NU äntligen är jag framme. Tog typ en timma att ta sig till Kungens Kurva. Helt sjukt mycket trafik. Sen sågs inte en enda polis längs vägen heller. Nästan lite surt, med tanke på att jag faktiskt lättade på gasen. Fick däremot sett fem majbrasor. Inte illa det.
Polisen har tydligen nationell hastighetsvecka, vilket betyder att alla trafikpoliser samlas runt vägarna med sina laserpistoler för att haffa folk i veckan. Full rulle tydligen. Inte bara i Örebro som jag kollade upp.
Är det då inte typiskt att jag har tänkt att korsa landet just denna vecka. Typiskt att jag ska köra från Stockholm till norska gränsen. Typiskt att jag kommer att färdas längs europavägarna med min moviebox. Jag antar att den planerade 4,5 timmarsturen kommer att förlängas. Eller så kommer jag att bli fattigare.
Ska vi tippa på hur många poliser jag kommer att se längs vägen?
För ungefär ett år sedan åkte jag tåg mellan Göteborg och Stockholm. Jag minns det väl eftersom tågresan innehöll ett par, enligt mig ovanliga, händelser. En ganska trevlig och en inte alls så trevlig.
Otrevliga händelsen: En kille på tre-fyra år som satt bakom mig. Han skrek. Han sparkade. Han skrek i falsett. Han slog omkring sig. Han skrek. Konstant höll han på. Jag smygfilmade lite när jag försökte att läsa tidningen. Fick inte med killens värsta skrik, men däremot sparkandet i ryggen på mitt säte.
Det värsta var att föräldrarna inte brydde sig. Antagligen hade de gett upp. Sa inte ett ord till killen. Däremot många andra. Konduktören försökte påpeka att man inte fick sparka på tåget. Damerna som varit på weekend i Prag frågade snällt varför han var så arg. Till och med jag försökte distrahera honom genom att peka på bilar och andra tåg som susade förbi. Det hjälpte - i 30 sekunder.
Sen kom den mer trevliga överraskningen som till slut också fick tyst på skrik- och sparkmonstret. En ungdomskör som helt spontant började sjunga vaggvisor. Kanske var de 15 personer. Kanske 25. Till en början gnällde ungen att de skulle sluta sjunga, men när de ändå fortsatte accepterade han det på något sätt och blev tyst.
Damerna som varit i Prag blev alldeles förtjusta över ungdomarna och bad dem sjunga "Vintern rasat ut" eftersom det var valborgstider. Det var lite därför jag kom att tänka på händelsen igen.
Eftersom jag även smygfilmade sången tyckte jag att det var passande att blogga om den idag. Varför jag inte gjorde det redan ifjol var för att jag inte visste hur man la in videoklipp då. Tänk vad man lär sig på ett år.
Vid min säng har jag laddat upp med lite proviant. Innan jag la mig tog jag en Echinacea-kur. Sen tänkte jag ta de där två blåa tabletterna. Heter nåt i stil med Sinus Night. Ska visst öppna upp sa dom till mig när jag köpte dem i USA. Tvivar inte på att det är lite sömnmedel i de där jäklarna också. Bra skit. Sen kan jag inhalera lite Vicks och trycka in papperstussar i näsborrarna. Blir det helt förjävligt tar jag till sprayen. Nöden har ingen lag. Får väl ta lite blod om det skulle vara så. Sen har jag laddat med lite halstabletter. Inte ont nu, men hade lite känningar i Danmark och då är det bäst att vara på säkra sidan tänkte jag när jag besökte apoteket tidigare idag. Jag tror iallafall att jag överlever natten. Låt oss hoppas det.
Antar att man kan kalla mig sjuk. Inte sängliggande enligt mig själv. Men hängig. Och tätt. Detta på grund av AC-kylan som konferensrummet i Köpenhamn spottade ut. Ja, må vara vek, men redan efter första dagen blev jag krasslig. Täppt. Trots att jag packade på mig dubbelt med kläder och konstant satt med en tekopp i handen, mest för att få värme genom händerna, känns det nu som om jag går runt med en glasbubbla runt huvudet. När jag sitter och ligger är jag såpass täppt att jag måste andas genom munnen. Det är ganska ansträngande. Om jag ställer mig upp öppnas dock de nasala andningsvägarna. Men det är också lite ansträngande. Att stå hela tiden alltså. Jag varvar därför dessa olika ansträngdheter.
