h-lena

Sista dagen på året och jag blir utmanad av en treåring att pussla. Mohahaha skrattar jag inombords. Jag avslöjar inte att jag legat i hårdträning i mellandagarna. Man ska ju ha sina ess i rockärmen.

20 gigabitar - en bit av kaka för mig.

Fashionmoment (som kan få en att fundera om man skulle börja modeblogga istället): Att lägga märke till att man omedvetet matchat klockan med bilmärket på ratten. Och sen blogga om det. Som om det vore intressant.

End of story.

Kvällens mission var himlen. Lätt att säga det såhär i efterhand när jag klarat det. Fast vill man vara vän av ordning, är det väl ändå natt nu. Så ja, det tog sin lilla tid. Men skam den som ger sig.
 
Imorn blir det slutspurt med isen. Måste bli klar, för sen tar jag mitt pick och pack mot Göteborg. Då måste pusslet ner i lådan igen. Ovärt, enligt min bror. Han tyckte att jag skulle tejpa baksidan och rama in skiten. 
 
Och det var i samma ögonblick  som jag kom på vad jag skulle ge honom i julklapp nästa år.

Quiz - Jag har:
A) en väldigt mycket större vänsterfot.
B) trots det lika mönstret fått tag i strumpor som egentligen har en annan maka.
C) en mormor som ser lite dåligt, men fortfarande stickar strumpor.

Försöker att vara lite systematisk när jag lägger himlen. Utöver att jag sorterat de klarblåa bitarna i nyans, har jag gjort en indelning på dess form. Det här är en in-ut-in-ut-bit. Den hade kunnat passa i hålet ovanför den rosa bergstoppen. Men det gjorde den inte. Jag går därför vidare bland in-ut-in-?-bitarna. Nån måste det ju vara.

Uppdatering på pusselfronten: Ramen är satt, likaså bergen och pingvinerna längst bort. Och - jag har ännu inte börjat slita mitt hår. Imponerad över mig själv. Men å andra sidan har jag inte tagit mig an himlen än heller. Allt har sin tid antar jag.

När jag kör bil är det varken den fallande snön eller halvskrapade vindrutan som utgör min taskiga sikt. Det är min lugg. Jag ser världen genom en gigantisk streckkod.

Måste. Klippa. Luggen.

Nej, jag har inte suttit hela kvällen och natten för att knappt fått till ramen på pusslet. Fick ju sällis och har delat ett par flarror vin med en barndomsvän. Sen kan man ju inte påstå att man är någon smartpusslare inte. Nej, pingvinerna på isen med klarblå himmel får vänta tills imorn. Kanske går det bättre då. MEN, bergen har jag fått till idag iallafall. Stolt för det.

100.000-kronorsfrågan: Har jag tagit mig vatten över huvudet?

Tomten är helt utslagen. Tror det jag, efter en sån här dag. Big day inom tomteindustrin liksom. Och den här krabaten verkar, av sin storlek att döma, vara ganska ny på jobbet. Är sjukt glad att han kom till mig iallafall. Och stannade. Kan bara betyda en sak - att jag varit snäll. YEAH!

Traditionsenligt har vi på Kalle på tv just nu. Jag inser att jag inte är så himla konservativ som jag alltid trott, eftersom jag sitter och bloggar samtidigt. Sjunger med i mössens sång iallafall.

God Jul hörrni!

Förutom att klä granen, köpa sista klapparna, mysa med brorson och frossa i godis, så var jag förbi och sa hej till morfar på lilla julafton. Givetvis fick även mormor ett besök. Det var egentligen lite trevligare. Inte så kallt. Fick som vanligt låna ett par färgglada stickade sockor.

Sen åt vi mackor och drack kaffe. Utan att säga något öppnade jag en ny mjölkliter till min kaffe. Den som var öppen gick ut igår och luktade lite suspekt. Hon kommer nog bara tro att hon själv varit virrig och öppnat flera litrar samtidigt. Således ingen (större) fara skedd.

Efter jobb idag, vilket var sista passet för i år (sjukt lyxigt med ledighet, I know), grävde jag fram bilen (tog 7,5 min) och begav mig mot värmlandsskogarna.

Givetvis kunde jag inte lämna min kära Amaryllis hemma. Den håller ju på att slå ut för tusan. Får ju inte missas.

Jag börjar undra om jag kanske har lite gröna fingrar trots allt. Florist nästa?

Tog vanliga busslinjen till jobb idag iallafall. (Jag vet att jag är dålig på att gå till jobb nuförtiden. Ska ta tag i det. Efter jul. Nyårslöfte.) Övervägde att titta åt andra hållet när vi åkte förbi min parkerade bil. För att slippa ångesten när jag skulle se hur superdupermegainplogad den var. Men så kunde jag inte låta bli att titta ändå.
 
Och det var ju inte så farligt. Jag tippar att jag snöar av och kör iväg med den på max 10 minuter imorn. Kanske tom 5.

