Mina mobilblogginlägg fungerade dåligt i helgen. Synd. Bara ett som kom in, och det 18 timmar senare. Sicket liv de där lever - totalt oförmögna att vara en till lags.
Tjejhelgen i Karlstad var kanon iallafall. Eller görbra kanske är ett mer passande ord. Fredag blev middag, vin å snack. Snack å vin å skratt. Resten av helgen hade vi inga större planer. Hänga och mysa. Fika och snattra. Och OM vi gjorde det.
När jag nu kommit hem och går igenom bilder i efterhand skulle man inte kunna tro att det var en tjejhelg inte. Varenda bild har motiv av en liten kille. Men inte så konstigt; han är ju ett riktigt charmtroll. Fastslaget av den oberoende gudmodern.
Här ser man hur lillkillen kommer att charma varenda tjej han möter i framtiden med sin blick och diskreta smil. Med åren kommer han nog att inse att handen i munnen inte kommer att fungera i all evighet. Men just nu - bedårande. Detta var för övrigt enda bilden som Noel inte var enda personen med i bild. Han gav lite miniplats till mamma Mari också (som antagligen inte alls är nöjd över att komma med över huvud taget. Men det ignorerar vi.).
Kanske behöver vi jobba lite på bordsskicket. Men det fungarar ju för närvarande. Han är inte så dum, då han låter håret dra åt sig det mesta av uppmärksamheten. Smart drag!
Och skrattet är det ju inget fel på någonstans. Rent av smittsamt. Det ser ju vem som helst. Eftersom vi inte ses jätteofta, så tänkte jag köra någon form av snabbkurs varje gång vi ses. Så att jag vet att han lär sig viktiga saker. Visst ansvar har man ju som fadder. I helgen avklarade vi fladderläppslätet. De är ju alltid bra att kunna. Bevis på framstegen:
Jag hoppas att ni la märke till hur koncentrationsnivån ligger på topp sekunden efter att jag gjort lätet och precis innan Noel börjar, ca 0:14. Det är ingen barnlek detta. Det ska ni veta! Men övning ger färdighet. Nästa gång vi ses ska vi gå igenom tempusformen pluskvamperfekt. Känns som ett naturligt steg.
I Karlstad har solen lyst hela dagen. Och nu på kvällen tar Noel över. Jag borde nog börja inom underhållningsindustrin, så som jag lyckas få den här killen att skratta. Risken är kanske att han endast är otroligt lättroad, av alla. Eller så är han bara väldigt väluppfostrad och låtsas gilla mina grimaser och konstiga läten. Kanske tänker han: 'Snälla, säg att hon slutar snart.' Men det gör jag inte. Ska hålla på hela helgen. Gulligull pluttinutt snutt. Blubi dubi doo.
Min bil FANNS där under någonstans och den skulle ut. Det gick, men var långt ifrån en barnlek. Efter 23 minuter, 37 soptag, hundrafemtioelva sparka-bort-snö-tag (nej, jag har fortfarande ingen skyffel/spade), oräkneliga svordomar, 9 busslaster med hälften medlidande hälften skadeglada blickar, säkert tusen slirande däckvarv och slutligen en vänlig själs knuffande, kunde jag börja rulla mot jobbet.
1 - Köpt nya solbrillor 2 - Blivit blind 3 - Sett Avatar i 3D.
Men ni la märke till min läpp också va? Svår att missa. Igår trodde jag att jag hade fått mitt första munsår någonsin. Men icke. Det är en finne! Är ju inte första gången jag lyckats få en sån på ett litet annorlunda ställe. Det värsta är att den inte går att komma åt heller. Den har liksom krupit upp och gömt sig inunder läppen. Hur vidrigt och fegt är inte det egentligen?
Hursomhelst har jag hittat ett samband iallafall. En orsak. Det måste vara Niveakrämens fel. Det ÄR Niveakrämens fel. Varje kväll smörjer jag nämligen in såväl armbågar som läppar med Niveakräm. Eller åtminstone gjorde. Tydligen har jag varit lite väl generös med fettet från den blåa metallburken. Ikväll blir det inget annat än den hederliga Lypsylen för mina läppar. Ja, jag säger EN lypsyl, inte ett. Så det så.
