Efterrätt. Plus i kanten för att
Efterrätt. Plus i kanten för att det var choklad, men tyvärr inte ner än 3 av 5 ändå. Har kanske inga krav, men det var en medioker trerätters.
Huvudrätt. Lamm med nån potatisk
Huvudrätt. Lamm med nån potatiskaka. Också okej, men inte wow. 3 av 5.
Förrätt. Betyg 2 av 5. Okej, men
Förrätt. Betyg 2 av 5. Okej, men inte så mkt mer.
Obligatorisk Londonbild. Dubbeld
Obligatorisk Londonbild. Dubbeldäckare - Check.
På Londonkontoret kör vi norsk l
På Londonkontoret kör vi norsk lunch, aka mackor, framför datorn. Slog precis upp klädkoder på wikipedia. Vid smoking står det visserligen att tjejer ska ha långklänning, MEN det går också bra med en kortare. Inte lårkort, men knäkort. Jag har en svart knäkort klänning och kan därmed pusta ut. Skönt.
Hello Queen Elisabeth. Hello Lon
Hello Queen Elisabeth. Hello London. Ja, då var man framme. 18 grader, strålande sol och klockan är bara halv sex. Känns som om jag har lurat till mig en timma.
Det är kö till det mesta på Arla
Det är kö till det mesta på Arlanda idag: Incheckningsapparaterna, bagage drop och nu står jag i kö till säkerhetskontrollen. Långa köer är det. Går inte särskilt fort heller. Många som ska flyga bort över Valborg. Tur att jag har gott om tid. Missta inte detta för en klagan. Nej, det är snarare ett konstaterande. Ett konstaterande att jag är på väg till London, och att det är kö.
London next!
Yes, i eftermiddag flyger jag till London. Ska på en jobbgrej imorn kväll. En välgörenhetsmiddag för folk som jobbar inom energibranschen. Låter kanske trist, men jag tror nog att det blir trevligt. Mingla med lite traders. Eventet ska tydligen ska vara fancy pancy så jag är lite nervös för att komma underdressed. En klänning från H&M kanske inte är så hett. Men jag får väl pimpa upp den med lite smycken och sen har jag packat ner mina "Chanel"-skor som jag inhandlade i Tanzania för ett par år sedan. Kommer nog vara mest fejk av alla imorn kväll.
Jag och min kollega Karoline ska stanna kvar i London tills på söndag också. Man får ju ta tillfället i akt. Resan är ju redan betald, sen bor vi gratis i övernattningsrummet på vårt kontor där. Smart va? Jag ska göra mitt bästa för att lyckas mobilblogga från min weekend - mest för att göra er avundsjuka. You gotta love me!
Jag och min kollega Karoline ska stanna kvar i London tills på söndag också. Man får ju ta tillfället i akt. Resan är ju redan betald, sen bor vi gratis i övernattningsrummet på vårt kontor där. Smart va? Jag ska göra mitt bästa för att lyckas mobilblogga från min weekend - mest för att göra er avundsjuka. You gotta love me!
Invigning av mitt arvegods
Ja, som ni ser är inte symaskinen purung, men så har jag också ärvt den från Tante Martha som blev över 90 år. Hon köpte väl inte symaskinen när hon föddes, men ändå. Ni ser ju - den ÄR gammal.
Hursomhelst började jag sy. Har väl knappt gjort det sedan jag tog mitt symaskinkörkort -92, men det gick som på räls. Var riktigt skoj också. När jag var mitt i sick-sacken hände det något. Nålen gick liksom lite saktare. Jag stannade upp, tittade lite konfunderat på maskinen och bestämde mig för att det säkert var åldern. Trots att det är en Singer måste den väl ha sina brister. Jag körde på. Då hände det igen. Samtidigt kände jag att foten jag gasade med blev alldeles varm. Tittade ner på pedalen och upptäckte att det rök från den. Jag fick panik. Hoppade upp från sittläget, drog ut alla sladdar samtidigt som jag steppade runt på golvet, som om jag bränt mig på foten. Sen viftade jag med handen över pedalen som om jag trodde att det skulle få den att sluta ryka.
