h-lena

Jag måste ha slagits av något vårrus idag, trots att det varit disigt och långt ifrån så fint väder som igår. För iklädd mina hjärttygskor och vårjacka bestämde jag mig att slå slag i mitt cykelköp jag planerat in sedan sensommaren ifjol. Dessutom tänkte jag kila förbi en glasögonbutik och inhandla ett par solbrillor jag också spanat in.

Tog mig till Medborgarplatsen efter jobb - med tunnelbana. Förbaskat vad svårt det ska vara att ta en promenad när man införskaffat sig ett SL-kort. Hursom, klev in i första bästa optikerbutik och kikade på solglasögon. Fick ingen respons från expediterna, så blev lite sne och gick.

Mot mitt främsta mål - cykelbutiken. Hittade snabbt cykeln jag spanat in på nätet. Tittade och kände lite på den. Jämförde olika färger. Gul vs Latte. Blommiga vs Leopardfärgade handtag. Stod och fnulade ett tag. Blev passerad av ett antal expediter, men ingen frågade mig om hjälp. Blev sne och gick.

Blir inte jag frågad om jag vill ha hjälp, då köper inte jag något. Inte de gånger jag känner för att få hjälp iallafall. Kanske lite fjantigt, men den servicen tycker jag att man ska få. Utan att behöva be om den.

Samtidigt kan en trevlig och hjälpsam expedit lätt sälja på mig saker som jag inte alls tänkt mig. Som extra tillbehör. En mer avancerad och då såklart dyrare produkt. Etc.

Kanske lika bra att jag inte får hjälp av trevliga expediter ändå. Blir billigare.

Får väl försöka mig på en ny vårshoppingrunda i påsk kanske.

Imorse fick jag ett starkt behov. Ett behov av att plocka fram mina kära (kan även läsas som ordvits) hjärttygskor. Jag stillade det behovet genom att faktiskt göra så, samt även ta på mig dom. Men då passade det illa med vinterjackan till. Fick således springa upp på vinden och hämta ner vårjackorna. Nu är det alltså officiellt vår i min hall. Eller ja, först måste jag kanske även plocka BORT vinterjackan och -skorna. Vågar nog inte det än. Men våren är en bra bit på vägen iallafall. Låt oss säga så. Ja.

För att kompensera min avsaknade morgonpromenad till jobbet, då jag hoppade på bussen istället, tog jag en joggingrunda hem. Plus en omväg. Ville bara berätta det.

Har tagit mig till kära gamla Töcksfors. Ligger i mitt gamla flickrum och ser mig omkring. Den tidigare så coola tonade spegelväggen reflekterar den tillika populära sekretären på andra sidan rummet. På väggarna hänger Disneytavlor blandat med foton på Rocky. Bredvid det, en prylhylla med till synes obetydliga saker, men som för mig bär på galet många minnen. Som stenen jag plockade med mig från Zugspitzes topp. Som den fula porslinstaxen jag fick efter att farmors väninna gick bort. Som den bit lödtråd killen jag var kär i när jag var 12 år gav mig. Fasen va stolt jag var över den. Sen finns där i hyllan väl ytterligare 38 minst lika betydelsefulla saker. Inser att det lika gärna kunde vara 1995 - här har tiden stått stilla.

Orkade inte vänta tills nästa fredag för en ledig vardag, så jag kompade. Tog bilen till Karlstad. Och här sitter jag nu på Melkers café och fikar med gudsonen. Ja, mamma Mari fick också följa med. Noel hälsar att majsbågar is da shit. Fungerar också väldigt bra som klister om man blöter upp dem lite först. Bäst om man använder rikligt med saliv.

På en brygga längs Norr Mälarstrand. Så jäkla härligt väder!

Vaknade tidigt. Står i hissen med smutskläder som ska bli rena. Dessutom har jag på mig joggingkläder. Inte för att mysa i, nej, tänkte att under tiden första tvätten tvättas, tar jag en löprunda. Bra idé. Känns det som nu iallafall. Låt mig återkomma om en stund och jag kanske har gjort en helomvändning i mitt tankesätt.

Firar fredagseftermiddagen med en minibiskvi. Försöker förtränga att det är massa mer jag borde hinna med innan jag tar helg. Samt idén om att kunna lämna kontoret vid 16:00 numera blott är en vision. Firande blev plötsligt tröstande. Och innan jag ens hunnit tänka fredagsmys hade jag tryckt i mig två till.