Är det inte lite underligt ändå? Att näsan öppnas upp när jag står upp. Kan någon förklara det fenomenet för mig?
Täppt näsa är iallafall ingen höjdare när man börjar blöda näsblod av det medel som öppnar upp - nässpray. Just för att jag helst undviker att använda det, så var jag inatt tvungen att sova med en papperstuss i ena näsborren. Det för att jag inte kunde dra in snoret som rann därur. Heltätt var det. Men ändå kunde det sakta men säkert rinna ut tunt blankt snor. Vidrigt, men sant.
Men, jag sover hellre med en papperstuss i näsan än vaknar på en blöt snorfläck på kudden.
Sitter på planet som ska ta mig hem. Har hört att de ska ha kommit in lite aska i luftrummet igen. Låt oss hoppas att jag slipper tåg eller nödlandning för den delen. Dock sitter jag inte på min bokade F-plats. En snubbe hade snott den. Flygvärdinnan visade mig till hans A-plats istället. Nu visste ju inte hon att jag föredrar F, men jag lät det bero. Sa därmed inget. Huvudsaken är att jag sitter vid ett fönster. Bra så.
Jag tänkte skriva nåt om att klockan är mycket och att jag borde sova, men jag orkar inte. Är trött. Men jag har haft väldigt trevligt ikväll. Det har jag. Trevliga kunder och sjukt trevliga kollegor. Bra jobb har jag - absolut!
Åkte förbi Tivolit på vägen till restaurangen. Det såg sjukt trevligt ut, men detta såg ju inte så fasligt dumt ut heller. Eftersom jag är hungrig är nog detta prio ett trots allt.
Kör en liten hotellrapport även från Köpenhamn. Ber i förväg om ursäkt för lite kasst ljud, men å andra sidan - vem vill lyssna på mig? Enligt ett äldre par till bordsgrannar på AWn i fredags låter jag som om jag kommer från Skara/Mariestad-området. Förstå - VÄSTGÖTSKA?! Ja, men tack. Verkligen.
Så det är väl bara en fördel att ljudkvalitén suger.
Ska till Köpenhamn imorn och har packat. Det enda som jag inte har lagt ner ännu är necessären. Behöver ju de där grejerna en gång till. När jag ser väskan och dess innehåll slår det mig att något måste vara fel. Jag har
A - tagit med mig alldeles för lite klädalternativ B - glömt något väsentligt C - valt för stor väska
Går igenom allt igen, men det verkar inte vara alternativ A eller B. Möjligen C, men då kan vi ju se det såhär istället. Jag
A - slipper att sitta på väskan för att få igen den. B - får för första gången använda de där stropparna som håller packningen på plats. C - har möjlighet att shoppa järnet i Köpenhamn.
Jag väljer således INTE att byta till handbagageväskan jag faktiskt har. Låt oss säga att det är för att den faktiskt ligger i vindsförrådet. Och att bege mig en trappa upp just nu vore ju ett projekt i sig.
Sitter och väntar på att min sista tvättmaskin ska bli klar. En minut har det varit länge nu. Visst är det ju känt att allt tar mycket längre tid när man stirrande väntar på något, liksom jag gör nu. Trodde dock att det bara var en psykisk grej, men jag har fått det bekräftat här och nu att så inte är fallet. Det tar PÅ RIKTIGT längre tid när man stirrande väntar på något. Grannens tvättmaskin hade 32 minuter kvar när min maskin tickade ner på en minut. Nu, när den här ena LÅNGA minuten inte ens är klar på min maskin, så har grannens kommit ner till 28. Är inte det underligt? Jag tror att tvättmaskinen driver med mig. Alternativt börjar bli gammal och senil. Men DÄR blev min maskin klar. En minut kan tydligen vara fem ibland. Men bara när man har tråkigt.
