Micket, micket gött.
Gött att va tillbaks i Stockholm. Gött också att solen skiner. Å gött med lite mat.
Living on the edge
Sitter i detta nu på planet från London till Stockholm. Piloten (kaptenen?) satte precis på säkerhetsbältesskylten och varnade för kraftig turbulens.
Min (helt ärliga) reaktion: YEJ, va kul! Hoppas det blir kittel i magen.
Sjukt nog skulle jag också vilja vara med i en flygolycka/nödlandning. Givetvis under förutsättningen att jag överlever, helskinnad. På sin höjd (haha, ordvits) kan jag tänka mig att bryta ett ben. Typ ett revben.
Just NU
är jag några gator från det här.
Det är action i London alltså.
Till vårt försvar såg han väldigt sydeuropeisk ut
Ni undrar kanske om jag gick och dog skämsdöden igår när jag skulle hämta upp mina kvarglömda kassar på baren. Och uppenbarligen gjorde jag inte det eftersom jag skriver i detta nu. Inte bokstavligt iallafall, men absolut bildligt (nog så nära bokstavligt dock).
Behöver inte gå in på detaljer, men låt mig säga så mycket som att vi fick reda på att bartendern var "born and raised in Sweden" och när vi gick fick vi ett flin och ett "tack så mycket" från honom.
Min kollega har numera inga planer på att besöka baren i den närmsta framtiden. Möjligen för att hon också mindes att hon och hennes gaykompis diskuterade samma bartender senast de var där, givetvis i hans närhet. Då med temat "vilket lag tror du att han spelar på?".
Hursomhelst, jag är nöjd över att återigen ha mina shoppingkassar.
Hade jag bara kommit ihåg kassarna hade jag varit lyckligt ovetande i detta nu.
Ringde baren vi besökte igår kväll för att kolla om mina shoppingkassar från gårdagen, som jag plötsligt inte hade imorse, möjligen kunde finnas kvar där, under bordet.
Jag: Hi, I think I forgot a couple of bags in your bar yesterday. Have you found any?
Bartender: Hey, yeah. We're you the two Swedish girls sitting by the small table?
Jag: Eh, well. Yes!
Bartender: Yeah, we have your bags.
Jag: ÅH, that's GREAT. THANKS! Can I come and pick them up tomorrow evening?
Bartender: Absolutely.
Jag: By the way, how did you know we were Swedish?
Bartender: You were talking Swedish at the bar.
Jag: True.
Så här i efterhand kan man ju ångra att man i baren igår faktiskt kommenterade just bartendern på svenska. Om hur nervös han verkade eftersom hela han skakade. (Man skulle nästan kunnat tro att han hade Parkinson med de där händerna.) Och om hur han gjorde drinkarna, hur mycket såndär passionspuré skulle det egentligen VARA i drinkarna? Jisses liksom.
DET kan jag kanske ångra lite såhär idag, när man fått reda på att bartendern faktiskt troligen FÖRSTOD svenska. Vi sa tack och lov inte det där om Parkinson, det var mest för att visualisera för er hur mycket han skakade. Men ändå. Och imorn ska jag alltså träffa honom igen. Och tacka så mycket. Säger han nåt till mig på svenska då, kan det mycket väl vara så att jag sjunker genom golvet och dör skämsdöden.
Jag: Hi, I think I forgot a couple of bags in your bar yesterday. Have you found any?
Bartender: Hey, yeah. We're you the two Swedish girls sitting by the small table?
Jag: Eh, well. Yes!
Bartender: Yeah, we have your bags.
Jag: ÅH, that's GREAT. THANKS! Can I come and pick them up tomorrow evening?
Bartender: Absolutely.
Jag: By the way, how did you know we were Swedish?
Bartender: You were talking Swedish at the bar.
Jag: True.
Så här i efterhand kan man ju ångra att man i baren igår faktiskt kommenterade just bartendern på svenska. Om hur nervös han verkade eftersom hela han skakade. (Man skulle nästan kunnat tro att han hade Parkinson med de där händerna.) Och om hur han gjorde drinkarna, hur mycket såndär passionspuré skulle det egentligen VARA i drinkarna? Jisses liksom.
DET kan jag kanske ångra lite såhär idag, när man fått reda på att bartendern faktiskt troligen FÖRSTOD svenska. Vi sa tack och lov inte det där om Parkinson, det var mest för att visualisera för er hur mycket han skakade. Men ändå. Och imorn ska jag alltså träffa honom igen. Och tacka så mycket. Säger han nåt till mig på svenska då, kan det mycket väl vara så att jag sjunker genom golvet och dör skämsdöden.
Klantarsle
Förutom att jag jobbade på vårt Londonkontor igår, blev det shopping, thaimiddag, promenad över och hopp på Tower Bridge i solnedgången och några Hollywood Star-cocktails i en mysig bar.
Tydligen blev det några drinkar för mycket, eftersom jag imorse upptäckte att jag inte längre hade några shoppingkassar. De står förhoppningsvis kvar i baren. FÖRHOPPNINGSVIS.
Svenne banan
Han som sitter bredvid mig på planet (på väg till London för den som är nyfiken) är typ en kopia av mig - fast kille då.
Vita Converse. Jeans. Randig tröja. Skinnjacka. iPhone 4. Lyssnar på Spotify. Dricker kaffe med mjölk. Och vatten.
Så slog det mig - han är ju bara svensk, som jag.
Och taxichaffisen i solbrillor då*.
Dimman ligger tät över taken.
Endast Helena är vaken.