Om jag ska hänvisa till föregående inlägg, så finns det verkligen ingenting att berätta. På riktigt. Största anledningen eftersom den aldrig blev av. Dejten alltså.
Under dagen idag ville jag bara dubbelkolla tid och plats.
Jag: 17:00 vid Fridhemsplan va? Han: Imorn ja. Jag: Va? Nej, idag sa vi ju. Han: Va? Gjorde vi? Men jag skrev ner onsdag. Jag: Men nej, jag är säker. Det var idag. Imorn ska jag på teater. Han: Jaha. Oj, men jag kan inte idag. Torsdag? Jag: Kan inte. Ska på bio med en polare. Han: I helgen då? Jag: Sorry, är inte i stan i helgen.
Så, så blev det med det. Tacka vet jag mitt kontrollbehov, annars hade jag stått vid Fridhemsplan som en tönt vid femtiden och spanat efter ingen.
Nu är jag lite kluven. Vi sa verkligen tisdag, så antingen blev jag dissad eller också har jag att göra med en vims-Pelle. Jag vet inte vad som är värst egentligen.
...jag har lyckats få till en dejt på tisdag. Alltså imorgon. En dejt. IMORGON!
Blev nervös. Särskilt när frasen "out of my leauge" utan förvarning dök upp i skallen. Vem fasen kom på det uttrycket egentligen? Riktigt onödigt uttryck, om ni frågar mig. Varför har jag snappat upp det?
Helt plötsligt bombar jag mig själv med potentiellt förödande scenarion som kan tänkas uppstå. Tänk om jag fumlar, stammar och bara pratar massa osammanhängande strunt. Tänk om jag drar upp något opassande. Tänk om jag råkar spotta på honom när jag brister ut i ett alldeles för uppenbart fejkskratt. Tänk om jag plötsligt, som från ingenstans, drabbas av tourettes. Tänk om...
Jag har sagt till mig själv att jag aldrig ska be om ursäkt för att jag inte bloggat. Det ska jag inte nu heller. Tro inte att jag gör det. Man kan dock tro att det inte har hänt något värt att berätta i mitt liv de senaste dagarna. Skulle jag däremot säga att så är fallet, vore det att fara med osanning.
Jag har haft otroligt många upplägg för inlägg. Ändå har det inte blivit av. Jag exemplifierar.
På fredag sopade jag och Vanessa mattan med hennes kille och hans polare i "Vad ritar Picasso?". Under en 45-sekundersintervall lyckades vi rita och gissa 3-7 ord. Krycka, välling, kåta. You name it - vi klarade det. Killarna slet med att ens klara ett ord under samma tid. Soffa blev för mycket. Kändes lite som den där gissningsleken i Kvarteret Skatan. Förutom att det var jag och Vanessa som fick de svåra orden och klarade det, medan killarna fick de lätta och körde fast.
Lördag = födelsedagsfest. Bara grejen att jag lyckades riva ner tre fulla plastglas i ett svep som spred alkohol ut över hela golvet i det att jag skulle gå därifrån vore ju värt en bild med ett par rader. Kompletterat med min kommentar jag utropade ungefär två mikrosekunder innan det hela skedde: "Shit Jennie! Den här gången spillde jag iallafall inte ut öl över hela golvet."
Mot all förmodan mådde jag prima på söndagen. Det firades med en fika hos de blivande makarna ute i Vaxholm i deras nya radhus. Snålskjutsade med de blivande föräldrarna från Hammarbyhöjden. Och slutsatsen där torde väl vara att jag ligger i lä och ett par steg efter de där människorna. Men jag har ju faktiskt också en bil.
Föll precis framstupa i sängen. Mina muskler tyckte inte att dag två var en särskilt bra dag inte. Eventuellt marginellt bättre än gårdagen, dock ytterst marginellt. Av någon konstig anledning är det mina armar som är värst. Är inte det konstigt ändå? Jag åkte ju inte snowboard på händerna direkt. Armhävningsdags?!
