Historia: Vi var på Way Out West i Göteborg och lyssnade på Neil Young. Efter ett par låtar blev jag less och valde att gå och kika på Lykke Li istället. När det var slut där gick jag tillbaka mot stora scenen och precis då kommer låten jag gillar med Neil - Rockin' in the Free World. Samtidigt fick jag smset från Vanessa. Fint va?
Kan vara det smartaste jag gjort på jobbet idag. Nu när jag står och väntar på bussen är jackan inte direkt elementshet, men heller inte iskall. Får dock en påminnelse om att jag verkligen MÅSTE inhandla en vinterjacka snart.
Förlåt om jag verkade läskig med mitt tryckarförslag - inte meningen :) Hoppas fröken hade en bra kväll! Kram kram
Bakgrundshistoria: Sprang på en gammal bekant, Kristofer, på krogen i Karlstad som också är känd som "kallt dillmos" bland några av mina vänner. Men det är en helt annan historia. Precis innan stängningsdags spelades någon form av obligatorisk tryckare som görs på liknande hak och Kristofer frågade om jag ville dansa. Jag avböjde, eftersom jag och mina vänner precis skulle gå. Fick hans sms kanske en kvart efter att jag lämnat lokalen. Han blev nog lite rädd att jag trodde att han gjorde ett fem-i-två-ragg på mig. Haha. Men å andra sidan, vad var det egentligen?!
Har precis varit och lämnat blod. Har inte så mycket att säga om det, förutom att dagens goda gärning är gjord. Äh, vem lurar jag? Man får ju hur mycket mackor, festisar och kakor man vill när man är där. Dessutom får man ju ta med sig en present när man går. Typ en värmeljushållare från Ittala, pocketbok, handkräm, lotion eller liknande. Så helt plötsligt blev det hela en liten egohandling trots allt. Eller nej, låt oss kalla det en win-win-situation. Ja, det låter bra. Känns bra också.
Jag kollade på Rosa bandetgalan ikväll. Det första jag gjorde var att slå in numret på mobilen för att skänka en hundring. Men jag ringde aldrig. Nej, för sekunderna efter kom ju numret man kunde ringa för att ha chans att vinna en bil. Det kostade bara 9:90, så då kunde jag ju ringa TIO gånger istället och ge lika mycket, men också samtidigt få chans att vinna nåt till mig själv. Mitt ego och tanke på egenvinning tog över totalt.
Sen kom det där inslaget om mannen som förlorat sin fru i bröstcancer. Och att två av hans dötter sen också drabbades varav den ena precis hann gifta sig innan hon gick bort. Hela historien var så overkligt hjärtskärande och gripande. Och SOM jag grät. Ja, nästintill hulkade. Efter det hade jag mer mascara på kinderna än vad jag hade på ögonfransarna 10 minuter tidigare.
Det hela ledde också till att jag fick dåligt samvete över min tidigare egocentriska handling, att jag tog och ringde det där hundra-samtalet också. Då kändes det lite bättre.
P.S. Undra hur många som kommer att klämma på sina bröst ikväll. Det ska iallafall jag. D.S.
Sitter i en bar med Jennie och kollar i en bok om Söder. Om Skanstull står det: "Känns lite som Malmö, förbunden med en lång bro till en annan del av världen." Haha! Du ska bo i en annan del av världen! Hello Africa, tell me how you 'doin.
_________
Mitt svar: "Ja, men det passar mig; Gillar ju att se världen jag". _________
Från: B-A Datum: 17 december 2008 Tid: 21:53
Jag ser fram emot att missionera på din kontinent!
Bakgrundshistoria: Jag hade precis köpt min lägenhet i Årsta och blev varmt välkommen av min kära men tydligen något snobbiga fd-killen-från-gatan-hemma-i-Töcksfors-men-numera-Söderkisen.
Tycker att det är lite skönt att en webbläsare kan känna skam över att den inte klarar av det den är programmerad för att klara. Kan dock tycka att det är lite töntigt att den vill skylla på att det är en nätsida som orsakat det hela. Men jag förlåter den. Jag startar om och går vidare.
