För alla er som varit oroliga för min misslyckade retur av joggingskor (jag vet att ni är många), så kan jag meddela att jag har fått pengarna tillbaka.
Ni kan pusta ut. JAG kan pusta ut.
Och hittar jag inte skorna i London för 500,- mindre nästa vecka, ja då går jag typ och hänger mig.
Vill du få lite fjärilar i magen och en fantastiskt feel-good-känsla? Kolla detta.
Eller kika på vilka bilder som helst som människan [läs: Jonas Peterson] har tagit. Kan det verkligen vara sådär fint, vackert och underbart som det verkar? Så där sagolikt? Går det?
Om så - helt galet.
Jag tvivlar på att det möjligen skulle kunna gå att förmedla känslor på ett bättre sätt. För visst blir man lite kär av att bläddra bland bilderna? Sen önskar man att man själv varit bjuden och fick se allt.
Det var mycket som jag hade TÄNKT att jag skulle göra idag. Vettiga saker. Att youtuba "Literal Music Videos" var dock inte en av dem. Men ack så underhållande. En favorit, "Total Eclipse of the Heart":
Ett krav för att det ska funka, är att det är helt störda musikvideos från början, som denna.
Vissa har nog för mycket tid över, och det tackar vi för. Här kan ni kolla in hur andra världskriget hade sett ut om det utspelat sig på Facebook. Eller som upphovsmannen själv kallar det "a modern adaptation of world war II for the american teenager". Hursomhelst - underhållande.
P.S. Min favorit är Schweiz och Sveriges "inblandning". D.S.
Jag såg en cyklist med torgskräck idag. Killen cyklade max 10 cm från väggar, räcken och buskar. Trots att han hade all världens plats att cykla på egentligen. Det var en underlig syn.
Jag gjorde't. Jag lämnade tillbaka skorna igår. Och det utan att ens använda mig av den dåliga hitte-på-ursäkten jag så listigt tänkt ut i förväg. Körde den enkla versionen istället.
Jag: Hej, jag vill lämna tillbaka de här skorna. Kassatjej: Visst. (Tar skorna och slår in i kassan) Då kan du dra ditt kort. Jag: Okej. (Gör så, men min dåliga magnetremsa krånglar) Kassatjej: Det verkar inte fungera, du får dra igen. Eller nej, nu fungerade det visst. Jag: Jaha, men så bra. Tack. Kassatjej: Tack själv.
Det hela gick således förvånansvärt smärtfritt. MEN. När jag kom hem fick jag en underlig känsla. Ni vet den där magkänslan. Mitt kort verkade ju inte fungera när jag drog det. Eller? Kollade kvittot. Fick se att pengarna var insatta på ett Mastercard. Men jag drog väl mitt Visakort ändå? Kollade de sista fyra siffrorna som syntes på kvittot. De stämde varken in på mitt Visakort eller Mastercard. Paniken jag kände då. Inte att leka med.
Ringde butiken så fort de öppnade idag. De förstod inte hur det kunde ha gått till. Inte jag heller. För tillfället väntar jag på att de ska ringa upp mig igen med besked.
Idag köpte jag nya joggingskor. Min häl berättade att han ville ha det. Och jag måste ju börja springa igen om jag ska ta mig runt Göteborg i maj. Sagt och gjort. SAUCONY ProGrid Triumph 7 ska vara väldigt bra för mina fötter fick jag berättat efter undersökning av fötter, provspringning på löpband och min egna känsla. Och anammar man filosofin att ju högre pris, desto bättre kvalité ska dessa vara som gjutna för mina fötter.
Väl hemma kom dock den "ekonomiska" Helena på en grej. Om två veckor är ju jag i London med jobb och ibland är ju saker billigare där. Särskilt när pundet är ganska lågt. Kollade internet och jovisst. I London kan man köpa exakt samma skor för nästan 500 svenska kronor mindre än här. Typ 30% det.
Är det snikigt att lämna tillbaka skorna här i Stockholm och köpa dem om två veckor i London istället? Kan man göra så? Vad säger man till säljaren i butiken? "Nä, asså jag ångrade mig" eller "Tack för hjälpen att välja skor, men jag köper dom i London istället".