*Undrar jag om solglasögonen hade att göra med att chauffören egentligen är vampyr och inte tålde att solen börjar gå upp. Det var ju trots allt hans sista körning efter nattpasset sa han. Scary.
Jo, men tack.
Ångesten. Ångesten. Ångesten.
Ja, ångesten kom i posten idag.
DRAMA!
Ni har säkert redan sett den, men fasen va rolig. Är liksom värd att se igen. Ansiktsuttrycken!
Han var helt rätt
Gick förbi Systembolaget på Folkungagatan. Som vanligt hängde där ett gäng hemlösa alkisar.
Alkis: (sträckte ut händerna och basunerade högljutt till förbipasserande) Ge pengar till en fattig!
Förbipasserande (inkl jag): (går i halvcirkel runt honom och stirrar rakt fram. Tysta.)
Alkis: (möjligen förnärmad av utebliven respons) MÄH! Bor vi inte i samma stad eller?!
Förbipasserande (inkl jag): (sneglar mot honom med låtsas ignorera)
Alkis: (brister ut i alternativ nationalsång) Ja, jag vill leva, jag vill booooo på Söööööder!
Skrivkramp
Helgens bilder. Utan inbördes ordning. Utan röd tråd. Utan speciellt värde. Faktiskt utan väldigt mycket.
Duktig JA.
Allt ni behöver göra är - notera tiden!
Fick mig ett nyp imorse.
.::Varning! Det kan förekomma otäcka inslag i följande text. Känsliga läsare varnas!::.
Var hos barnmorskan imorse. Eller gynekologen kanske man säger. Hade fått den dära kallelsen för cellprovstagning. Och jag ska väl erkänna att slänga upp benen i vädret, när man är naken från midjan och ner, framför en främmande människa inte direkt är en favoritsyssla. Så olustigheten fanns denna morgon. Det kan jag lova.
Inte nog med det, redan vid uppropet "NÄSTA!" i väntrummet kände jag att jag hade fått den ocharmigaste av alla barnmorskor. Den hypotesen bekräftades när det första hon ens sa till mig, visserligen efter att hon låst dörren, var:
Ocharmig barnmorska: Då kan du klä av dig och lägga kläderna på britsen där borta.
Jag: (något aningens obekväm) Eh? Hrm, jaha. (går bort mot britsen)
Ocharmig barnmorska: Ja förresten, jag heter Eva.
Som ni förstår var det inga krusiduller, utan jag var ganska snabbt uppe i den berömda "stolen". Jag har trots allt gjort cellprov ett par gånger tidigare, så kände mig trots ocharmigheten såpass lugn och avslappnad som man nu kan vara i situationen. För obekvämt är det ju. Jag menar, inte så himla mysigt när en medelålders kvinna trycker in främmande objekt mellan benen i strålkastarljus direkt. Men. Det skulle komma att bli värre. Precis när hon håller på som mest, smäller det plötsligt till och i samma ögonblick gör det sjuhelsikes ont där inne i det heligaste.
Jag: (rycker till så in i bomben och utbrister nån form av läte som kan översättas till AAAAAAJ i skriftspråk)
Ocharmig barnmorska: Oj, jag gjorde fel.
Jag: (andas häftigt och tänker NO SHIT Sherlock)
Ocharmig barnmorska: Jag brukar inte använda den där saken, för jag gillar inte den. Brukar ha en annan, men idag tog jag den där. Det skulle jag inte gjort. Jaha, då vet jag det.
Jag: (spänner mig troligen mer än en bodybuilder på VM)
Ocharmig barnmorska: Gick det bra eller?
Jag: (först nu? Först NU frågar du det? tänker jag, men säger) Eh, huh. Eh, jo... Väl?
Ocharmig barnmorska: Jag ska inte göra så igen. Men jag måste ta ett par till.
Jag: (hoppas jag VERKLIGEN inte nej, tänks det i en lång ljudlig utandning)
Tre år till nästa gång. Jo, men jag längtar ju nåt fruktansvärt nu liksom.
Skjutsen skulle dock varit här fyra. Kan ju inte JAG hjälpa.
Nu är jag redo för påskmiddag ute i Vaxholm. Jag har ordnat påskbukett och -ägg som jag ska ha med. Så himla bra gäst. På det sättet.
Mindre bra på annat sätt. Kommer nämligen att bli sen, eftersom inbjudan löd 'vi ses fem'. Och från Årsta tar man sig inte till Vaxholm på 5 min. Det gör man inte. Tur att jag har mutor.
Glad påsk!
Blev lite glad när jag såg snön ute imorse. Nåja, förmiddags var det väl eftersom jag ju sov imorse. Men blev inte glad för att jag nödvändigtvis VILL ha snö. Är ju egentligen tvärtom. Jag har ju för tusan bytt till sommardäck på bilen.
Nej, men snön gav mig en legitim anledning att lufsa runt i myskläder inomhus hela dagen, hänga i soffan, och framförallt inte ge mig ut och springa. Detta helt utan att ha dåligt samvete. Typ.
Golvvärmen på badrummet får agera akuthjälp
Skön sak med att tvätta sängkläder är ju att det är grymt härligt att lägga sig i nybäddad säng. Mindre kul grej är ju själva tvättandet, som ni ju vet att jag starkt ogillar. Ja, nästintill hatar (man kan till och med stryka nästintill).
Men oskönast idag var nog att jag glömde att jag hängt ut täcket på balkongen för att vädras, och stack och vinade med fina människor istället. Vinandet var ju väldans trevligt; det andra, inte så mycket.
Vet ni hur kallt ett täcke kan bli av att hänga på balkongen? Jag gör det. Nu.