Och ja, jag har Firefox på norska. Det blir liksom lite roligare att jobba då.
Från: Daniel aka Stålis Datum: 23 maj 2009 Tid: 22:30
Jag har INGEN aning om varför, eller vem du är??? Har du?
Bakgrundshistoria: Vi spelade "våghals" på min inflyttningsfest och jag fick uppdrag att skicka smset "Varför blev det aldrig något mellan oss egentligen?" till en kontakt i min mobil som någon annan valde ut. Jag vill inte nämna namn på personen som gjorde det, men de två första bokstäverna i alfabetet i omvänd ordning kan ge en 'liten' hint. Regeln var också att jag inte fick svara på ev SMS från offret, alltså Stålis, samma kväll.
Jag hade (som tur var?) nytt mobilnummer, vilket jag inte skickat till alla i min telefonbok och ett nummer som heller inte fanns att hitta på nummerupplysningen, så Stålis kunde inte veta vem det var ifrån. Eftersom jag dagen efter också glömde att skicka ett förklarande SMS och heller inte har träffat/pratat med honom sedan dess, vet han antagligen inte än idag vem som skickade meddelandet.
Men av någon underlig anledning har jag en känsla av att han om inte alltför länge blir upplyst om saken.
Jag fick meddelandet i min telefon förra veckan att sms-minnet nästan var fullt. För att snabbrädda hela situationen raderade jag alla skickade sms. Vill inte ta bort alla i inboxen. Töntigt nog finns det ju några sms som man vill spara. Några man blev extra glad över. Några som påminner om en specifik resa eller händelse. Några som för andra kan vara totalt meningslösa, men som man själv gärna vill ha kvar. Därför tog jag mig tiden att sitta och gå igenom alla sms på telefonen. Raderade alla intetsägande och obetydliga meddelanden, vilka tog upp plats för de mer viktiga och framförallt minnesvärda smsen.
Tänkte att jag skulle publicera några sms som jag valt att spara och kanske lite historia kring dem. Förmedla min nostalgi lite. Ja?
Jag missade 22:22 igår, men som av en slump tog jag igen det idag, 11:11 såklart. Man kanske ska börja sätta larm två gånger dagligen för att ta vara på varje chans att önska något. Såvida de går i uppfyllelse vill säga. Annars ingen vits. Så - jag gör det först när min önskan slagit in. Alltså kanske aldrig. Eller också sätter jag larm redan till 22:22 ikväll. Who knows?
Jag har suttit med mobilen i handen en halv evighet nu. Har väntat på att den ska bli11:11. Ni vet vad det betyder va? Man får önska sig något. Och OM jag gjorde det. Nästa tillfälle är 22:22 ikväll. Går inte min önskning i uppfyllelse efter det blir jag faktiskt lite sur.
Jag kan pusta ut. Min bror har accepterat att vi är syskon. Känns så fruktansvärt skönt. Skit i folkbokföringen och skatteverkets register - det är statusen på Facebook som gäller. Eller?
Jag har varit uppe sedan nio. Tvättat kläder. Röjt undan. Dammat. Nu ska jag dra igång dammsugaren. Har gjort en riktigt fjortislista på Spotify. Lyssnar på Ke$ha och Mini Viva. Då går det undan. Dessutom bygger jag upp partyhumöret. När jag är klar och det luktar hallon och skiner här hemma, då ska jag svira om.
Svettigt förvandlas till nyduschat. Myskläderna byts ut mot partyoutfit. Sminket åker på. Kanske blir det tom klackar?
Sen tas ölen ur kylen och jag beger mig till Åsögatan. Det ska tydligen vara fest där.
Nu har jag börjat se kändisar lite titt som tätt. Idag när jag stod och väntade på att min lunch skulle bli klar på Thaikiosken (vid Zinkens tunnelbana), kommer Pontus Gårdinger. Han körde en gammal Saab 900. Visserligen cab, men ändå. De där bilarna är väl från 80-talet? Kändes lite B. Nåja, han beställde kyckling med röd curry iallafall.