Var tvungen att ta tag i detta nu - träningen. Det är lustigt det där när man [läs: Helena] ska välja hur mycket vikt som ska på skivstången; man kollar på alla andra och de som man anser bör vara svagare, tar man mer än. Och de som man inte vill vara sämre än, tar man lika som. De som då fortfarande har mer vikt än dig själv, är antingen killar eller också töntiga show-offs. Idag blev det 15 kg. Jag överlevde, men i detta nu kämpar jag med att ens orka hålla mobilen uppe... Vad är det? 100 gram?

Är på väg mot nya äventyr. Ska besöka en förort jag aldrig varit i innan - Kista. Otroligt spännande. Bara det att ta sig ner i de djupaste av tunnlar på Centralen var ju en upplevelse i sig. Hur många metrar ner ligger den där blåa linjen egentligen? Känns som om magman borde ligga direkt under rälsen. Eller åtminstone hittar man grundvattnet där.

Målade naglarna för att göra mig lite fin. Men det hade inte stelnat helt när jag drog på mig skorna, så jag sabbade långfingret. Hann inte göra om, så jag får väl låta bli att skylta för mycket med just det ikväll.

Champagnepassionsdrink på Clarionbaren Upstairs. Så jäkla gött med fredag. Vanessa gillar't också.

Man vet att det var länge sedan man rensade ur fickorna på jackan när man hittar en biobiljett från Casino Royale där. Blev samtidigt medveten om något jag helst av allt skulle vilja förtränga; för inte lär den där jackan ha varit nytvättad när jag gick på den där bion för väääldigt länge sedan heller. Hua.

Såg en reklambanner på internet som jag kände att jag liksom var tvungen att kommentera.




Det finns så många fel här, så jag vet inte var jag ska börja. För det första är ju själva annonsen i sig ganska fel - eller bara underhållande. Inte kommer väl någon någonsin tro att den där förändingen som bilderna visar är sann? Hade vi fått se ansiktena på killarna, skulle man troligen tro att plastikkirurgin varit mer omfattande än själva kroppsförändring bilderna emellan.

Sen kommer ju även de tre sista orden, som egentligen bara skulle vara ett.
En dubbel särskrivning.

Mer tänker jag inte kommentera. Det räcker länge och väl.

Jag sa ju att jag ville ta med våren hem från Amsterdam. Och visst längtar jag efter just denna årstid. Det gör jag. Men en vinterdag som den här idag kan man liksom inte hata. Ett par minus och strålande sol. Fantastiskt. Det enda jag fruktar är perioden mellan härlig vinter och lika härlig vår. Kan vi inte bara hoppa över den i år? Ska vi bojkotta slask, blask och sörja? Ja, det gör vi.

Kollade precis på Skavlan. Och jag blev ganska upprörd. Eller snarare irriterad på inkompetent arbetskraft. Men jo, upprörd också.

Vem har egentligen översatt programmet? Det vill jag veta.

Jag tror inte att Al Gore skulle vara speciellt nöjd över denna persons arbete. Skavlan sa att Gore av vissa kallades "carbonmillionaire" och ville veta vad han ansåg om det. Alltså, att Gore skulle tjänat pengar på att förespråka förnybar energi. Kanske att han dragit nytta av miljödebatten och valt att tjäna pengar på det hela. Och Gore svarade på just detta.

Problemet är bara att de som förlitar sig på texten som en översättare skrivit, fick det hela om bakfoten. De läste inte "koldioxidmiljonär" som Skavlan sa, utan "kolmiljonär". Kol är ju raka motsatsen till koldioxid (carbon). Eller kol leder ju till massa koldioxidutsläpp, vilket vi alla vet skadar miljön. Vi överöses ju av val att exempelvis köpa CO2-neutrala produkter eller CO2-kompensera för flygresor. Detta är ju något Al Gore förespråkar - inte att elda med kol.

Att översätta carbon till kol - större sakfel får man leta efter.



P.S. Det kan hända att jag var mer uppmärksam på sakfelet eftersom jag i mitt jobb dagligen läser om energi, däribland just kol och koldioxid/CO2. Däremot inte mer upprörd. För upprörd hade jag blivit ändå. Folk som ska vara professionell och gör fel. Det är upprörande. D.S.