När jag skulle ner till skidcentret igen igår, lyckades jag att hamna i den svartaste av svarta backar. Försökte inte ens ge mig på några svängar. Jag må vara galen, men inte självmordsbenägen. Det gjorde ont att ta sig ner. Inte för att jag ramlade. Nej, det klarade jag mig undran. Men att ploga sig nerför en lång svart backe när hela kroppen är utsliten sedan tidigare åk och bara skriker efter vila, det gör ont. Mina lår brände och det enda jag tänkte på var att det troligen kunde liknas vid ett störtloppsåk á la Anja Pärsson, fast med mina något svagare muskler. Jag gick på gelében när jag skulle lämna in min hyrutrustning igen. Försökte dock verka oberörd.
Nu idag har jag, om möjligt, ännu ondare. I verenda muskel. Till och med kinderna är ömma. Nu oroar jag mig över hur jag ska få av mig tröjan sen. Min rörlighet var väldigt mycket högre imorse. Nu vägrar mina armar att lyftas över axelhöjd - hur mycket jag än grimaserar. Orkade inte ens sätta upp håret i en tofs innan. I värsta fall får jag sova med tröjan på.
De som ser mig gå omkring tror antagligen att jag har någon form av grav reumatism, är höggravid eller också skottkadad. Vankar mig fram, samtidigt som jag har en ytterst sammanbiten min.
Jag hoppas innerligt att denna träningsvärk inte är av den sort som är värst dag två, för då är jag körd. Totalt jäkla körd.
Trött, trött. Jag är så jäkla trött i benen. Har provat på snowboard för typ första gången. Såvida de där tre åken i Nya Zeeland för åtta år sen räknas. Jag tar mig ner, även om svängarna och dess teknik inte riktigt finns där. Men klarade första ankarliften galant och jag har inte brutit nåt i den röda backen jag åkt i. Nu ska jag dock ge mig för dagen. En backe kvar, då ska jag överleva va? Om bilden är suddig, är det för att mina händer darrar så...
En bild från ett väldigt snöigt och alldeles lagom kallt Gaustablikk. Ja, bilden togs för några timmar sen. Nu är det ju mörkt. Just nu förbereder chefen middag - lammkarré. Vi andra dricker rödvin. Syfte med detta inlägg: att göra er avundsjuka.
Kom fram till mitt mål Gaustablikk vid halv sju. Ja, det är här vi ska ha kickoff nu i början av veckan. Lite möten, lite skidåkning och lite alkohol. Nu när jag precis bäddat ner mig efter en trerätters på hotellet som ligger här intill stugan, så undrar jag om mitt val av sängplats verkligen var så smart som jag först trodde. Visst jag har läslampa, men jag har också taket i höjd med nästippen. Sicken tur att jag knappt rör mig i sömnen, sover på mage och inte är klaustrofobisk.
Har slagit ihjäl en timma på Gallerian i Oslo genom att äta en halvtaskig pirog och dricka en heltaskig chailatte. Jag har i brist på annat rensat mobilen på onödiga kontakter. Anna, Tobias, Carl-Johan, Ea och Ventelos kundsupport är några av posterna som inte längre finns i min lista. Har även raderat några nummer till tidigare dejter jag inte har för avsikt att kontakta igen - någonsin. Och några namn jag inte ens kan erinra mig om vem det kan vara. Nu kan jag nästan tänka mig att ringa alla kontakter jag har kvar. Kanske det jag borde sysselsätta mig med timmen jag har kvar att slå ihjäl här. Eller på den fyra timmar långa bussresa som väntar. Ska man börja uppifrån då? Adam. En kompis ex. Nej, kan nog inte ringa honom. Skulle vara lite konstigt. Kanske borde rensa lite till?
Jag brukar alltid åka Norwegian när jag ska till Oslo. De avgår från terminal 2. Idag åker jag inte Norwegian, utan SAS. De avgår från terminal 5. Av ren vana gick jag av vid terminal 2. Så jäkla typiskt. Tur att jag var tidig. Nu håller jag tummarna för att de nya skorna inte bara är snygga, utan sköna att gå i också.