Igår var jag och såg "De tre musketörerna" på Stadsteatern. Om jag får använda mig av ett fult ord, så skulle jag säga: Riktigt jäkla bra! Annars: Riktigt riktigt bra! Det var rock blandat med glamour och en stor portion humor till det. Rekommenderar den starkt. Och nej, jag är inte sponsrad. Kommer aldrig bli heller.
Blev lite småkär i Aramis (t.v. i bild). Han var porrig. Vet inte om det var sminket, håret eller läderbrallorna. Troligen var det hela kittet.
Förresten, jag gjorde en kändisspaning också. Och då var det INTE några av dem på scenen. Sånna ger ju inga poäng. Nej, det var i publiken - Magnus Uggla. Likt alla gånger jag ser en kändis låtsas jag vara totalt oberörd. Åtminstone TROR jag att jag ser oberörd ut. Men inom mig hoppar den där lantisen till och säger WOOOOW. Jag skäms lika mycket varje gång.
Först IDAG stillade jag mitt dåliga samvete. Jag är inte bättre än de där hantverkarna i köket på jobbet. Hämtade ut kostymen från kemtvätten två veckor senare än jag lovat.
Det renoveras fortfarande kök här på jobbet. Bara dryga två veckor över planerad tid är de nu. Vilket i procenttal är över 200. Planerad tid var EN vecka. Vi är inne på fjärde. Varför är man inte överraskad?
Hursomhelst, hantverkarna där inne i köket lyssnar på Björn Rosentröm på högsta volym. Inget ont om varken hantverkarna eller Björn, men är det inte lite stereotypt ändå? Jag kan tycka det. Att de dessutom lyssnar på "Lennart" kan jag tycka inte bådar alltför gott. Hoppas verkligen inte att de blir inspirerade av den dåliga motoriken han har, den där Lennart.
Jag ska erkänna att jag kan en del Rosenströmlåtar. Kommer man från obygden så kan man de där. Ska kanske inte skylla på det heller. Äh, jag skäms inte. Fast å andra sidan flaggar jag inte direkt för att jag har dubbel-CDn "Var får jag allt ifrån?" hemma på datorn heller. Eller jo, nu gör jag ju det.
Men tusan, det var inte min musiksamling jag skulle förklara eller försvara här. Nej, det var det komiska i att hantverkarna lyssnar på Lennart med Björn Rosenström som jag ville förmedla. Eller snarare, det komiska JAG såg i det hela. Punkt.
P.S. Det verkar kanske som om gårdagens horoskop stämmer. Men ser ni, där har ni fel. Är inte alls på dåligt humör. Trots att jag gick i ösregn till jobbet utan paraply kom jag fram glad. Okej, kanske inte glad. Men iallafall helt neutral. En faktor som kan vara orsaken till det är att jag såg såväl 043 som 044 när jag promenerade längs Ringvägen. Ibland är det inte mycket som ska till för att göra mig glad. D.S.
Även fast det är söndag har jag inte haft någon ångest inför den nalkande arbetsveckan. Nej, iallafall inte INNAN jag läste Aftonbladets horoskop för imorn. Tack så himla mycket Tor Tolander och Hanna Vennberg. Morgondagen känns fruktansvärt givande nu. Verkligen. Tack.
P.S. OBS! Det är på eget ansvar som ni kontaktar mig imorn alltså. Det är ju skrivet i stjärnorna att jag kommer att vara på extremt dåligt humör imorn. Med andra ord: Not my fault. Gött. D.S.
Det gör mig inget att Malmös arkitektur kan ha påverkat mig i veckan. Det skrämde mig dock att jag tänkte på skånska när jag var där nere. Här i Stockholm tänker jag inte direkt på stockholmskaFör att väga upp det där tänkte jag att få min dos av ren och skär värmländska. Är på väg att se 'Bröllopsfotografen' på bio. Dette blir jämt görbra.