Efter några minuter insåg jag min barnslighet och tänkte att det kanske bara var lite damm där inne som samlat ihop sig och att det var det som orsakade röken. Jag ville ju ha klart min gardin, så jag kopplade in sladdarna igen och satte foten mot gaspedalen igen. DET skulle jag ju inte ha gjort. Nu kom det inte bara rök från pedalen utan lågor också. DET BRANN! Fick jag panik innan var det ingenting mot nu. Symaskinen började också ryka och gick för fullt trots att jag vevade med pedalen i luften. Vet inte hur det gick till men jag lyckades få ut alla sladdar, symaskinsnålen slutade gå och lågorna försvann, men rökutvecklingen bestod. På något sätt fick jag ut den rykande symaskinen med tillhörande pedal ut på balkongen.
Nu sitter jag här i soffan och andas in den brända lukten. Det har visserligen slutat ryka och jag har så vitt återhämtat mig, men jag kan inte sluta stirra ömsom ut på balkongen och det hemska arvegodset, ömsom på den halvfärdiga gardinen. Uppgivenhet i dess renaste form.
Någon som har en symaskin att låna ut?
Labtop
Det var inte de där 10.000 kronorna som lockade mig. Nej, det var labtopen. Undrade vad det kunde vara för något. Labtop. Undrar fortfarande. Jag var inte snabb nog.
Attans.
Man blir ju LACK
Hur irriterande är det inte att sätta ihop sina nyinköpta möbler och sen upptäcka att ytan på bordet är skadat. På en skala 1-10 skulle jag säga att det är en klar åtta iallafall; om inte mer. Särskilt när man vet med sig att man inte har förorsakat det hela själv. Men vad kan man förvänta sig för 99,- från Ikea? Är ju inte ens lönsamt att åka tillbaks och byta det.
Nej, man får göra det bästa av situationen så jag gick på Lackbordet med mitt röda nagellack. Fight fire med fire liksom. Lack med lack. Nej, den var kanske långsökt. Erkänner att det än så länge bara ser det bara ut som att någon har droppat blod på bordet, men när det väl har torkat in tror jag att det blir relativt bra. Iallafall inte sämre. Ett hett tips. Nåja, låt oss säga ljummet. Eller ja - ett tips bara.
In English: Flinck ≠ flink
Kollade på Söndagsparty med Filip och Fredrik ikväll. Kan väl inte säga att jag var 100% koncentrerad på programmet då jag samtidigt plockade, skruvade och pillade med saker jag inhandlat på Ikea tidigare idag.
Hursomhelst reflekterade jag åtminstone över EN sak när jag såg programmet - tusan va dålig Thorsten Flinck är på engelska. Hans konversation med Kevin Bacon var ju milt sagt krystad. Jag var glad över att jag kunde sitta och sätta ihop mina kassetter, vilka för övrigt gav mig en vattenblåsa på pekfingret av allt skruvande, så att jag på så sätt inte fick med mig allt som sades. Kunde liksom inte titta på det helhjärtat; det gick inte. Jag skämdes.
Hursomhelst reflekterade jag åtminstone över EN sak när jag såg programmet - tusan va dålig Thorsten Flinck är på engelska. Hans konversation med Kevin Bacon var ju milt sagt krystad. Jag var glad över att jag kunde sitta och sätta ihop mina kassetter, vilka för övrigt gav mig en vattenblåsa på pekfingret av allt skruvande, så att jag på så sätt inte fick med mig allt som sades. Kunde liksom inte titta på det helhjärtat; det gick inte. Jag skämdes.
Tjuvlyssnat
Jag har gjort min livs första tjuvlyssning. Det var i fredags eftermiddag när jag stod och väntade på en kompis utanför Systembolaget vid Ringen på Söder. Lite bakgrundsfakta är att det faktiskt inte är ovanligt att det är kö för att komma IN på systemet där. Särskilt på fredag eftermiddag eller lördag strax innan stängning. Då står det en vakt och stoppar folk samt slussar in när han/hon anser att det får plats där inne. Vanligtvis brukar det gå rätt snabbt att komma in. Hursomhelst, nedan kan ni ta del av min tjuvlyssning.
Utanför Systembolaget vid Ringen på Söder, Stockholm
Det är fredag eftermiddag och löningshelg. Solen skiner och på grund av folkstormen är det är kö för att komma in på Systembolaget. Ett äldre par (70+) passerar. När tanten får syn på kön stannar hon förvånat till.
Tanten: Men Olle, varför är det kö in till Systembolaget?
Gubben tittar ointresserat på kön, grymtar något ohörbart och fortsätter att gå. Tanten lunkar ikapp gubben samtidigt som hon inte riktigt kan släppa blicken från kön.
