h-lena

Är verkligen alla dessa personer konstintresserade? Nej, just ja. Vi är ju också här. Men nu ska vi gå. Vi har fått nog.

Pantflaskor kan också vara konst. Dagens lärdom: Allt, precis allt, kan vara konst. Bara man har en liten inhängnad runt om. Eller om det står på ett känt museum. Både och är en bonus. Det är alltså kontexten som spelar roll. Kontexten. Kom ihåg det.

Att måla en kolsvart tavla är kreativt. Det må jag säga. Förstår att det krävs ett avspärrat område framför den. För tänk om någon skulle få för sig att ta på den...

Lerbrickor placerade i en fyrkant på golvet. Kan inte vem som helst komma på. Och i två (!!) lager. Wow alltså.

Av någon konstig anledning hamnade vi bland de erotiska skulpturerna.

Vi är på översta våningen på Museum of Modern Art. Vi kikar ner några våningar. Men inte Madde, hon har höjdskräck och står så långt ifrån glasräcket man bara kan.

Vi är på Brooklyn-sidan av bron nu. Precis vid vattnet. De visar utomhusbio. Nån gammal rulle där de pratar franska ibland. Verkar inte superbra. Dessutom har vi nog missat ganska mycket, men vad gör väl det. Det är stämning här. Njuter för fullt av utsikten och värmen. Det är fortfarande 27 grader. Allt hade varit perfekt om jag inte hade varit toanödig. Men herre gud, man kan ju inte få allt här i världen. Inte hela tiden iallafall.

Sitter på en uteservering i Seaport precis vid Brooklyn Bridge och tar en öl. Vad vi firar? Att det snart är helg, att det är sol, att vi har semester, att vi är i New York. You name it, vi firar det. När vi ändå är i farten höjer vi glaset för kära storebror som fyller år idag. Skål Bro'!

Nu är vi snart på Manhattan igen. Tänkte bara att ni skulle få se en bild på skylinen. Inget mer än det. Men när jag tänker efter är det inte så bara ändå. Den är ju ganska häftig.

Även lunchen präglas av frihet. Eller så är det bara turism. Troligen det sistnämnda. Nu är vi hursomhelst på Ellis Island och för närvarande pausar vi i det kulturella museeandet som pågår.

Har tagit båten ut till Liberty Island. Här osar det frihet. Eller så är det bara svett, för varmt är det. Men vi klagar inte. Är nöjd över att det inte regnar som prognosen sagt.

Nu lämnar vi Washington. Vanessa och Madde försöker hålla humöret uppe, men egentligen gråter vi alla tre blod. Inte för att vi lämnar huvudstaden, utan för att vi gör det med buss. Tro inte att vi kvaddat vår fina hyrbil nu. Nej, vi planerade att lämna in den här. Kanske kan anses som galenskap nu, men när vi bokade det tyckte vi att det lät klokt. Framförallt mest ekonomiskt. Tro inte heller att vi är snåla. Vi är, som jag tidigare nämnt, äventyrliga. Ombyte förnöjer och allt det där. Dessutom kan vi ju sova nu också. Men jag hade nog hellre kört. Det hade jag. Hursomhelst, nu sitter vi på bussen. Nevvan, here we come - again.

Nu hoppar vi fram längs gatorna i en inte alltför fräsch taxi. Men den matchar kanske hur vi känner oss också - inte alltför fräscha. Det har varit molnigt men varmt idag. Luftfuktigheten på topp och vår kladdighetsfaktor likaså. Hoppas att vi inte sitter fastklistrade i sätet när det är dags att kliva ur.

Har turistat järnet här i DC idag. Var förbi Vita Huset en snabbis. Är väl ändå obligatoriskt. Hade vi haft mer tid hade vi nog kikat in på en kopp kaffe, men det hann vi liksom inte med. Sorry Obama. Får ta det nästa gång. Promise!

Är i Washington Harbour. Här flaggar de topp 3 viktigaste flaggorna i världen, från vänster: EU, Sverige och USA. Jo, jag vet att bilden är kass, men det är lite svårt att ta bild på flaggor när det inte är någon vind.