Sitter fortfarande på tåget. Förseningar var det ja. Hua. Men strax framme. Tur det. På flera plan. Bredvid mig sitter en man, typ 35-40 år, och kollar youtube. Han har förvisso hörlurar, men eftersom han har hög volym hör jag musiken han lyssnar på. Stör mig inte jättemycket, men jag börjar bli liiite less på Kate Perrys låt 'hot and cold' som han lyssnar på för 11:e gången - i RAD! Skojar inte. Jag har räknat. Lite otippad musiksmak för en snubbe som av tidigare telefonsamtal att döma håller på med någon form av forskning. Men han är nog lite gay.
Jag pustar ut. Hann med tåget från Emmaboda. Då håller vi tummarna för att det inte blir någon försening så att jag missar sista tågbytet i Alvesta. Annars får jag väl åka med hela vägen till Göteborg istället. Men just nu vill jag faktiskt bara hem.
Idag har jag varit i Karlskrona. Ska härifrån nu. Har tågbiljett, men sitter på en buss. Varför? Ersättningsbuss kallas det tydligen. Är lagom nöjd över det.
Det kostar tydligen 10 kronor att ta emot en sk "Europabetalning". Lite irriterande, men det får det väl vara värt. Undra om en inbetalning från låt oss säga USA kostar mer. Kan ju vara bra att veta. Inte för att jag har blivit erbjuden mutor därifrån, men I'm all ears.
Jag lämnade Eslöv ganska snabbt, efter ett kvickt möte. Nu sitter jag och käkar en sallad i Malmö. Har inte pratat med många skåningar idag, men hört desto fler. Och vet ni? Jag TÄNKER på skånska. Efter en halv(!!) dag. Hur är det möjligt? Är jag så lättpåverkad? Var nervös när jag skulle beställa min mat. Rädd för att det skulle komma 'ein kiycklinsallaud åu ein eistei tack' ur min mun. Men jag koncentrerade mig och istället var det en nästintill överdriven värmländska som jag höll mig till. Var tvungen att upprepa min beställning. Men det var det värt.
Man vill ha sitt eget space. Rädd att behöva komma nära främmande människor. Man vill helst sitta ensam. Såvida man inte är i sällskap med någon. Men då har man ju den större bänken att välja på.
Är det inte lite tragiskt? Jag tycker att "singelbänkarna" är tragiska. Bara svenskar kan komma på en sån sak. Sicken tur att man är halvnorsk.
Många och långa dagar på jobb i det sista. Nu ska jag gå hem, men har som vanligt skrivit en stor post-it med morgondagens have-to-do. På något sätt känns den sista punkten, som borde vara enklast, jobbigast. Jag lämnade in en kavaj på kemtvätt förra fredagen. Jag ville ha med den till Finland och bad om att få den klar till följande måndag när jag skulle åka. Han hade asmkt att göra, så jag mer eller mindre flörtade till mig att få den klar tills dess. Men så blev det så tight med tid innan vi skulle dra, så jag hann inte hämta den. Och nu har det gått över en vecka. Det dåliga samvetet är maxat. Antar att jag får ta med mig lite dricks.
Yes, det är sant. Till en liten kille faktiskt. 29 november är datumet. Då blir det officiellt. Helena blir gudmor till lilla fina Noel. Ja, för inte trodde ni väl att jag hade en liten knodd i magen? Nehej. Det där får vänta. På bilden är jag bara fet. Ni minns vad vi sa i föregående inlägg om att en kamera lägger till 5 kg. Minst.
Hursomhelst, är grymt hedrad över att få bli gudmor. Mari och Mattias, jag ska inte göra er besvikna. Eller snarare; Noel, jag ska inte göra dig besviken. Jag har redan planerat massa. Hur är det med vårdnaden, borde vara varannan helg man får ha honom åtminstone. Eller?
Gjorde en smoothie imorse. Hade tänkt att blogga om det, men insåg att det skulle bli ganska trist. Nu gör jag det ändå tänker ni. Och det gör jag ju. På sätt och vis. Men det är inte smoothien jag ska fokusera på, utan min arm. Ser nu? Jag ser ju anorektiskt ut. Och det vi alla att jag knappast är. Jag dubbelkollade om jag hade någon underlig inställning på min kamera, men så var inte fallet heller. Det bara blev så.