Lite ovan här, men visst borde jag väl lämna tillbaks dem? 100 kronor hade jag inte brytt mig om. Men en femhundring är ju ändå en femhundring. 1000 bugg det.
Hur man löser problem med maska som gått på strumpbyxorna: Man tar helt enkelt på sig stövlarna. Mest diskret om det är lite halvdåligt väder, som det är här.
Jag skulle inte vilja påstå att det är en feldefinition när jag säger att jag är ute i skogen. På vischan. Det vankas kräftskiva i Vigersta. Det är således de östgötska skogarna jag befinner mig i.
Under min Norgevisit i veckan hörde jag ett par minnesvärda uttalanden. Antagligen var de mest underhållande i talande stund, men tänkte ändå vidareförmedla.
"...men vilket härligt väder i Oslo. Strålande sol." En mindre begåvad kommentar om vädret ovan regnmolnen innan landning i Oslo.
"I'm not totally at home here" En norrman ville förklara att han inte var helt "hemma på området" som diskuterades.
"Then the shit really hit the fan" En talare på konferensen ville beskriva hur snabbt en, låt oss säga, mindre bra grej spred sig.
Och hur mycket har Aftonbladet (alternativt enskild anställd) fått för att välja bilden med just den där kepsen måntro? Personligen kan jag väl tycka att det var en liten smaklös nyhet att smyga in reklam i ändå. Men det är ju jag det.
Nördighet i kubik. Ja, det torde väl vara att ens HA en rubiks kub. För det andra att googla hur man kan tänkas lösa den samme. Och sist att ligga ensam i ett singelhotellrum och göra det. Jag erkänner att jag kan bocka av samtliga ovanstående tre påståenden. Problemet (och frustrationen) är bara att jag inte verkar lyckas lösa det hela. Ska inte berätta hur lång tid det tog för att klara första 'lagret'! Svårare än vad man kan tro. Även på en liten kub. Måste tydligen lära mig några algoritmer nu för att få till resten. Nördigheten bara i DET!
Och ibland önskar man att det fanns en form av Ctrl+Z på mobilen precis när man tryckt på skicka-knappen. Förra MMSet skulle ju givetvis inte till bloggen. Eller också får jag lära mig att dubbelkolla mottagaren. Inte köra på vana. Då blir det lätt fel. Kan ju inte ens skylla på att det är tidigt. Eller att jag inte fått min kaffe. Nåja, kunde ha varit värre. Som tex en bild på min frisyr nu. Hua. Och nu vet även ni att de på Robert's Coffee på Arlanda kan göra en latte på lättmjölk som man inte bränner tungan av sig när man dricker. Inte helt waste of MMS alltså. Alltid något.
Haha. Idag blev det en mellanlatte på lättmjölk. Mest bara för att se reaktionen. Fungerade fint. Bad dem givetvis, och faktiskt på ett väldigt vänligt sätt, om att inte värma mjölken så hiskeligt. Fungerade också imponerande bra. De har lärt sig. :) Kommer alltså att slippa stickningar i tungan i 48 timmar. Gött mos!
Ny vecka, ny dag. Då kör vi på nytt land, ny stad också. Eller nej, så fasligt ny är den ju faktiskt inte. Inte ens för mig. Jag snackar således om ett ex. Närmare bestämt Oslo. Alltså, är på väg till min fd hemstad. För jobb, givetvis.
Lågbudget-middag idag. Mest bara för att jag kan. Och för att det är gott. Sen lite för att jag har bråttom och ont om tid. Hursom, knäckemackor med banan - it's the shit!
Är nog det mest underhållande av de "fyndiga" frisörsalongsnamn jag hört.
Salongen susade jag förbi på lunchen. Och eftersom jag letar en frisör i stan, så kikade jag på deras hemsida. Men nej. Jag kommer inte att bli kund där. Där fanns för många fel. Och det märkligaste: "I say no drugs"-t-skirtar?! Visst, fint budskap, men vad har det med en frisörsalong att göra - egentligen?
P.S. Bästa namnet tycker jag fortfarande att den där solstudion i Oslo har. D.S.
