Tjockskalle 5
Ung och naiv. Bara för att det var poppis på 80-talet borde jag ha insett att kombinationen tjockt hår och tjock skalle inte rimmade med våffeltången. Jag förstod såpass att man skulle låta bli pannluggen iallafall.
Ligger ute på balkongen och låtsas att jag är en jätte. Jag är Stockholms Donkey Kong som ska krossa Högalidskyrkan i sommarnatten. Mohahahaaa...
Otroligt varmt, men fruktansvärt skönt i solen. Det är allt jag har att säga.
Det är kväll på grönan. Det gick inget bra på 5-kampen. Kom näst sist. Av 10 pers. Illa. Men jag är inte bitter. Tvärtom. Ölen är god. Det är bra.
Åkte precis insane. Vi fastnade inte. Vi åkte inte ur. Vi överlevde. Kittla dödsskönt i kistan. :)
Då lämnar vi Slussen för lite äventyr på Djurgården. Det är så klart 5-kamp på Grönan som stundar. Jag har en bra magkänsla.
Är på väg hem efter lite After Work. Här längs Årstaviken slås jag av hur idylliskt Stockholm kan vara ändå. Går med uppvikta jeans och en tunn kofta och det är nästan lite för varmt. Underbart! Känner mig glad och det är inte vinet som talar, inte bara iallafall. Och imorn är det fredag. Kan det bli bättre?
Då är jag en av tio. Bara så att ni vet.
Är på Lemon Bar på Kungsholmen. Min kusin är i stan o jag är ute med hans aspirantgäng. Vi har skoj. Skulle bara ta några öl, men de blev lite mer. Jag börjar bli full. Men det är bra, då skrämmer jag iväg mina baciller... Kanske... Jag tror att jag är äldst av hela gruppen här också. Men de gör inget. Jag känner mig inte alls så gammal. Jag är ung. Purung. Alltid. Sjunger med i Orups 'pojkarna på rad'; vem är inte ung då?
Mumintrollet kom till flygplatsen för att vinka av mig. Tycker jag var omtänksamt. Och snällt. Jag gav honom en kram. Det var han värd.
Även i Finland har de hemska ring-in-och-vinn-program på tv. Liksom i Sverige har de en hyperaktiv brud med skrikig röst framför kameran. Något nytt var dock kläderna, eller snarare bristen på dem. Men en bikiniklädd brud kanske får alla ensamma och kalla finnar att ringa in desto mer. Vad gör man inte för pengar? Jag har däremot svårt att förstå det gulblekta håret med taskiga extensions och läppglanset som är kletat i halva ansiktet. Är det meningen att det ska se bra ut?
Ligger nerbäddad i sängen på hotellet i Helsingfors medan mina kollegor är ute och äter trerätters och pimplar vin. Då inser ni att jag inte mår så himla bra när jag tackar nej till god mat och dryck. Usch ja. Försöker dämpa febern med diverse tabletter och det funkar väl till viss del. Däremot skulle jag vilja säga att både Bafucin och Strepsils är värdelöst mot halsont. Eller ja, jag vet ju inte hur det hade känts utan dem, men tvivlar på att det kunde vara värre. Känner mig lite ynklig; det gör jag. Men ändå inte så mycket eftersom jag trots allt lyckades hålla inne såväl hosta såsom slem under de seminarietimmarna vi hade idag.
Drar mig för att hosta upp allt slem som samlar sig. Det gör så ont. Väntar in i det sista tills jag nästan inte kan få fram ett ljud på grund av att halsen täppts igen av all sörja. Har försökt att få till en taktik genom att få upp så mycket slem som möjligt med så lite ansträngning och hosta som möjligt. Går sisådär. Slutar med en hostattack utan dess like och tårar som ofrivilligt flödar ut ur ögonen. Oskönt är en underdrift.
Antar att jag fått er att sluta läsa pga allt äckelprat. Men jag har inget vettigt att komma med ändå. Låt oss skylla på att jag feberyrar. Men då kanske jag snarare borde ha skrivit något i stil med att jag sett prins Carl Philip sväva förbi utanför hotellfönstret och att jag tror att han förföljer mig. Men nu skrev jag ju inte så (eller jo... nu). För övrigt är det ju inte ens sant.