En lärdom vi kan dra av detta: Även fotografier som inte är retuscherade kan ge en snedvriden bild av verkligheten. Men som regel lägger kameror på 5 kg. Ja, det får vi hoppas. Men vid vissa tillfällen, i konstiga vinklar, kan även kameran dra av 5 kg. Likt på min arm här. Kan eventuellt ha något att göra med att glaset är ganska stort också.
Ytterligare en lärdom: Vill man se smalare och mindre ut på bild. Ha med eller stå brevid något som är oproportionerligt stort. Detta gör att du själv ser liten ut. Najs.
Sitter fortfarande på kontoret. Jag som hade tänkt att gå tidigt idag. Men som ni kan se har jag firat iallafall. Mår illa efter all Dumle. Tanken slog mig just. Dumle - vilket konstigt namn ändå. Är det inte? Men det stämmer kanske in, för just nu sitter jag och känner mig lite Dum efter att ha tryckt i mig halva taxfree-asken själv. Jag väljer ändå att Le. DumLe - det är fredag.
Är åter i Stockholm och sitter vid skrivbordet på kontoret. Att jag imorse åt frukost med utsikt över skärgårdens alla holmar känns redan avlägset. Vardagen har kommit ifatt. Men så inser jag plötsligt att det är fredag. Tål ju att firas - med Dumle.
Är åter på väg för ett restaurangbesök. Tro nu inte att det är allt jag gör här. Nej, vi är ju ändå på affärsresa, med massa kundmöten å så. Kikade dock lite i butiker idag också. Det hann vi med, så vi har det inte så illa trots allt. Men något som ÄR illa är att jag missar kvällens Grey'savsnitt. Vad göra? Jag vet visserligen att det går repris på söndag, men då har jag besök av ett par kusiner och tror faktiskt inte att de är intresserade av att se det. Dessutom ska vi på konsert. Har lite ångest nu faktiskt. Någon som kan spela in?
God Morgon! Nu anländer vi strax Helsinki. Östersjön har varit snällt mot oss. Små vågor som vaggade oss till sömns. Måste kanske göra er besvikna på att jag varken köpte ombordstigarkortet eller sjöng någon kareoke i baren. Men än är det inte för sent, vi ska ju hem på torsdag också.
Vy från hytten. Ganska fint ute i skärgården måste jag säga. Nu är det strax dags för lite mat. Det mest Färjan-lika som skett är att vi faktiskt blev fotade när vi gick ombord. Vilken ploj. Kan tydligen köpa bilden för 125 kronor också. Man kanske ska slå till.
Om man väl ska till Finland ska man väl ändå ta sig dit på det klassiska viset. Vi kör på kryssning. Senast jag åkte färja var nog 1999 och vi åkte på klassresa till London. Ska bli lite av ett äventyr detta. Kommer det att bli som på tv-serien Färjan måntro? Förresten, finns det täckning på mobilen när man är ute på havet? Om inte, får jag berätta om mina äventyr i efterhand. Låt oss iaf hålla tummarna för att det är lugnt på Östersjön inatt. Och att bogvisiret håller.
Helgen är så nära sitt slut som den kan bli. Här följer några rader för att summera min helg med föräldrarna.
Det blev aldrig något museum. Behövdes liksom inte. För det BLEV stros på stan - utan regn. Och det BLEV lite turistande i Gamla stan - utan regn.
Det blev tillochmed en båttur ut till Djurgården för en liten rundtur på Skansen. Just när vi lämnade björnarna och höstblåsten kom det utlovade regnet. Det gjorde inget. Vi var klara med våra utomhusaktiviteter. Utforskade istället Söders restaurangalternativ. Slutade på en italiensk restaurang som bjöd på en alldeles utmärkt god kycklingrätt.