Tanten (halvviskar): Dom kanske har rea.
Båda går tyst vidare.
Ja, livet är ju som sagt härligt
Ja, livet är ju som sagt härligt. Underbart!
Ibland är ju livet bara för härl
Ibland är ju livet bara för härligt. Inte sant?
Run Helena - RUN!
Det här samarbetet mellan Nike+ och iPod är ju knappast någon nyhet utan har funnits länge, men jag är väl helt enkelt lite efter.
Nu ska jag iallafall ut och testa detta. Wish me luck!
P.S. En stor fördel med just de skorna jag köpte är att det faktiskt är extraförstärkt där min fotknöl sitter. Då ska inte skorna gå sönder där i första taget. D.S.
Vi har de mys. Tapas i solen på
Vi har de mys. Tapas i solen på balkongen. Så jäkla gött.
Jag har strumpor som hasar ner n
Jag har strumpor som hasar ner när jag går. Brukar som regel vara otroligt irriterande, men inte idag. Idag är det fredag. Idag är det sol. Idag är det 18 grader varmt. Då kan man inte vara irriterad. Skönt va!
Underlig kvällspromenad
Jag kom hem för knappt en timma sedan. Alldeles för sent eftersom jag ska upp tidigt, men det var så trevligt att sitta och trycka i sig någon annans goda choklad. Känns mer nyttigt när man inte köpt den själv. Ologiskt, men sant.
Hursomhelst, det var knappast det jag ville berätta. Utan snarare om den mest underliga promenaden hem jag hade. Jag har nämligen börjat gå överallt jag ska nu när det är sånt härligt väder. Bra för min figur samt för min plånbok. Många tycker ju att man inte ska gå ensam sent på kvällen och bla bla bla. Jag vet, det kan ju va dumt, men herregud - det händer ju inte MIG. Men okej, för att gardera mig ändå, så går jag längs relativt trafikerade vägar. Undviker att gå i "skogen" längs Årstaviken liksom. Tycker det är bra nog för att vara jag.
Ikväll, liksom de flesta kvällar, befann jag mig på Söder och därifrån jag var tar det cirka 30 min att gå hem. Har gått många kvällar därifrån, men ingen promenad har varit som kvällens. Det började redan när jag svängde ut från Timotejgatan; där saktade en bil in brevid mig och stannade sedan rakt över övergångsstället jag skulle korsa. Jag fick liksom gå runt bilen för att komma fram. Inte jättemycket att lägga märke till, utan jag traskade vidare. Inne vid baren på Clarion satt en milt sagt malplacerad gubbe, som snarare skulle passat att sitta i trappan ner till tunnelbanan med en snälla-ge-mig-pengar-till-mat-lapp, och stirrade på mig när jag gick förbi fönstren. Otäck blick. Tom, men ändå iakttagande. Antagligen var han bara dyngrak. Över Johanneshovsbron hände väl inget mystiskt, förutom att en kille med en tribal tatuerad i svanken cyklade förbi mig. Kan också ha varit en manhaftig brud med stora fötter. Lagom till undergången/tunneln upp till Gullmarsplan spelades plötsligt Thriller med Michael Jackson i min Ipod och jag antar att det bara var en ren slump att det därefter kom en kylig vindpust i precis samma ögonblick som varulvarna i musikvideon hånskrattar. Hade jag varit orolig av mig hade jag nog gjort i brallan.
Längs Sköntorpsvägen började väl de mest underliga sakerna att ske. Då var jag ju inte långt ifrån hem, men vet ni hur mycket som kan hända på 115 husnummer? Jo, det kan stå en bärgningsbil parkerad med ljusen på i en korsning. Chauffören läste en tidning och såg inte alls ut att vara brydd över att han i stort sett blockerade en tvärgata. Lite längre ner i backen kände jag att någon var ute och rökte. Ja, inte några vanliga Prince eller Blå Blend direkt. Nej, det var snarare något mer olagligt, men jag såg aldrig de skyldiga. Gömde sig kanske i buskarna. I backen upp vid Ica kom en lastbil förbisusandes i en väldig fart. Först trodde jag att det var en brandbil eller liknande, men det stod Bellmans på sidan av den, så det var det knappast. Uppe på kullen såg jag en bil stå bland de parkerade bilarna längs vägen med varningsblinkersen på. Den var låst och ingen satt i den. 100 meter längre bort stod ytterligare en bil med varningsblinkers på, men denna stod mitt i vägen. Inte heller i den satt det någon. Vid det lagret började jag att memorera saker jag såg. Rabblade bilnummer, la på minnet vad de få personer jag mötte hade för kläder på sig, vilka lägenheter det lyste i osv. Kände mig lite paranoid, men samtidig orolig för jag visste att jag inte skulle minnas någonting om polisen plötsligt skulle få för sig att förhöra mig.