Alla snöflingor ska ju vara unika. Och det finns ju miljarders miljarder där ute nu. Att just denna landade på mig måste ju betyda något. Typ en felfri stjärna liksom.
 
Trots att jag bara sett en promilles promille, om ens det, av de snöflingor som ligger häromkring, vill jag ändå påstå att det här är den snyggaste av dem alla. Solklart.

Bio. Inga konstigheter. Egentligen. Malin är bara lite skraj för att det sitter en självmordsbombare i publiken. Vi är ju trots allt på Sergels.
 
Men jag tror att det ska gå bra jag.

Kör julshopping och barhopping. Handlat i två butiker. Det får räcka. Det där med barer var ju mycket trevligare.

Glömde smeta på mascara imorse. Rouge, kajal och puder kom på. Men inte mascaran. Bra där Helena. På en fredag och allt. Har dock varit lyckligt ovetande om detta faktum. Tills nu.  
 
Bra sak 1: Ha en lugg som är lite för lång och hänger över [läs: täcker] ögonen

Bra sak 2: Slippa behöva gnugga bort mascaran nu innan läggdags.



P.S. Nej, det är inte skägg på bilden. Någonstans mellan mobil och internet hamnade bilden upp-å-ner. Märkligt. D.S.

Meh! Ingen som hade grävt fram min bil ju. Så det fick jag själv ägna mig åt i morse innan plogbilen och lapplisan kom.

Varför jag inte gjorde det igår? Ja, kanske för att planet blev än mer försenat. Och att spendera fem timmar på en liten flygplats en kväll utan att åtminstone dricka ETT glas vin är svårt. Det var alltså största anledningen till att jag inte flyttade bilen - vinet.

Tanken på att lämna Helsingfors 20:30 och anlända Arlanda 20:25 får mig dock INTE att må särskilt bra.

Good feeling gone.

Tanken på att lämna Helsingfors 17:55 och sen anlända Arlanda 17:50 får mig att må bra. 

Här kan vi snacka om tidsoptimering.

Sitter på internetcafé i Helsingfors. Ett möte down, two to go. Sen drar jag hem.
 
Frågan är: Har snökaoset börjat än? Isåfall, vill någon vänlig själv gräva fram min bil? Jag orkar inte det när jag kommer hem. 

Tack på förhand.

För typ två veckor sedan  användes det blod jag gav månaden innan, till en patient. En person.

Alltså, en annan människa går runt med MITT blod i SIN kropp. I detta nu. En annan människa LEVER alltså, tack vare MIG.

Hybris? Jag?! Näääe då.

Jag drömde att jag var gravid inatt. Och att jag skulle föda. Men så gick jag och stämplade in på fabriken jag jobbade på istället. Där alla för övrigt talade finska. Och tyckte att jag var sjåpig när jag hade 'lite' ont.
 
Skulle nog klassa det hela som en mardröm light.


P.S. Tror att fabriken på bild som jag passerade igår (och fotade för att jag tyckte att det såg fint ut) kan ha påverkat min dröm. Iallafall gällande plats. D.S.

Finska språket må väl ändå vara det lustigaste. Suffeli Puffi. Jag garvar ihjäl mig. Men jag läser liksom Suffeli Puffeli. Låter mycket roligare då och inser i samma stund att finska språket kanske inte är dökul ändå. Men absolut kul.
 
Suffeli Puffeli. 

Haha.

Sitter i sängen på hotellet och sammanfattar dagens möte. Det gick bra. Liksom flygresan. Fast jag satt på fel sida.
 
Det är kallt i Finland också. Därav vantarna på fötterna. Och visst hade jag hellre haft tjocka strumpor, men nu hade jag inte med mig det, så då får man vara kreativ. Okej?

Propellerflyg i kombination med att jag bytt från vanliga höger- till, för mig ovanliga, vänsterfönster känns inte optimalt. Men det ska nog gå bra det med.

Åkte taxi till Arlanda Express (ska till Finland, men är sådär sugen) och när jag ska betala säger chauffören: "Äh, jag betalar". Jag ljuger inte när jag säger det. För han betalade verkligen. Ur egen ficka dessutom. Och jag ingenting. Visserligen för att kortapparaten helt plötsligt valde att inte fungera. Och visserligen fick jag chaffisens kontonummer så att jag kunde föra över pengarna till honom när jag kom hem igen (eftersom jag inte hade internetdosan med mig). Jag måste ju se hur godtrogen ut som helst. Men å andra sidan - han vet ju var jag bor. Note to self: Får INTE glömma att sätta in pengar till taxichauffören på torsdag kväll.

Söta luciatåg på dagis? Stämningsfull sång i kyrkan?  
 
Den enda Lucian jag sett i år är denna. Rör jag mig i fel kretsar måntro?

Igår fick jag leva ut min dröm om att få ha glasögon. Om så bara för en minut.  Varför måste jag ha perfekt syn för?

Jag är inte supermycket för julbord. Ändå är detta mitt tredje. Men desserten - det är ju aldrig fel. Liksom drickat. Mumma.