Eftersom min häl inte tillåter mig att springa än, så kör jag alternativ träning på Sats. Hade några minuter innan mitt BodyPump-pass började så valde ett cykelprogram på 15 min. Och nu rinner det längs armarna på mig. På riktigt, det DROPPAR! Galet. Otränad eller?! Palla pusha musklerna i en timme nu då. Wish me luck.
Är tillbaks i Stockholm. Utekonsert med Lars Winnerbäck, Laleh, Sofie Zelmani o några till på schemat. Och jag ångrar mitt skoval. Skulle ha tagit stövlarna. Men å andra sidan är min häl nöjd med mitt val av gympaskor. Alltid nåt!
Är i Norge en snabbis och köper lite grejer till Bro's 30-årsfest ikväll. Passar på att inhandla den godaste strutglassen, Kron-Is. Cornetto choklad, släng dig i väggen.
06:35 Väckarklockan på mobilen ringer. 06:44 Väckarklockan på mobilen ringer igen. 06:45 Inser att det är fredag. Går upp. 07:33 Loggar in på jobbmejl och börjar jobba hemifrån. 12:03 Loggar av från jobb (hemma) och tar tidig helg. 12:14 Ut i gassande sol och sätter mig i en bastuvarm bil. 12:18 Plockar upp medressenär och påbörjar färd mot värmlandsskogarna. 13:51 Vätske-, antisvett- och glasspaus på mack. 15:37 Lämnar resesällskap i Karlstad. Socialiserar. Leker "hur stark är du?" med gudson. 17:19 Handlar på systemet på Bergvik och lämnar Karlstad. 18:33 Anländer slutmålet Töcksfors, lagom till beställd familjemiddag: Mammas hemlagade pannbiffar, pappas odlade färskpotatisar och gräddsås la grand. Öl till det. 21:17 Ger Bro' sin 30-årspresent. Fick mycket väl godkänt. 22:53 Facebookar, bloggar och gäspar.
Jag har sagt det förut, men ändå säger jag det igen:
Att tvätta kläder måste vara det tråkigaste tråk. Tråk tråk tråk. Tråk i kubik. Tråk deluxe. TRÅÅÅK!
Typiskt att man ska vara så förtjust i att lägga sig i nytvättade sängkläder. Men det är väl inte för inte som uttrycket "inget ont, som inte har något gott med sig" uppkommit.
Imorse när jag klev ur sängen kunde jag inte gå på högerfoten. Hade en riktigt oskön smärta inuti foten, precis i bakre delen av hålfoten. Fick halta mig fram med stöd av tårna istället.
Efter att jag googlat lite [läs: väldigt mycket], ställde jag min egen diagnos: Hälsporre. Och för att vara lite självdestruktiv har jag läst skräckhistorier om folk som inte blivit av med smärtan på flera år. Själv har jag beordrat mig vila ett par dagar. Men för att vara på den säkra sidan använde jag mig av Vårdguidens sköterska som kan svara på frågor. Och det var typ vila som gällde enligt henne (jag förutsatte att det var en dam som svarade). Skulle heller inte anstränga foten.
Så då kör vi på det. MEN,
Min största rädsla: Att folk ska tro att jag bara skyller på detta för att slippa Göteborgsvarvet. (Börjas det i tid verkar det väl mer sanningsenligt i maj?).
Min största fruktan: Att jag ska bli en "sån där" som behöver skoinlägg och måste köpa två storlekar större av enbart märket Ecco.
Man inser att man (kanske) har haft semester för länge när man såväl glömt portkoden till kontoret som knappar in facebook-lösenordet då man ska logga in på jobbmejlen.
Igårkväll, efter lite bubbel, vin och öl, utlovade jag en bild även på mig från bröllopet. Givetvis håller jag ju mitt ord. Stiliga B-A får ni på köpet.
Detta är en av de första bilderna som togs. Låt oss säga att jag valde den för att hela outfiten syns här och inte för att övriga bilder var mindre "stilfulla".
Jag är ju långt ifrån en modebloggare, så allt ni får veta om klänningen är att det är dansk design. Det sa iallafall expediten när jag köpte den. Och eftersom jag inte är kändis, så kommer jag även att kunna återanvända klänningen. Sicken tur man har!