Jag var därefter inte långt ifrån min dörr och när jag passerade L.A. BAR kikade jag in och såg ett helt gäng med vad jag antar var lokala folk. De påminner lite om de där som hänger på Arams pizzeria hemma i Töcksfors. Ni förstår, Årsta är nog lite som Töcksfors, fast i Stockholm. Det satt tillexempel en kille därinne med en kortärmad t-skirt utanför en långärmad. Ni vet, det som var poppis i slutet av nittiotalet. Snyggt då, men nu...
Under de sista metrarna fram till min port mötte jag bara två personer i medelåldern som var ute och luftade sina hundar. Kändes lite tryggare, men tanken slog mig att den lösa lilla rackaren till hund kunde ha rabies och hoppa upp och bita mig. Insåg då att jag nog blivit påverkad av Thrillerlåten vid Gullmars.
Jag har nu låst in mig i lägenheten. En mardröm på detta och kvällen blir komplett!
God Natt!
Hursomhelst, det var knappast det jag ville berätta. Utan snarare om den mest underliga promenaden hem jag hade. Jag har nämligen börjat gå överallt jag ska nu när det är sånt härligt väder. Bra för min figur samt för min plånbok. Många tycker ju att man inte ska gå ensam sent på kvällen och bla bla bla. Jag vet, det kan ju va dumt, men herregud - det händer ju inte MIG. Men okej, för att gardera mig ändå, så går jag längs relativt trafikerade vägar. Undviker att gå i "skogen" längs Årstaviken liksom. Tycker det är bra nog för att vara jag.
Ikväll, liksom de flesta kvällar, befann jag mig på Söder och därifrån jag var tar det cirka 30 min att gå hem. Har gått många kvällar därifrån, men ingen promenad har varit som kvällens. Det började redan när jag svängde ut från Timotejgatan; där saktade en bil in brevid mig och stannade sedan rakt över övergångsstället jag skulle korsa. Jag fick liksom gå runt bilen för att komma fram. Inte jättemycket att lägga märke till, utan jag traskade vidare. Inne vid baren på Clarion satt en milt sagt malplacerad gubbe, som snarare skulle passat att sitta i trappan ner till tunnelbanan med en snälla-ge-mig-pengar-till-mat-lapp, och stirrade på mig när jag gick förbi fönstren. Otäck blick. Tom, men ändå iakttagande. Antagligen var han bara dyngrak. Över Johanneshovsbron hände väl inget mystiskt, förutom att en kille med en tribal tatuerad i svanken cyklade förbi mig. Kan också ha varit en manhaftig brud med stora fötter. Lagom till undergången/tunneln upp till Gullmarsplan spelades plötsligt Thriller med Michael Jackson i min Ipod och jag antar att det bara var en ren slump att det därefter kom en kylig vindpust i precis samma ögonblick som varulvarna i musikvideon hånskrattar. Hade jag varit orolig av mig hade jag nog gjort i brallan.
Längs Sköntorpsvägen började väl de mest underliga sakerna att ske. Då var jag ju inte långt ifrån hem, men vet ni hur mycket som kan hända på 115 husnummer? Jo, det kan stå en bärgningsbil parkerad med ljusen på i en korsning. Chauffören läste en tidning och såg inte alls ut att vara brydd över att han i stort sett blockerade en tvärgata. Lite längre ner i backen kände jag att någon var ute och rökte. Ja, inte några vanliga Prince eller Blå Blend direkt. Nej, det var snarare något mer olagligt, men jag såg aldrig de skyldiga. Gömde sig kanske i buskarna. I backen upp vid Ica kom en lastbil förbisusandes i en väldig fart. Först trodde jag att det var en brandbil eller liknande, men det stod Bellmans på sidan av den, så det var det knappast. Uppe på kullen såg jag en bil stå bland de parkerade bilarna längs vägen med varningsblinkersen på. Den var låst och ingen satt i den. 100 meter längre bort stod ytterligare en bil med varningsblinkers på, men denna stod mitt i vägen. Inte heller i den satt det någon. Vid det lagret började jag att memorera saker jag såg. Rabblade bilnummer, la på minnet vad de få personer jag mötte hade för kläder på sig, vilka lägenheter det lyste i osv. Kände mig lite paranoid, men samtidig orolig för jag visste att jag inte skulle minnas någonting om polisen plötsligt skulle få för sig att förhöra mig.