Jag riktigt ogillar toaletter med automatisk spolning. Teoretiskt sett låter det ju fantastiskt, men det funkar ju inte alls i praktiken. Det spolas när man kommer in. Det spolas när man lägger ut papper på sitsen. Har man otur åker pappret ner i avloppet och man måste lägga ut nytt. Den korta tiden man sitter på toaletten spolas det åtminstone en liten gång. Riktigt obehagligt. Sen måste man mer eller mindre torka sig halvståendes, eftersom man inte vill riskera att köra in handen mitt i en spolning. Sist drar man på sig byxorna och väntar på att det SKA spola. Gör det det? NEJ! Man måste liksom låtsassätta sig på toan igen, men ändå spolas inte det sista pappret ner. Man kör med handen framför sensorn, men noll respons. Ingen spolning. Hjälplösheten kommer över en och man stirrar bara tomt på pappret nere i toan, och då - då spolas det. Som från ingenstans. Jag förstår mig verkligen inte på de där automatiska spolningarna. Vad var det som inte fungerade med manuell spolning?

Ikväll bär det av till Sverige igen. Är ju alltid skönt att komma hem, men en helg i Amsterdam är ju aldrig fel heller. Får ta det nästa gång. Det finns dock ett par saker jag skulle vilja ta med hem härifrån nu. Något som skulle få vem som helst i Sverige att må bättre. Fast tyvärr har jag inte möjlighet till det. Hur gärna jag än vill. Tänker såklart på solen, grusfria gator och vårsolen. Vad trodde ni?

Tar seden dit jag kommer. Här i Nederländerna äter man chokladströssel på mackan. I övrigt kan jag säga att jag aldrig kändisspanat så många personer de senaste dagarna som jag varken vet namn på, sett tidigare eller ens skulle känna igen på bild. Rör sig om dryga 50 pers. Om inte fler. Planet från Stockholm delade jag med svenska paralympicsteamet (alla rullstolsbundna som skulle ombord kunde ha varit orsaken till att vi blev lite försenade, men man vill ju liksom inte skylla på dem). Sen delar jag hotell här i Amsterdam med amerikanska fotbollslandslaget (soccer alltså, inte amerikansk fotboll).

Det är en sån där seg dag idag. Känns som att tiden går, men enligt klockan är det långt ifrån sanning. Min dag hittills: Pratar med någon kund. Tittar på klockan. Pratar med främmande män med dålig andedräkt. Måste diskret ta ett steg bakåt, när jag inte orkar hålla andan utan att se ansträngd ut. Kollar på klockan igen. Låtsasskrattar med en kund. Det var först när han själv skrattade som jag insåg att det troligen var ett skämt. Hade jag skrattat en millisekund senare hade jag avslöjat att det inte var äkta. Trots att jag vet att det inte hjälper, kollar jag klockan igen. Nu ska jag fördriva tiden med att köra vårt racingspel vi har i vår monter. Tyvärr tar det bara en minut och 30 sekunder, vilket betyder att jag har spelat det ett par gånger för mycket nu.

Har glömt bort att berätta vad som sker här i Amsterdam. Egentligen har det bara varit jobb. Inte så kul att rapportera - eller läsa om. Men solen skiner och det är vårkänslor här iaf. Hade inte behövt min vinterjacka. Vilket i sig är grymt. Har varit mässa hela dagen och i detta nu åker jag från en middag/fest som hölls i vad kallades Greenhouse. Var först lite orolig för att det var en gigantisk coffeeshop. Ska ju inte vara för säker när man är i Amsterdam. Men det visade sig vara ett gigantiskt växthus. På bilden ser ni en av kanske hundra 'takkronor'. Resten av lokalen var fylld av gröna växter, vatten och blommor. Rena rama djungeln. Insåg att jag aldrig skulle kunna få jobb där som inventarieansvarig. Allt grönt skulle varit brunt inom en månad. Om inte två veckor - kanske bara en...

Om 15 min ska jag boarda ett plan till Amsterdam. Jag är lite osäker på huruvida vi kommer att komma iväg i tid eller inte. Vädret känns inte helt optimalt. Idag tänkte jag ta den där Starbuckskaffen eftersom jag vet att de öppnat. Men då visade det sig att jag skulle till gate 13 på terminal 5. Därifrån kommer man inte åt det. Måste vara gate 17 och uppåt typ. Störande. Nåja, får väl vänta ett par timmar tills jag kommer till Amsterdam då. Förresten, är inte det lite lustigt. Att man öppnar ett Starbucks på utlandsterminalen, innanför säkerhetskontrollen. Nästan alla som befinner sig där ska ju åka till ett land där det redan finns Starbucks. Hur tänkte de där? Hade väl varit smartare att lägga det i Sky City, dit vem som helst har tillgång, även utan biljett. Men men. Alla kan ju inte vara så smart som jag.