I väntan på flyget hem unnar jag mig ytterligare ett glas rött för kvällen. Eller om man vill tala klarspråk - jag super mig full. Vattnet är mest för syns skull.

Står på perrongen i Lund och väntar på tåget till Kastrup. Det står en snubbe bredvid mig med galoscher. Jag visste inte att sånna fanns på riktigt. Trodde bara att det var Joakim  von Anka som traskade runt i sånna. Men tydligen inte. Man ska visst lära sig nåt nytt varje dag. Tack Lund -för lärdomen om galoscherna.

Lägesrapport från Lund: Det snöar. Var nog allt. Hepphepp.

Ja, men då sticker jag till Köpenhamn då. Inga konstigheter. Men okej, jag ska till Lund. Flyget går däremot till Köpenhamn. Grejen är ju att Lund liksom inte låter lika roligt. Det är väl inte det heller. Nej, faktiskt inte.

Hittade en lapp i mitt postfack. Och ta mig tusan, det stämmer ju, Herr Soriba är synsk. Hur skulle han annars veta att jag skulle kunna tänka mig några finansiella transaktioner in på mitt bankkonto. Förslagsvis bara några miljoner. Pund. Sen skulle jag också kunna tänka mig att tappa par, tre kilon. Garanterat resultat är ju klockrent. Jag ringer omgående. Ingen tid att missa. Så världen - imorn är jag en rik och slimmad brutta som inte har några problem what so ever! Frågor på det? Tack på förhand Mr. Soriba.

Fantastisk dag. Sol. Snö. Kyla. Härliga vinter.   Och jag jobbar hemma. Men hörrni. Ser ni Amaryllisen? Minns ni att jag planterade löken själv? Den har ju lyckats växa sjukt mycket och nu har jag tillochmed förhoppningar om att den faktiskt kommer att blomma. Vet att man inte ska ropa hej innan man hoppat över bäcken. Men just nu känner jag att jag redan hoppat och kommit över. Är stolt.

Ligger äntligen i sängen. I MIN säng. Ingen annans. Inte kompisens källarsäng. Inte jobbets hyrda fjällstugesäng. Inte föräldrarnas flickrumssäng. Bara MIN säng. Den bästa av bästa. Gott jag kommer sova nu. Ja.

Jag rullar hem i detta nu. Med några julöl i kroppen och väldigt mycket mat är det nog bra med en liten prommis. Nu är kanske inte jag den största julbordsätaren, men gott var det iaf. Melker får godkänt. Och ett glas vin eller tre tar jag mer än gärna på Orangeriet igen. Mysfaktorn var på topp.

Från ett julbord till ett annat. Är tillbaks i Stockholm och här ska firas jul med b(l)ock-kollegorna. Restaurang Kungsholmen nästa.

Har förvisso lämnat norska fjällen och befinner mig numera i värmlandsskogarna för en natts behövlig vila innan hemfärd till Stockholm. Men måste ju ändå vidareförmedla ytterligare en stämningsbild från helgen. Kanske mest för att göra er avundsjuka. Tyvärr fick jag dock inte njuta fullt ut av backen idag. Anledning: Gårdagens vurpa. Om jag kan sitta och gå idag? Jo, det kan jag. Men ont gör det. Så jag bjuder på den - skadeglädjen.

Det har varit fantastiskt väder och före i backen idag. Och med tanke på att jag la mig kl 5 (vilket för övrigt var tidigt jämfört med andra), har jag varit i god form. Ja, till för ungefär en timma sedan. Då blev det värre. Riktigt förjävligt för att använda klarspråk. Inte bakis alltså. Nej, jag flög med snowboarden, vilket inte var meningen, och landade på svanskotan la grande. Min kollega Stian som agerade lärare visste inte riktigt vad han skulle göra när jag låg där och grinade mitt i backen. Tog mig därifrån iaf och behöver jag säga att jag nu har gett mig för dagen? Kan jag sitta och gå normalt imorn vore det ett under. Hursom, fram till vurpan gick det sjukt bra. Får tänka på det. Och ta en öl för att lindra smärtan just nu.

Jag hade förträngt att man ju faktiskt behöver fixa till en lugg VARJE dag. Något man ogärna gör fem på morgonen. Vad har jag gett mig in på egentligen?

Idag är detta en barnblogg deluxe. Låt mig presentera brorsonen Zacharias. Ser ni vad nöjd han är när han ligger hos faster? Att han egentligen lättar på trycket är det ju inget som syns på bild.

Sen var Noel liksom redo att öppna nästa paket. Och nästa. Men så fick man ju inte det. Dåligt påfund tyckte han.

Imorse öppnade gudsonen första paketet i adventskalendern. Ja jag vet, en dag sent. Men lillkillen sov ju igår kväll när jag kom till dem. Klenis som somnar vid sju liksom. Hursomhelst blev han glad över mjukisfotbollen.

Lugg. Fringe. Dölja-rynkorna-i-pannan-frisyr. Ja, det blev det. Nöjd så.