Idag var första gången jag kände avund mot mina grannar. Avund mot deras morgonsol. Jag ville också äta frukost på balkongen i värmen. Men det kunde jag inte. Hos mig var det skugga. Och kyligt. Fick helt enkelt hålla mig inomhus. Åt min rostmacka och drack o'boy med en dag gammal mjölk framför nyhetsmorgon istället. Inte alls speciellt flashigt.
Sitter och väntar på bussen. Det blir faktiskt första gången jag åker kollektivt sedan jag köpte min cykel. Ganska stolt. Men när det småregnar och är kyligt, då FÅR man ta bussen. Men den egentliga anledningen är ju att jag inte vill skita ner mina nya skor.
Har återupptäckt fruktsoppan. Så jäkla gott. Visst är det bättre än godis? Frukt är ju nyttigt och 55 kcal per dl är väl inte så mycket? Att jag sen lätt kan dricka hela förpackningen behöver vi ju inte tala högt om.
Min första cykelskada. Nej, jag har inte trillat, men däremot slant jag på pedalen när jag skulle kliva av och smällde knät i själva ramen. Aj sa jag ganska högt, samtidigt som jag hoppades att ingen såg.
Jag satt och inspekterade mina hårtoppar innan. Kan ju låta som om jag inte har något att göra, men jag tror att jag försökte mig på någon form av tankeverksamhet under tiden.
Tyckte till en början att mina toppar inte såg så fruktansvärt slitna ut ändå. Vet ju att det är ett tag sedan jag var och klippte mig. Men så kikade jag lite närmare. Lite mer intensivt. Då såg jag den ena kluvna toppen efter den andra. Värst var ändå det hårstrå jag hittade som inte hade kluven topp, utan liksom mitt på. Kolla:
Inte nog med att det först har delat sig lite längre upp; det har delat sig ganska rejält längre ner OCH slagit en knut på sig själv. Reperationsförsök?!
Jag var tvungen att tänka tillbaka. När klippte jag mig senast? Kollade i kalendern. Nope, det var inte i år. Fick ta fram förra årets kalender och blicka tillbaka. 4 November, 2009. DÅ klippte jag mig senast. Idag är det 19 April, 2010. Det betyder att jag inte har varit hos frisören på närmare sex månader - ETT HALVÅR!
Jag och Djuret har spenderat mycket tid tillsammans idag. Vi har susat fram drygt två mil runtom i Stockholms stad. Inte i sträck såklart. Vi stannade inte bara för brunch i Vasastaden, utan för lite shopping i city och sen en fika på Söder.
Valde att cykla längs Årstaviken hem och när jag hade 100 meter kvar så höll jag på att cykla på ett rådjur. Ja, det är sant. Bor man i skogen då eller? Sicken tur att jag var snabb på bromsen. Och väjningen var i världsklass. Rädslan infann sig dock aldrig hos rådjuret, utan den fortsatte sitt strosande. Tror att den kan ha bondat lite med Djuret, min cykel alltså. Visste väl att leopardhandtagen skulle komma till nytta.
Hann iallafall knäppa en bild. Ni ser vilken connection det är mellan Djuret och rådjuret va?
Jo, just det. Hittade några vårtecken längs vägen också. Är väl värt en bild också.
Solen värmer och jag är på förmiddagstur med Djuret. Ja, det fick bli det namnet på cykeln. Kändes liksom naturligt. Hursomhelst är det en fantastisk dag i Stockholm. Efter en runda på Djurgården ska jag ta mig upp mot Vasastaden för en brunch. Kan det bli en härligare söndag? Jag tror inte det.
Ni kommer säkert inte ihåg det här projektet. Jag påbörjade det för över ett halvår sedan. Har legat lite på is över vintern kan man säga (kan läsas som ordvits). Den här dagen bestämde jag mig dock för att slå slag i saken (kan också läsas som en ordvits med tanke på att en slagborr var inblandad).