Vi har anlänt Washington, närmare bestämt Arlington National Cementery. Det är nästintill olidligt varmt och om vi inte får i oss kall vätska inom kort kommer vi att kunna få en varsin sten här också. Ja, såvida vi hade varit amerikanska soldater och det hade varit ett krig här samtidigt. Alltså kommer det inte att ske, så vi går och köper oss en dricka. NU!

Känns tryggt att tanka på Shell. Man är liksom hemma, fast ändå inte. Hursomhelst, vi lämnar Rocky Mount nu för att bege oss mot Washington DC. Ska kolla om Obama är hemma. Så vi sätter oss i bilen och gör som skyltarna längs vägarna här i Virginia säger: Buckle up! It's a law we can live with.

Dagens visdomsord! Vi låter skylten tala för sig själv. Vi är bara glada över att vi faktiskt KAN ta semester, eftersom vi gillar't.

Gårdagens inlägg som aldrig kom fram: Äkta American Breakfast på ett Truck Stop. Det är pannkakor, bacon, ägg, toast, korv och jag vet inte allt. Inte detsamma som den vanliga yoghurten med flingor inte. Mår nästan lite illa nu i efterhand. Men det kanske snarare berodde på röken. Man fick ju röka där inne. Antar att det är lite omanligt för lastbilschaffisar att behöva gå ut och röka. Uppenbart oacceptabelt.

Shopping har varit dagens tema. Något man sällan misslyckas med. Hände inte idag heller. Men även om vi inhandlat en del, kommer det knappast hindra oss från att köpa mer. Nej, shopping är ett bra tema. Röstar för fler sådana dagar. Jaaa!

Jag fångade precis en eldfluga. Snabb som blixten var jag! Lärde mig precis av Cysa, 8, att om man mosar flugans glöddel kan man kladda det på sig och det fortsätter att glöda. Det luktar gummi. Mysko, men ganska coolt. Eldflugor är häftiga.

Nu firar vi min födelsedag. Wehoo!

Rhonda, Vanessas gamla värdmamma, bjuder på äkta Franklin County Moonshine. Här dricker man det rent. Hardcore!

Inget speciellt. Sitter bara på verandan och njuter. Ska försöka få lite färg på mina stackars ben. Sen gör jag lite smygreklam för Coca Cola också. Jo, jag sitter och väntar på att kolibrin ska komma förbi igen. Vill få till en bild. Men de är snabba de där jäklarna.

Backseat driving sysselsätter jag mig inte med för tillfället. Nej, jag halvligger ner här bak. Man kan nämligen luta bak ryggstödet i vår bil. Jäkligt nice enligt mig. Vi har nu kommit till Vanessas gamla hoods, Franklin County. Om inte alltför länge anländer vi Rocky Mount. Perfekt namn på ställe att åka till nu tycker jag. Tog sin lilla tid dock. Vi har precis käkat på Taco Bell också. Madde visar gärna det. Det är nog det mest spännande som hänt längs vägen. Nej just ja, jag köpte ett par sneakers när vi lunchade. Assnygga.

Vaddå GPS? Här kör vi på utskriven vägbeskrivning från Google Maps. Känns mer äventyrligt. GPS är för mesar. Och sen kostar det extra. - Vi ska svänga vänster här. Tror jag.

Då har vi hämtat upp hyrbilen. Beställde och betalade för en Ford fokus, men som ni ser blev vi uppgraderade. We like! Har precis köpt frulle på Dunkin' Donuts. Vi anammar den amerikanska kulturen till fullo.

Good night from New York. Ja, alltså god natt på ren svenska. Klockan är 22:49 här och det kan ju tyckas ungt. Men med tidsskillnaden har vi ju varit vakna i över ett dygn, så de va inte illa att vi orkat ränna ute på stan tills nu. Men NY ger ju en liten extra kick. Det hoppas vi även att Virginia gör, för dit bär det av imorn. Här ska sleepas tight och hoppas innerligt att inga bed bugs bite.

Äntligen! Nu är vi på Manhattan. Då ska vi traska ner 8 Ave till hostlet på 30th St. Vi har väl 26 grader o moln. Funka. Funka fiiint!