Jag var därefter inte långt ifrån min dörr och när jag passerade L.A. BAR kikade jag in och såg ett helt gäng med vad jag antar var lokala folk. De påminner lite om de där som hänger på Arams pizzeria hemma i Töcksfors. Ni förstår, Årsta är nog lite som Töcksfors, fast i Stockholm. Det satt tillexempel en kille därinne med en kortärmad t-skirt utanför en långärmad. Ni vet, det som var poppis i slutet av nittiotalet. Snyggt då, men nu...
Under de sista metrarna fram till min port mötte jag bara två personer i medelåldern som var ute och luftade sina hundar. Kändes lite tryggare, men tanken slog mig att den lösa lilla rackaren till hund kunde ha rabies och hoppa upp och bita mig. Insåg då att jag nog blivit påverkad av Thrillerlåten vid Gullmars.
Jag har nu låst in mig i lägenheten. En mardröm på detta och kvällen blir komplett!
God Natt!
Leve Public Service!
Nu har inte jag tänkt att vara någon moraltant [läs: jo, det vill jag visst], men jag tycker faktiskt att man ska betala tv-avgiften till Radiotjänst. Eftersom inte jag vill vara en hycklarare tog jag mig tid till detta idag. 
Kan dock erkänna att jag under studietiden av principskäl inte betalade eftersom de inte erbjöd studentrabatt. Skyllde åtminstone på det, för man hade ju knappast gott om pengar. Jag ljög tillochmed för en telefonist som ringde mig en gång. Fick inte så dåligt samvete för det - bara lite. Som en kompensation för det halvdåliga samvetet sa jag till mig själv att när jag väl fick ett jobb skulle jag minsann betala den där tv-avgiften. Men efter examen flyttade ju jag till Norge. Visserligen ska man ju betala tv-avgift där också, men det gjorde ju min hyresvärd så då slapp jag. Inte för att jag kollade upp det så noga.
Men nu, nu bor jag ju i Sverige och i en egen lägenhet där ingen betalar åt mig. Så därför anmälde jag mig idag. Jag vet att jag kanske borde gjort det direkt när jag flyttade hit, men en månad hit eller dit ska väl inte vara hela världen. Sen kapitulerade ju faktiskt tvn jag hade med mig i flytten redan efter första dagen. Den brann liksom upp.
Hursomhelst, nu är det slut på dåliga ursäkter - jag betalar. Klart slut.
Jag ville bara berätta det [läs: ge er som inte betalar dåligt samvete OCH få mig själv att framstå som en hederlig medborgare].
Äter en sen middag. Men en god m
Äter en sen middag. Men en god middag. Hemlagade pannbiffar (ja, jag har gjort dem själv), snabbisar och lite sallad för att det åtminstone ska bli lite nyttigt. Mumsfilibaba.
Storhandlade precis på Konsum. E
Storhandlade precis på Konsum. En banan. 2,50. Yes.
Långt ifrån glasklart
Idag skulle jag tvätta fönster. Det var tanken. Eftermiddagssolen sken rakt på mina fönster och min första tanke var att det ju var perfekt; då kan man se till att det blir riktigt bra. Men jag fick snabbt erfara att så inte var fallet; man fick snarare se hur sjukt dåligt det blev.
Att putsa fönstren ska ju inte behöva vara ett så stort projekt tänker ni. Nej, det trodde inte jag heller. Jag visste förvisso att jag hade fyra fönster och en inglasad balkong att gå över. Det är ju ändå ganska mycket med tanke på att man har en liten etta på 32 kvm.
Hursomhelst, jag började med köksfönstret och upptäckte till min stora fasa att samtliga fönster är trippla; alltså trelagsfönster. Och som ni säkert redan räknat ut betyder det att varje fönster har tre lager glas tillika sex ytor - VAR! Förstår ni hur många ställen det kan gå fel?