Men nu har alltså mina föräldrar åkt till de värmländska skogarna igen. Jag lät dem inte åka tomhänta. Nej, de fick med sig såväl min gamla tv som symaskin. Ni vet de där som båda har brunnit upp. Inte nog med det, de fick med sig lite lärdom hem också. Mina föräldrar vet numera vad Ruccola är, hur scones smakar samt att en SL-resa i stan "kostar" två kuponger och att man kan åka i en timma på dem. Inte illa.
Inatt ska det bli skönt att få sova i min säng igen, även om soffan är grym också. Och det ska bli skönt att slippa snarkningarna. Eller ja, var ju inget större problem egentligen. Har jag väl somnat kan ytterst få oljud få mig att vakna.
Imorgon är det måndag igen. Back to work. Har lyckats packa väskan ikväll. Känns som om jag har lite för lite packning för att vara borta nästan hela veckan, men jag tror att jag har fått med det mesta.
Jag har sagt att jag ska till Finland va? Inte? Nehej, men det ska jag iallafall.
Mina föräldrar kommer som sagt i helgen. Om ett par timmar för att vara mer exakt. Har inte direkt planerat vad vi ska göra, även om jag har haft några tankar och förslag. Alla dessa förslag verkar dock gå i kras nu. Varför? Det ska regna i helgen. Regna. Vad gör man då?
En Djurgårdspromenad är ju aldrig fel - men i regn? Att strosa runt på stan kan ju vara trevligt - men i regn? Att turista i Gamla stan och kolla på slottet är ju mys - men i regn?
Även om inte jag är så mycket för att gå på museum, så kanske man kan ta sig till Naturhistoriska ändå. Cosmonova? Eller kanske bara en vanlig bio? Eller akvariet på Skansen?
Nåt blir det. Men allra mest ska jag be till vädergudarna om att det åtminstone kan vara uppehåll imorgon på dagen. Vi kan väl kompromissa. Fint imorn och regn på söndag. Okej? Goodie.
Mina föräldrar kommer och besöker mig i helgen. Det var mycket jag hade tänkt hinna med innan dess. Handla mat. Bära upp saker på vinden. Boka bord på nån restaurang. Städa.
Jag bestämde mig för att ändå ta tag i städningen ikväll. Nu sitter jag här i soffan och har en ordningsam klädkammare, sorterade papper i pärmarna och en mer logisk ordning i mina kökslådor. Men det är fortfarande grus i hallen, dammråttor under soffan och disk på köksbänken. Jag måste bli bättre på att prioritera. Även om jag mår psykiskt bättre av en logik i mina lådor, är det gruset i hallen som syns. Och anledningen till att jag skulle städa var ju främst för att det skulle bli snyggare.
Är det okej att dra igång en dammsugare vid sjutiden på morgonen?
Funderar du/ditt företag på vad det finns för konferenslokaler på Söder i Stockholm är detta ett alternativ, Saturnus Konferens. Tror att man kan ha många kreativa möten därinne. Gardinerna liksom SKRIKER inspiration.
Slår vad om att det står en OH-apparat där inne. Knappast en projektor. Har man tur finns en whiteboard, men kanske snarare ett blädderblock. Ja, ett blädderblock och en OH-apparat. Det står det där inne.
Heltäckningsmatta är det också. Troligen grå, med mörka smutsfläckar här och där. Oaktsamma konfernsdeltagare som spillt bryggkaffe, 1972.
Kom aldrig på någon bra byline i sömnen heller. Man kanske skulle anlita en copy, men inte samma som Pokerstars, om de ens kan ha anlitat någon.
Sist jag kollade stavade iallafall Estlands huvudstad med två L. Men dom kanske har ändrat? Eller är det någon annan stad som kan tänkas heta Talinn. Allin hade ju varit passande annars.
Jag är långt ifrån bra på grafisk formgivning, men va tusan. Mer personlig blev det väl iallafall. Så nu måste jag ha en ny byline också. Varför? Den förra var väl ganska värdelös egentligen. Bara nonsens. Dessutom för lång. Hamnade långt upp i ögonen på mig nu.
Har tänkt på ett par stycken, men ingen känns wow. Jag vill att det ska kännas WOW. Förslag?