Var rädd för att jag skulle försova mig imorse, vilket resulterade i att jag hoppade upp första gången mobilen ringde. 08:03. Därmed hann jag också med det tidigare tåget ut till Arlanda. Okej, ganska ointressant. En annan grej: Minns ni de där Sneaky Steve-skorna jag hade som det gick hål på? Inte länge efter att jag upptäckt det där, blev det ett exakt likadant hål på exakt samma ställe på den andra skon. Jag reklamerade. Igår fick jag ett par nya. De hade inte kvar likadana i min storlek, så jag valde ett annat par. De här. Vilka egentligen var 100,- dyrare, men jag behövde inte betala. Gillade ju de förra, men dessa är nog ännu snyggare. Eller så är det för att jag bara haft dem i 16 timmar. Hursomhelst är jag nöjd. Mycket nöjd.
Idag har känts som en måndag. Stört, jag vet. Men det var nog för att jag jobbade hemifrån igår på morgonen och sen sprang på möte ute i Älvsjö resten av dagen. Säkert också lite för att jag tvättade kläder.
Hursomhelst, förstå då min glädje och lycka när jag inser att det är fredag. Obeskrivligt.
Har dock ett par grejer som jag måste fixa innan jag drar. Men det får ta mig tusan gå undan. Nu kan jag liksom inte acceptera nåt annat än helg. Omedelbums.
Tänk vad hjärnan kan slå om snabbt ändå. Fantastiskt.
Ikväll har jag ägnat mig åt att tvätta kläder. Så fruktansvärt tråkigt. Men insåg imorse att jag var så illa tvungen. Alla vardagstrosor var slut. Jag hade använt upp alla fintrosor också. Även de där obekväma i spets som egentligen är lite för små. Tillochmed fultrosorna var slut. De som tidigare varit vardagstrosor, men som blivit totalt utslitna och man undrar om de ens varit snygga någongång. Så gick jag utan trosor idag? Nej, jag var tvungen att gå på de där gamla stringtrosorna. Då insåg jag hur illa det var.
Har gått och petat mig själv mellan skinkorna hela dagen. Var tvungen att behärska mig när jag var på kundbesök i eftermiddag. När det hämtades kaffe ursäktade jag mig för att gå till toaletten. Just så illa var det.
Men nu har jag alla vardags-, fin- och fultrosor rena. Tillsammans med en hel hög strumpor. Blev dock frustrerad när jag skulle sortera dessa. Förr hade jag bara färgade och möstrade strumpor, vilket gjorde socksorterandet mycket enkelt. Numera har jag dock övergått till att i stort sett bara ha svarta strumpor. Kan ju tyckas vara ännu enklare då. Men se det är ett misstag.
Sitter med en stor hög av strumpor framför mig och ingen passar ihop. Det är femtioelva nyanser av svart. Jag blir galen.
Jag ligger redan i sängen, vilket är smått otroligt för att vara mig. Anledningen är att jag måste vara på kontoret kl 7 imorn. Sent skulle min pappa säga, men för mig är det arla i allra högsta grad. Hade tänkt börja på en ny bok ikväll, men är osäker på om jag orkar läsa 60 sidor. Min svenskalärare på gymnasiet sa att det var så många sidor man var tvungen att läsa i sträck när man började en ny bok. Kanske en korkad regel, men det sitter liksom i. Hoppas verkligen att boken är bra också. Vill ju inte slösa tid på att läsa 862 halvdana sidor. Återkommer med en rapport, men det lär nog dröja. Jag är en slow reader.
När du vill vara omtänksam mot fotvårdaren och har dragit på nyinköpta strumpor på morgonen har du aldrig, då du blottar fötterna på eftermiddagen, haft mer ludd mellan tårna. Någonsin.
Idag har jag inte varit utanför dörren. Såvida man inte kan räkna att jag vistats på balkongen i några minuter. Men det kan man inte va?
Känner mig varken tragisk eller sorglig för det. Möjligen något osocial. Anser dock att jag har varit ganska effektiv för att vara en söndag, då jag haft två projekt.
Projekt - ut med julen.
Silvergranens färgglada ljus släcktes, glöggmuggarna packades in och adventsstjärnan plockades ner. Syndabocken fick tillsammans med granen och julkartongen flytta upp på vinden. Ett par dagar för tidigt enligt vissa, men det där med tjugonda knut känns ju lite gammalmodigt ändå.