Smygperfektionist som man är fick jag tillslut ändå se mig själv besegrad. Det skulle bli omöjligt att få samtliga ytor fläck-, stänk- och stripfria. Solen hånade mig. Jag testade en vanliga bomullstrasa, en sämskinnsliknande trasa, en fönsterskrapa och även tidningspapper. Det sistnämnda har jag hört från flera ska vara det klart bästa. Om så är fallet använder nog jag helt fel teknik, hur man nu kan göra det, för bra blev det INTE. Efter sjätte försöket på den första av köksfönstrets sex glasytor kom jag fram till att skrapan ändå var bäst - sålänge man kunde undvika striporna. Lättare sagt än gjort.
När solen gick ner hade jag kommit till köksfönstrets sista glasyta. Förstod att jag var tvungen att ta resten en annan dag. Har jag tur är jag klar med alla fönster till nästa helg. Såvida inte solen skiner på mitt köksfönster imorn och visar att den där sista glasytan jag tvättade i skymningen blir underkänd och att jag måste börja om.
Nu ska jag gå och smörja mina händer som är torra som en munfull potatismjöl. Det såg sportdelen från Aftonbladet till att fixa under min frustrerande fönsterputsakt i eftermiddag. Hur lång den var låter jag vara osagt.
Även om mina fönster är lång ifrån perfekt putsade när du kommer på besök - våga inte säga det högt. Du kommer att ångra dig.
Att putsa fönstren ska ju inte behöva vara ett så stort projekt tänker ni. Nej, det trodde inte jag heller. Jag visste förvisso att jag hade fyra fönster och en inglasad balkong att gå över. Det är ju ändå ganska mycket med tanke på att man har en liten etta på 32 kvm.
Hursomhelst, jag började med köksfönstret och upptäckte till min stora fasa att samtliga fönster är trippla; alltså trelagsfönster. Och som ni säkert redan räknat ut betyder det att varje fönster har tre lager glas tillika sex ytor - VAR! Förstår ni hur många ställen det kan gå fel?
Smygperfektionist som man är fick jag tillslut ändå se mig själv besegrad. Det skulle bli omöjligt att få samtliga ytor fläck-, stänk- och stripfria. Solen hånade mig. Jag testade en vanliga bomullstrasa, en sämskinnsliknande trasa, en fönsterskrapa och även tidningspapper. Det sistnämnda har jag hört från flera ska vara det klart bästa. Om så är fallet använder nog jag helt fel teknik, hur man nu kan göra det, för bra blev det INTE. Efter sjätte försöket på den första av köksfönstrets sex glasytor kom jag fram till att skrapan ändå var bäst - sålänge man kunde undvika striporna. Lättare sagt än gjort.
När solen gick ner hade jag kommit till köksfönstrets sista glasyta. Förstod att jag var tvungen att ta resten en annan dag. Har jag tur är jag klar med alla fönster till nästa helg. Såvida inte solen skiner på mitt köksfönster imorn och visar att den där sista glasytan jag tvättade i skymningen blir underkänd och att jag måste börja om.
Nu ska jag gå och smörja mina händer som är torra som en munfull potatismjöl. Det såg sportdelen från Aftonbladet till att fixa under min frustrerande fönsterputsakt i eftermiddag. Hur lång den var låter jag vara osagt.
Även om mina fönster är lång ifrån perfekt putsade när du kommer på besök - våga inte säga det högt. Du kommer att ångra dig.
From my point of view
Tänkte bara delge er hur solen idag gick ner efter en hård dags arbete - såklart från min balkongsvy.
När man bara ser siluetten här kan man efter några vinglas inbilla sig att man blickar ut över Lower Manhattan. Visst? Så då kan vi säga att jag bor på Upper West. Funkar fint för min del.
Men så dras man tillbaks till verkligheten och ser att det bara är Liljeholmen man ser ändå. Men det är inte så bara bara det heller - trots allt.
Erkänner att sista bilden blev lite suddig, men ni får ta det. Och nej, varje bild har inte heller exakt samma vinkel. Kan själv tycka att det var lite irriterande, men å andra sidan har jag heller ingen fastmonterad kamera som tar bilder automatiskt med jämna mellanrum. Vem har egentligen det? Nej, den mänskliga faktorn hade viss inverkan på bildkompositionen, men knappast motivet. Det var ju trots allt det jag ville förmedla.
Mission Complete.
EDIT: Insåg precis att solen knappast går ner i syd. Det skulle kanske därmed behövas mer än ett par vinglas för att förväxla Liljeholmen med Lower Manhattan. Något tyngre kanske; något som ger synvillor? Troligen.