Nu ett par veckor senare tänkte jag visa och berätta hur det hela gick till.
Före. En kal vägg, med ett par igenspacklade hål. En ful vägg helt enkelt.
En tanke på hur bilderna skulle hänga. Här önskade jag att jag bara kunde säga "Hokus Pokus Filliokus" och helt magiskt skulle bilderna flyga upp och sätta sig där jag ville. Trots mina tappra försök fungerade inte detta.
Eftersom jag inte hittade någon blyerts, fick jag använda mig av tejpbitar med tuschkryss på. Påhittigheten har ingen begränsning hos mig. Så är det.
Och här är den gigantiskt stora inhyrda slagborrmaskinen som skulle hjälpa mig med mina femtioelva hål. Nej okej, inte femtioelva - men tretton iallafall. Tog ett av de där gamla hålen i bruk också. Smart va? Vad ni inte ser på bilden är att jag är tvungen att luta min armbåge mot höften för att ens orka hålla upp den där maskinen på det viset. Krävde mycket muskler. Eller iallafall många av mina muskler.
Förresten, behöver jag säga att jag var nervös inför hela förloppet? Frågorna var många. Skulle jag förstöra väggen? Skulle allt bli skit? Skulle jag borra snett? Skulle väggen vara för hård? Skulle jag borra hål i nån vatten- eller elledning? Skulle jag dö?
Hela kroppen sa "Gör det INTE!", men jag tog mod till mig. Siktade in mig på pricken i mitten. Blundade med ena ögat, spände musklerna och drog igång. SOM mina taniga, iallafall sett på muskler, armar darrade. Inte bara av nervositet. Har ni använt en slagborr mot en stenhård vägg någongång? Då vet ni vad jag menar. När jag väl fått till ett hål och skulle stoppa in plugg och skruv gick det nästan inte. Hoppas aldrig jag kommer närmare en parkinsonskänsla än det där. Fick liksom skaka loss armen för att få till det.
Men så fick jag upp mittraden. Där och då önskade jag att jag var klar. Insåg samtidigt att jag verkligen var tvungen att fullfölja detta. Sådär kunde det ju inte se ut. Jag darrade således vidare.
Halvvägs. Här oroade jag mig mest för att eventuellt någon granne skulle knacka på och undra vad i helskotta jag höll på med. Om jag letade efter olja eller så i väggarna. Ni skulle veta hur länge och högt det lät per hål. Ibland trodde jag att jag var klar med ett, men när jag stoppade in pluggen så gick bara halva in. Frustration.
Finally! Lättad. Utmattad. Tillfreds. Medtagen. Darrig. Men jag klarade det. Okej, alla bilder hamnade kanske inte exakt exakt där jag tänkte mig, men i det stora hela - jo.
Och såhär ser det ut nu. Ser att jag borde ha puffat till soffkuddarna lite bättre, men så är inte det här någon inredningsblogg heller. Ni får leva med det.
Ser ni strecket? Det är skillnaden på torrt och blött. Inte fuktigt - blött! När jag cyklade hemifrån duggade det små små droppar. Inget som skulle stoppa en cykeltur. Efter bara 100 meter gick det över till stora och många droppar. Här ångrade jag lite valet av färdmedel till jobb, men var för lat för att vända. Det fick jag ångra flera gånger om. För längs Årstabron fick jag brottas med en regnig motvind som fick fotgängare att gå baklänges. Och som om det inte kunde bli värre, kom snön på att den kunde blanda sig in i regnet, lagom tills jag svängde upp på Ringvägen. Väl på kontoret har jag således dyblöta byxor och totalutsmetat smink. Får hänga upp brallorna på elementet så kanske de hinner torka innan jag ska hem igen.