Projekt - rensa klädkammaren
Jag har som regel svårt att slänga saker. Såväl kläder som andra grejer. Det mesta KAN ju vara bra att ha NÅGON gång. Vet liksom aldrig när de kan komma till hands.
Men det var som om jag visste att jag var på ett slängarhumör idag, då jag kom på idén att rensa klädkammaren. Rusty-hooden med djävulshorn som jag köpte i Australien åkte. En silkesblus, ett par kjolar och en tröja jag aldrig ens använt plockades bort. Slitna gamla linnen jag älskat var tvungna att ge vika. En hel del som jag tidigare inte haft hjärta att kasta åkte ut. Visst har jag kvar en del i garderoben som jag inte är helt säker på att jag kommer att använda nu med, men ändå.
De två Ikeakassarna med kläder jag fick ihop flyttade tills vidare, i väntan på att slängas alternativt skänkas bort, upp på vinden. Var tvungen att möblera om för att få plats med dem, vilket betyder att jag borde göra en rensning även där. Tomma bananlådor och en smörgåsgrill trängs med sommardäck och två gamla stereoapparater.
Idag har jag känt att plåstret på hälen gjort susen för mitt skavsår. Skönt att kunna gå normalt igen ju. Så med gympaskorna på traskade jag hem från Söder ikväll. Ironiskt nog har jag då lyckats att få ett nytt sår - ovanför plåstret. Som om det skavt där. Känner att det utvecklats till ett Moment 22 här.
Någon som vill hjälpa den stackars killen? Jag har det lite skralt på kontot just nu och får inte lön förrän nästa vecka (jag vet, det är konstigt, men den femtonde är mitt lönedatum).
Fast jag hade nog inte hjälpt honom även om jag haft 1200 Pund till övers. Han verkar ju inte så smart den där Petre Naidin. Kan ju inte ens skilja på när man ska använda sig av utrops- eller frågetecken. Gör om, gör rätt. Pucko!
Jag ska bege mig ut iallafall. För en fika. Har bytt pyjamasen mot mer anständiga kläder och dessutom fräschat till mig. Men viktigast av allt så har jag omsorgsfullt plåstrat om min häl med Hello Kitty-plåster, valt ut de mest bekväma gympadojorna och ska ta bussen. Smart som jag var ska vi ses nära busshållsplatsen.
Helgdag idag och jag går fortfarande runt i pyjamasen hemma. Får väl tacka de tre visa männen för att de kom fram till Jesus denna dag, eller snarare de som tyckte att det var värt att fira med just en helgdag. Eller var det idag Jesus döptes? Både och kanske?
Hursomhelst. Hade planer på att gå på stan idag, men gör det inte av tre anledningar:
1. Kylan. Överallt ser jag folk som nämner -32 grader. Är det inte på tv, så är det på Facebook* 2. Världens skavsår. För varje steg jag tar med skor på, känns det som att hela högerhälen köttas upp. Jag haltar tom när jag går i strumplästen hemma. 3. Pengabrist. Känner varken för att fönstershoppa eller handla på kredit.
Så vad gör jag då? Ligger i soffan. Kollar tv. Har datorn i knät. Oduschad. Osminkad. Kanske man borde äta något?
En givande dag helt enkelt.
* där för övrigt alla har fått tillfälligt fnatt på att, i sitt statusfält, skriva färgen på den BH man bär. Det är för mig oförstående hur man kan finna detta underhållande. Jag stör mig. Liksom på alla grupper med namn á la vi-som-slår-vad-om-att-tjejer-med-en-chihuahua-kommer-först-till-10.000-än-killar-med-en-rottweiler. Blir arg på mig själv för att jag blir så oerhört provocerad. Men hur många gånger ska man behöva räkna till tio och andas djupt egentligen?
Vargjägarfru: Nej, nu när du blir hotat till livet vill jag ta ut skilsmässa.
Uttryckte hon sig så? Menade hon det? Försökte förgäves att ta reda på anledningen eller motivet bakom uttalandet, men den fanns inte att hittas. Troligen har Aftonbladets journalist ett något tunt, om alls något, underlag för citatet. Eller också har frugan fått äktenskapslöftena om bakfoten.