Är hungrig nu också, men vet inte om jag orkar gå och köpa något. Det finns en butik nere i receptionen, fem våningar ner - med hiss. Det borde man ju klara. Eller är det värt att ta room service för en avgift på 10 Euro? Nej, så ynklig är jag inte. Inte än.
Jag mår faktiskt långt ifrån bra. Hals och luftstrupe är inte vad de borde vara. Gör ont. Febern är ingen höjdare heller; eller ja, höjden har den ju nått. Trots detta satte jag mig på planet till Helsingfors. Inte det smartaste jag gjort, men vi tar lite droger på det så ordnar det sig nog. God natt.
Vem försöker jag lura egentligen? Less fat, då blir plötsligt chips nyttigt? Nej, det tror jag inte. Men ändå känns det lite bättre. Och lite är ju alltid något. Det är ju inte ingenting. Ungefär som en röst i Europavalet. Knappast det avgörande, men ändå något...
Röstningen var därmed avklarad. Varken Sverigedemokraterna, Piratpartiet eller Feministiskt Initiativ fick min röst. Nej, mitt val av parti var inte random, men det kan man väl säga att personenvalet i fråga var. Vem orkar egentligen kolla upp vad varje enskild persons hjärtefrågor är? Nej, det finns måtta på hur seriös man ska vara.
Det är först nu, när jag kommit hem, som jag inser att det var solUPPgången jag såg vid Gullmarsplan. Men det var ju vackert. Här hemma reflekteras ju solen fint i Expressenskrapan iaf. Nu ska jag sova. Kanske vaknar jag lagom tills solen skiner in i min lägenhet. Det vill säga runt tvåtiden. Troligen går jag upp långt före. Låt dock trevliga och mysiga drömmar besöka mig tills dess... God Natt.
Gullmarsplan en lördagsnatt kan vara otroligt fin. Tro det eller ej.
Eh, jag ångrar mig...
16:30 och tunnelbanan är tom. Vad sker? Är det så många som bara gjort halvdag idag månne? Är ju trots allt nationaldagen imorn.
Är på väg hem från Bruce-konserten. Det var bra med röj trots regn och kyla. Ett par låtar saknade jag dock. Men så är det väl alltid. Nu får det bli en varm dusch när jag kommer hem. Som tur var höll mina stövlar och poncho undan mig från vätan, men när man skiljdes från publikhavet kände man kylan tränga in. Hua. Ska bli skönt att komma till en toalett också. Snart hemma. Snart.
Nä, den där knoppen fick aldrig blomma ut. Man kan säga att den är ganska vissen. Jag vill nog faktiskt påstå att hela plantan är död. Är väl ingen underdrift direkt. Men jag har hört att man inte kan vara bra på allt. Kan väl säga att blomvård är min lite svagare sida. Återigen en underdrift.
Vi är på konferens med jobbet. Eller ja, nu har vi avslutat båtturen i skärgården o är på Hilton. Ska nog hem snart. Ville bara säga att jag lever...
Svaret! En bil. :) Nu kanske folk tror att detta är min gamla bil, eftersom den typ ser likadan ut. Men icke. Den här är hela ett år nyare; har en motor som är 0,2 större; samtliga skärmar är röda, inte rosa och rostiga. Sen finns det en taklucka. Stor skillnad med andra ord. Tro inte att jag är rädd för förändringar. Men det var ett impulsköp. Egentligen MÅSTE jag ju inte ha en bil, utan det är ju snarare en trevlig lyx att ha. Men kommer det att vara värt kostnaderna? Det funderar jag på NU. Vet inte om jag tänkt igenom detta ordentligt... Nej, det har jag nog inte. Nåja, jag har en bil. Gött. I värsta fall får jag väl börja köra svarttaxi på nätterna. Du bara ringa. Jag ge fast pris va.
Ledtråd 5. Även denna bild är tagen på insidan. Och eftersom ni kan se mig och som ni förstår kan inte jag tjillivippa mig till miniformat (I wish), så kan ni ju lista ut att saken jag köpt är ganska stor... Jaaa, beroende på vad man jämför med då. Som alltid.
Ledtråd 4. Och ja, jag är fast på insidan...
Ledtråd 3. Fortfarande insidan. Nu ser ni va?
Ledtråd 2. Vad köpte jag i Arvika egentligen? Om förra bilden var en del av utsidan, är detta en del av insidan.
Halvnorsk värmländska som älskar punschpraliner, hatar badrockar och har lärt sig acceptera Pelargoner.