Final call? Yeah right. Vi får ju stå och vänta här. Men snart går vi på planet. Snart. Vi hör av oss när vi är framme i New York. See Ya!

Hornsgatan är öde. Vem är inte vaken 05:05 egentligen? Herre gud. Vi hade inte ens bråttom innan. Vaknade av första vibrationen på mobilen. Vi är laddade! Någon som däremot hade bråttom till jobbet imorse var nog taxichauffören. Han luktar svett. Ingen tid för dusch får inte. Eller också har han jobbat hela natten. Hursomhelst blev jag illamående. Tur att jag tog framsätet. Arlanda next.

Nu är vi här. Inget har stoppat oss och inget SKA stoppa oss.

Vanessa bondade med taxichauffören; han var tysk. Jag förstår varannat ord. Typ. Kanske. Men jag har inriktning på Patricia. Jag skiter i tyska sånger och ord, jag vill festa o dricka. Skit i tyskan. Men jag vill ändå säga att mitt tyskabetyg var på topp. Ganz gut.

Jag och Vanessa förfestar. Det är inte lätt att bara vara två och få riktig partystämning, men vi klarar det galant. Kör Brittan på högsta volym och hoppar i soffan. Ingen kan stoppa oss från att gå på Patricia ikväll - ingen!

Nu lämnar jag och Malin idyllen här i Bergkvara. Lise-Lotte och Juni står där borta och vinkar åt oss. Eller så viftar de bara bort lite flugor. Men jag tror att det är åt oss ändå. Vi åker ju.

Juni in action. Om det vore en sport att spotta ut nappen, gnälla lite för att få någon att stoppa tillbaks den och att sedan så snabbt som möjligt spotta ut den igen, vore den här tjejen världsmästare. Gullighetsfaktorn är på hög nivå ändå. Tror att Juni tycker att jag skulle kunna bli en okej morsa ändå. Jag stoppar ju in nappen ganska fort. Btw, det blev ett andra dopp för mig i år. Malin gjorde ett halvdant försök. Lise-Lotte gjorde inte ens det. Liksom Juni. Sådan mor, sådan dotter.

Här ska det badas. Det blir dopp nummer två för både Malin och mig. Ja, förutsatt att vi kommer i då.

Den där flugan håller på att ta kol på mig. Har cirkulerat kring mitt huvud, mestadels ansikte, en halv evighet nu. Dock troligen kortare än vad jag vill få det till. Hur mycket jag än viftar och slår efter den, ger den sig bara inte. Otroligt irriterande. Fortsätter denna tortyr när jag inom kort ska inta tältsängen som är så fint bäddad här i vardagsrummet, kommer jag att flyga i taket. Men då följer väl den dumma jäkeln efter. Och ja, jag läser Magnus Ugglas blogg. Han är lite lustig. Kan rekommenderas.

Har varit ute o powerwalkat med barnvagn. Lilla Juni tyckte nog att jag var en helt okej chaufför ändå. Hon somnade. Jag blev svettig.

gasar för fullt ner mot gamla studietrakterna för att hälsa på två söta flickor! Solen skiner i småland, njut!

Ikväll har jag tur. Blev uppgraderade till platser närmast scenen. Jo, man tackar. Nåt ska man väl ha för att man är bloggare. Here we go.

Snart drar cirkusen igång.

Plockade precis bort en fästing från Rocky. Finns det något äckligare djur? Inte Rocky alltså. Utan fästingar. Så fruktansvärt vidriga. Hua. Jag mosade den jäkeln (i extremt mycket hushållspapper). Ljudet var obeskrivligt obehagligt. Men ändå kändes det bra. Sa högt för mig själv: Dö din jäkel, DÖÖÖ. MohahaHAAA...