Vita mattor är ju inte det smartaste man kan ha egentligen. Jag köpte en ny när jag flyttade in i min lägenhet i Årsta. Det vill säga att jag nu haft den i 14 månader. Jag har dammsugit den ofta och faktiskt ganska väl. Eftersom den är "långhårig" har jag vid tillfällen gått ganska frenetiskt åt med dammsugarmunstycket för att få upp de där förbaskade små smulorna. Men det har inte hjälpt, för den ser ändå ut såhär:
Fruktansvärt ofräsch. Man kan tydligt se var soffborden varit placerade. Så kan det ju inte se ut hemma i mitt vardagsrum! Men hur gör man för att tvätta den? Grejen är att den liksom inte ens går in i den stora tvättmaskinen vi har i huset. Blir lite mission impossible då.
Nu ser det iallafall ut såhär hemma hos mig:
Så hur gör man då? Jo, man sticker helt enkelt till Ikea och köper en NY matta. Inte trodde ni väl att jag lägger mig på alla fyra och skrubbar i timmar, för att troligen bara få ett halvdant resultat, när man kan få en ny fräsch matta för 399,-. Ibland får man värdera sin egen tid och kraft. I detta fallet var det inte värt att ens göra ett försök.
Nyligen klev jag ur duschen och insåg, precis när jag plockat ner handuken från kroken, att jag glömt att tvätta håret. Det som faktiskt var anledningen till att jag duschade ikväll överhuvudtaget. Fick alltså varsågod att kliva in bakom draperiet och dra på strålarna igen. Göra om. Göra rätt. Helt enkelt.
Vet inte vad det är med mig. Lite disträ skulle man kunna säga.
Gillar inte bloggens nya MMS-funktion. Dels för att det inte går inte att sätta en ordentlig rubrik. Det blir liksom bara de första 25 tecknen man skriver, sen upprepas dessa i själva meddelandet också. Jättekorkat. Sen gillar jag inte alls att det blir en minibild som vänsterjusteras. Gör ju för tusan ont i ögonen att titta på. Nog för att det innan blev så stora bilder att de inte riktigt fick plats, men det var bättre än den här lösningen de har nu iallafall. Visst?
Har försökt att testa om det hjälper att göra vissa inställningar på mobilen. Högre upplösning, bättre kvalité etc, men det är lönlöst.
Antagligen är detta något jag och ni måste leva med. Kanske kommer jag att vänja mig. Kanske inte. Konservativ som jag är, så tvivlar jag.
Sen ogillar jag också att movieboxen inte gick igenom besiktningen idag.
Men visst. Det är sol och vårvarmt ute. Vi ska alla vara glada. Jippi. Tjoho. Och allt det där.
Jag gjorde en dundertabbe innan; benämnde min bil som Stonen. Det var ju min gamla flamma till bil som kapitulerade. Inte bra. Får be min kära bil om ursäkt. Movie heter han ju, aka Boxen. Hursomhelst gick allt strålande, tills det var dags för avgasmätningen. Boxen går på för höga varv, så det gick inte att mäta överhuvudtaget. Gör om, gör rätt och kom tillbaka sa besiktningsmannen. Men ändå, allt annat såg bra ut.
Jag och Sten aka Stonen ska göra den årliga besiktningen. Första gången vi gör detta ihop och jag hoppas verkligen att det går vägen. Det tror jag pappa hemma i Värmland också gör, med tanke på att han slipper meka då. Gör nog ingenting om alla som har möjlighet håller sina tummar heller. För oss - PLEASE!
Premiärcykelturen gick strålande. Nu är vi hemma på Sköntorp. Vi har verkligen fattat tycke för varandra. Vi är ett bra team, jag och... Ja, just det, namnet saknas. En cykel måste ju ha ett namn. Och min cykel ska ha det bästa namnet. Måste därför be att få återkomma i ärendet. Förslag tas givetvis emot, men tvivlar på att det kommer att användas.
När man har somnat och vaknar av att man själv, hur ska jag uttrycka det, släpper gas. Ja då sover man antingen väldigt lätt eller också, hur ska jag uttrycka det, fiser man, väldigt högt.
Låt oss hoppas att jag för en gångs skull inte sov djupt.
Tar bild på lite avstånd för att slippa visa resultaten. Knappast strike varedna gång. Det har verkligen gått bättre förr. Kanske även sämre. Nej, vem försöker jag att lura. Har det inte alls det. Skitkasst gick det. Men jag fick en strike. På två omgångar. Jisses.