Jag vet inte om det är något per
Jag vet inte om det är något personligt hån, men varje dag när jag går till jobbet passerar jag denna. Hur mycket jag än försöker att ignorera den, så glider blicken förbi. Om det så bara är en hundradels sekund uppfattar jag budskapet. Men idag ÄR det fredag och därmed väntar åtminstone två dagar utan jobb. Göttans.
Jag hade lite svårt att gå på de
Jag hade lite svårt att gå på denna toan. Ser ni - den står snett. Aaah!
Kändes lite knäppt
Jag träffade på en kompis och vi stod och snackade. Eller ja, hon är snarare en bekant. En kompis till en kompis. Ingen man känner jätteväl och därför inte säger vadsomhelst till. Man håller sig gärna till väder, vind och semesterplaner. Ni vet. Bekant.
Hursomhelst, när vi stod där som bäst och pratade om påsken knäppte, låt oss kalla henne Anna, jackan. Först tänkte jag inte på det, men så såg jag plötsligt att hon gjort en så kallad "gubbknäppning". Ni vet när man knäpper snett. I samma ögonblick som jag skulle påpeka knäppningen hindrade jag mig. Inte för att jag inte skulle våga nämna det. Nej, min magkänsla sa ifrån. Antar att mitt undermedvetna insåg att Anna faktiskt själv var medveten om att hon knäppt så. Min hjärna kom såsmåningom ikapp och jag förstod: Hon ville ha en gubbknäppning. Minns nästan inte hur jag avslutade samtalet. Allt jag fokuserade på var att inte titta på den, enligt mig, felknäppta jackan. Har en känsla av att jag inte tittade på Anna överhuvudtaget. Jag såg nog i marken, på fåglarna som satt på hustaken, på förbipasserande och önskade samtidigt att jag bara kunde gå. Lämna jackknäppningen.
Nu undrar jag: Är det mode att knäppa jackorna snett nu? Jag brukar förvisso inte sitta i de främsta vagnarna på modetåget, men jag tror nog inte att jag någonsin kommer att knäppa jackor snett. Känns liksom inte rätt - snarare totalt jäkla fel.
Hursomhelst, när vi stod där som bäst och pratade om påsken knäppte, låt oss kalla henne Anna, jackan. Först tänkte jag inte på det, men så såg jag plötsligt att hon gjort en så kallad "gubbknäppning". Ni vet när man knäpper snett. I samma ögonblick som jag skulle påpeka knäppningen hindrade jag mig. Inte för att jag inte skulle våga nämna det. Nej, min magkänsla sa ifrån. Antar att mitt undermedvetna insåg att Anna faktiskt själv var medveten om att hon knäppt så. Min hjärna kom såsmåningom ikapp och jag förstod: Hon ville ha en gubbknäppning. Minns nästan inte hur jag avslutade samtalet. Allt jag fokuserade på var att inte titta på den, enligt mig, felknäppta jackan. Har en känsla av att jag inte tittade på Anna överhuvudtaget. Jag såg nog i marken, på fåglarna som satt på hustaken, på förbipasserande och önskade samtidigt att jag bara kunde gå. Lämna jackknäppningen.
Nu undrar jag: Är det mode att knäppa jackorna snett nu? Jag brukar förvisso inte sitta i de främsta vagnarna på modetåget, men jag tror nog inte att jag någonsin kommer att knäppa jackor snett. Känns liksom inte rätt - snarare totalt jäkla fel.
Jag fick...
Jag fick ett påskbrev igår när jag var ute på en promenad i Töcksfors. Det var fyllt med godis. Ni förstår, här i mina barndomstrakter tigger vi inte godis. Nej, vi ger bort godis. Generösa som vi är.
Är på väg till Karlstad. Antar a
Är på väg till Karlstad. Antar att guldfebern hänger kvar sedan igår. Färjestad ska väl hyllas på stortorget som vanligt vid SM-guld.
När jag satt här på bussen kom jag tänka på att jag har den perfekta tröjan på mig. Grön- och vitrandig med ett par hjärtan på. Har tillochmed guldtrådar i det vita. Kunde inte bli mer perfekt. Måste varit mitt undermedvetna som klädde mig imorse.