Tänkte åka till Töcksfors i helgen. Just nu är det bilkö ut ur Stockholm. Kanske inte så smart att köra en fredag eftermiddag. Men va tusan, jag har inte bråttom. Jag har ju semester. Njuter av solen genom takluckan. Stressfaktor: Låg

Jag är i chock. Många faktorer spelar in. Solen skiner. Det är fredag eftermiddag. Men framförallt: Jag tar SEMESTEEER! Men så klart inte från bloggen. Nej, ni ska få följa med mig till Bergkvara, New York, Washington DC, Rocky Mount, Göteborg. Ni ska få se allt jag ser. Allt från liten bebis till Madonna. Landet, storstaden. You name it. Jag kommer att rapportera. Stay tuned...

Mitt glas är det till vänster. Det är gott. Tar ut semestern lite i förskott. Lite bara.

Tar vanligtvis inte bussen till jobbet, men idag öser regnet ner så jag gjorde ett undantag. Missade bussen som tar mig till Gullmars. Fick vänta 10 min. Väl där åkte precis den bussen jag skulle byta till och jag fick vänta ytterligare 10. Hade jag gått istället hade jag vid den här tidpunkten varit framme. Inte nog med det, det sitter en man bakom mig med en fruktansvärd andedräkt. Envisas med att andas genom munnen gör han också. Själv tränar jag i varje andetag på att hålla andan så länge som möjligt. Hatar att hålla andan. Är en bit kvar också. Nedrans. Tacka för att jag brukar gå till jobbet. Och prisa Gud för att jag går på semester imorn.

På nätterna brukar SVT visa lokalnyheter och detta, en iofs ganska illa tagen mobilbild, är från Sydnytt. Det enda jag kan tänka på är: Vem tusan har sminkat killen? En sommarvikarie som ville jävlas och därmed valde en 10 nyanser ljusare brun(?!)färg? Eller har kanske en begravningsentreprenör varit i farten? Inte för att jag är sminkexpert. Långt därifrån, men kolla halsen! Den är brun, men i fejjan är han likblek. Jag skulle i ärlighetens namn gjort det hundra miljoner gånger bättre. Inte nog med den bleka färgen, ojämnt är det också. Såg han inte sig själv i spegeln innan? Och alla andra där i studion, varför sa inte de något? Kameramannen och de i kontrollrummet lär väl inte alla vara färgblinda? Antagligen är den där killen inte särskilt omtyckt. Stackare...

Snacka om instabilt väder. Nyss regnade det in genom fönstret så att jag var tvungen att ta fram skurtrasan. Nu tittar solen fram igen och jag kan återigen släcka alla lampor jag tände för bara 13 minuter sen.

Fördelen med att bo nära Södersjukhuset är väl att det är just nära. Om det skulle hända mig något menar jag. Ja, hemma då förstås. Nackdelen är att ambulanshelikoptern kommer förbiflygandes titt som tätt. Som nu. Ni kanske inte ser det, men det gula där är en helikopter som precis landat vid SöS. Det betyder att någon gjort sig illa. Tycker jag är läskigt. Hoppas att det går bra.

Gomorron! Yes, tro det eller ej, men jag är uppe. Har tillochmed duschat. OCH, hör och häpna, jag vaknade av mig själv. Hur galet är inte det? Före klockan sex!!! Måste vara för att det är fredag. Detta kommer bli kanon. I can feel it! Lite yoghurt på det?

På väg till stranden? Nej, nej. Jag ska på jobb jag. Blir dock aningens mer sugen på stranden. Särskilt när Per Gessle dyker upp, som från ingenstans, i ipoden och sjunger om juni, juli och augusti. Var kom den ifrån egentligen. Byter till Dolly som sjunger 9-5 istället. Känns mer passande.

Det är After Work på Thaibåten. God mat, god öl och ännu godare sällskap (även de som inte närvarar på bild). Tror dock inte att det blir någon minigolf sen. Vi har det så trevligt här. Sommar!

Känner mig lite som Marion när Robin Hood ger henne en blomma i slutet av filmen. Ja, förutom att jag har ett finger mer, att min blomma inte är rosa och inte heller lyser liksom i filmen. Dessutom plockade jag blomman själv. Men bortser man från det, känner jag mig lik henne. Kanske inte på pricken, men jag har ju en blomma mellan fingrarna iallafall. Det får vara nog så likt. Oo-de-lally, hoppsan vilken dag.