojken är ganska harmlös, då han refererar till sin favoritröja med döskalletryck på som "Emiltröjan". Emil liksom?
Tre ord. Tre bilder.
EDIT: (Extraord) Ogillar sättet frisörer gärna vill "bulla till" luggen. Detta var alltså inte mitt val. I egen regi kommer den bli rak och platt som alltid. D.S.
Det räcker så
Fast å andra sidan, det kunde lika gärna varit fjortiskillen längst bak i bussen också. Fortfarande ganska fel dock. Parfymen borde inte få säljas alls, utan enbart kännas i A&F-butikerna. Ja, och därmed i drygt en kvarts kilometers radie också.