Inatt vaknade jag av en mardröm. Ska inte försöka återberätta den eftersom drömmar sällan gör sig vettiga i verkliga livet. Ibland inte ens i drömmen. Hursomhelst vågade jag inte somna om direkt, eftersom jag var rädd att jag skulle komma rakt in i handlingen igen. Det har nämligen hänt förut. Efter att ha löst ett sudoku klarade jag mig från en fortsättning då jag åter gick in i drömmarnas land.
Men nu när det strax är sovdags igen, kom jag att tänka på drömmen igen. Inte superdupermegaläskig i sig, men känslan. Hua. Inte att leka med.
Närmare självdestruktivitet kommer jag nog aldrig.
Och i rättens ordning ska man väl kredda källan där man först såg klippet. Och det var på Stureplans Vackraste. Fråga mig inte hur jag hittade dit från början.
Ja, jäklar var de ser ut att ha panik. Ser man ju när de kliar sig i nacken, kollar mobilen och allmänt står och hänger. Mer passande rubrik till bilden, anser jag vara:
"Bussen till flygplatsen försenad - hinner de?"
Men gött för läsaren som skickat in bilden och fick cash för det där. Hade jag jobbat som bildredigerare på Aftonbladet hade jag snarare valt att köra utan bild på den där nyheten. Eller sagt åt rubrikmakaren att skärpa till sig. Alternativt både och.
Solen sken idag också. Tog mig därför ut på cykeljakt, men det verkar som att jag inte ska ha den där jäkeln jag spanat in. När jag kom till butiken fick jag iaf hjälp direkt, men vad hjälpte det när de precis sålt sista exemplaret. Får vänta till slutet av nästa vecka. Nåja, köpte lite grejer som jag ska pimpa ballen med istället. Ja, balkongen alltså. Och nu blire mat på Vapiano. Najs. Riktigt najs.
Vanessa och jag firar påsk i stan. Den lilla kära familjen som vi är. Avokadopaj med kräftstjärtar, lax, ägghalvor och ostar. Rödvin på det och kvällen är räddad. Glad Påsk!
Solen strålar ju idag också. Jag ska inte göra er besvikna. Då blir det shopping. Jag håller det jag lovat. Vanessa och jag drar till Ikea. Det finns väl inga cyklar där kanske ni tänker. Och nej, det gör det ju inte. Men väldigt mycket annat.
Denna köpte jag igår. 79,50 på H&M. Så jäkla bra. Skorna jag köpte var inte alls så billiga. Men jäkligt snygga. Jag blev liksom bara kär. Ni kan få se dom när jag bestämt mig för att behålla dom. Måste bara höra någon mer som säger att de verkligen är värda pengarna. Någon annan än säljaren i butiken. För hon övertalade mig lätt att så var fallet.
Det har varit strålande väder här i Stockholm idag och just därför tog jag tag i den där vårshoppingen som gick så dåligt häromdagen. Blev dock ingen cykel - affären hade stängt när jag väl kom fram. Ett tecken? Åtminstone för att jag inte skulle bränna ytterligare fler tusenlappar. Inte just idag iallafall. Helgen kanske bjuder på fler vårdagar. Hoppas de. Vill ju ha en cykel!
Eftersom 95% av alla på företaget är lediga idag, har jag valt att köra hemmakontor. Sitter osminkad i soffan med datorn i knät.
Men tro inte att jag är mindre effektiv för det.
Eller jo. Det råder extrem ledighetsstämning. Telefonen är knäpptyst, trots att växeln kopplats över till min mobil. Inte en enda supportsak har kommit in i vårt system. Har fått fem mejl. Min tanke var att beta av min långa to-do-lista, men jag tänkte aldrig på att majoriteten av de jag ska kontakta också är lediga. Vad är detta?
Så jag roar mig med att uppdatera databasen. Skitkul. Verkligen.
Ska ta elvakaffe nu. Slår till med en chokladbit på det.