P.S. Har en kul video från O'Learys igår, men jag är lite osäker på om jag kan få upp den här. Ska göra mitt bästa, så att ni får ta del av stämningen vi hade i Stockholm. D.S.
Dagens tema: Heja Färjestad!
Okej hörrni. Nu laddar vi.
Ikväll hejar vi alla på att Färjestad tar hem SM-guldet. Jaaa!
Det kan hända att jag är konservativ, men jag saknar de där lila och gula tröjorna Färjestad hade förut. Idag när jag skulle klä mig tänkte jag, liksom 2002, ta på mig ett par lila jeans och en gul t-skirt. För att visa vilka man hejar på. Men nu funkar liksom inte riktigt det längre. Färjestad är numera gröna och vita. Visserligen gillar ju jag grönt, men det sticker inte ut lika mycket. Känns lite mellanmjölk. Och det gör lite ont i mitt nostalgiska Karlstadhjärta att den här sången inte längre är aktuell. Låten som gäller nu är istället På den sköld du klär och är inte alls party. Lite besviken, men å andra sidan är den väl ganska mäktig i arenen, som här:
Och för lite mer stämning:
Hade mer än gärna varit i Löfbergs Lila Arena ikväll. Inget lär slå stämningen där, men vi är ett gäng som ska samlas och på bästa sätt göra våra Värmlands- och Färjestadshjärtan hörda i Stockholm.
Stort hjärta. Hårt arbete.
Ikväll hejar vi alla på att Färjestad tar hem SM-guldet. Jaaa!
Det kan hända att jag är konservativ, men jag saknar de där lila och gula tröjorna Färjestad hade förut. Idag när jag skulle klä mig tänkte jag, liksom 2002, ta på mig ett par lila jeans och en gul t-skirt. För att visa vilka man hejar på. Men nu funkar liksom inte riktigt det längre. Färjestad är numera gröna och vita. Visserligen gillar ju jag grönt, men det sticker inte ut lika mycket. Känns lite mellanmjölk. Och det gör lite ont i mitt nostalgiska Karlstadhjärta att den här sången inte längre är aktuell. Låten som gäller nu är istället På den sköld du klär och är inte alls party. Lite besviken, men å andra sidan är den väl ganska mäktig i arenen, som här:
Och för lite mer stämning:
Hade mer än gärna varit i Löfbergs Lila Arena ikväll. Inget lär slå stämningen där, men vi är ett gäng som ska samlas och på bästa sätt göra våra Värmlands- och Färjestadshjärtan hörda i Stockholm.
Stort hjärta. Hårt arbete.
Oordning
Nu har allt hamnat lite om bakfoten. Flera mobilblogginlägg jag försökt skicka tidigare, slant in som på räls här i eftermiddag. Den där mackan där nere är ju från flygplatsen då jag flög till Oslo - i onsdags morse. Sen lämnade jag ju Töcksfors bakis igår och inte idag. Desamma med glassen jag åt; det var ju igår.
Idag har jag inte haft värst mycket att blogga om, så därför låter jag det bero. Kan dock meddela att det rosa nagellacket är något mer avskavt idag.
Idag har jag inte haft värst mycket att blogga om, så därför låter jag det bero. Kan dock meddela att det rosa nagellacket är något mer avskavt idag.
Och där fick jag min glass i sol
Och där fick jag min glass i solen också. 20 minuters paus i Karlstad. Kunde inte spenderat den bättre.
Lämnar Töcksfors för nu. Vattnet
Lämnar Töcksfors för nu. Vattnet, nagellacket och huvudvärken är alla tecken på gårdagens bravader. Härligt med sex timmars bussresa nu. Kunde inte önska mig något annat. Jo, en glass i solen kanske.
Visst är det irriterande när all
Visst är det irriterande när all fyllning inte är jämnt fördelat.
80-talsfest i Töcksfors. Eller ä
80-talsfest i Töcksfors. Eller är det så här det är varje helg? Jag vet inte, men jag har iaf gått in för att vara 80.
Påskmust och helgskinka - så lån
Påskmust och helgskinka - så långt ifrån julmust och julskinka man kan komma. Visst.
Det här planet ska jag ta till O
Det här planet ska jag ta till Oslo. Skulle åkt om 20 min, men det är försenat, så vi åker först om 40 min. Ja, det ser väl alla att det är försenat. Det står ju bara där, färdigpackat o -tankat. Vem försöker de att lura? Nåja, jag sitter här med min kaffe. Lider inte värst mycket.