Hur nördig ser jag ut när jag står och väntar på sällskap ensam utanför bion med en karta över Norden? Insåg precis det när jag fick ett par underliga blickar från förbipasserande. Trodde först att det var mina byxor, men jag tror inte det.
Nyår spenderades i Göteborg med ett härligt gäng vänner. 37,5% av oss är dock Stockholmsbor. 75% av oss bodde i början av decenniet i Karlstad och 87,5% har någon gång därefter bott i Göteborg. 12,5% är mindreåriga.
Stjärnan som underhöll oss under kvällen var såklart Stella. Ampar (halsband/armband) var poppis. Hon ville ha allas. Samtidigt. Om någon såg ledsen ut kom hon fram och kramades. Sen tittade hon förstående på personen i fråga samtidigt som hon nickade och frågade retoriskt: Lad? Hon fick skratt till svar som antagligen bekräftade hennes fråga om man blev glad.
Kvällens trerätters:
Laxrullar med Wasabiröra
Fläskfilé med Parmesanpotatis
Limecheesecake med Hallonsås
Vid tolvslaget roade vi oss med de minst farliga och även mest stillsamma av fyverkerierna - Tomtebloss. Helt i min smak. Insåg också att detta var den enda bilden på mig från kvällen. Kanske lika tur det.
Det mest actionfyllda som hände oss är illustrerat på bilden ovan. När vi satt inne i värmen efter tomteblossmaraton ute vid tolvslaget upptäckte Nessa att det var väldigt rökigt ute. Fyverkerierna var sedan länge slut. Vi blickade över E20 och där BRANN det. Riktig eld i något som vi inte kunde identifiera. Ni ser den i mitten av bildens nedre del. Det där stora till höger är gatuljus, liksom övriga ljusprickar på bilden. Ringde 112. Sa att det var VÄRSTA branden. På andra sidan vägen. Vid tågspåren. Bredvid nån typ av lagerlokal.
Önskat scenario: Lokalen fattar eld och lågorna blir så höga att de hotar bostadshusen på andra sidan rälsen. Brandmännen springer runt i bara överkroppar med sina vattenslangar och har någon form av kontrollerad panik. Rökdykare beger sig hjältemodigt in bland lågorna. Där inne finns tolv hundvalpar som räddas i sista sekund ur sina burar, vars väggar är fyllda med knark. Polisen har länge varit ute efter smuggelligans gömställe. Nu åker de fast. I rättan tid får brandmännen kontroll över elden och de evakuerade familjerna återvänder till sina lägenheter. Händelsen blir löpsedlar och framsidestoff på samtliga dagstidningar i flera dagar. Hela Sverige, ja nästan hela Världen, hyllar oss. Vilken TUR att vi såg och larmade så tidigt.
Verkligt scenario: Efter 14 minuter anländer en brandbil på andra sidan rälsen. Blåljusen stängs av. En ensam fullt påklädd brandman med taskig hållning går fram till branden. Tar grus från en närliggande hög och skyfflar över ett par skopor av det som numera bara ser ut som en glödande lägereld. Kanske passade han på att grilla en korv.
...att jag tog en bloggpaus. Tanken slog mig på nyårsafton. Tänkte säga att jag skulle återkomma nästa år. Vara lite vitsig. Men nu är det inte det längre, utan bara väldigt länge. Inte alls min tanke. Så lätt ska ni inte bli av med mig.
I övrigt kan jag berätta att jag hittills i år har: - Ätit tre perfekt kokta ägg (medium). - Köpt en blus på Monki som jag antagligen aldrig kommer att använda. Den var på rea. - Tävlat i att droppa fyndiga/roliga/meningslösa kommentarer till film som gått på tv. - Tankat 37,96 liter bensin på Preem i Mjölby. - Äntligen kommit hem.
Ska försöka sammanfatta nyårsaftonen med lite bilder också. Återkommer!
Laxrullar med Wasabiröra 
Fläskfilé med Parmesanpotatis 
Limecheesecake med Hallonsås
