Publicerad 2008-09-30 22:21:13 i ,
Norsk humor kan vara riktigt underhållande.
Raske Menn är lite av en favorit och här är deras syn på oss svenskar:
Värt att påpeka är att de ändå döpt programmet till "
Snabbgrabbar med Raske Menn". De gillar ju Sverige innerst inne, det gör alla norrmän. De kan inte hjälpa det; de ser upp till oss. Som sig bör.
Publicerad 2008-09-30 20:59:39 i ,
Blev ingen vägning igår; jag var inte hemma. Hade ingen våg. Åt choklad istället.
Efter förra veckans uppgång, knappast i en bra bemärkelse, var veckans resultat klart bättre. Faktiskt. -1,6 kg. Jag har på fyra veckor tappat tre kilo. Är inte det ganska okej? Särskilt efterom jag faktiskt har haft en total-fusk-helg och lite smått å gott titt som tätt.
Är stolt.
Publicerad 2008-09-29 16:01:57 i Allt-i-ett,
7:42 klev jag in i väntrummet hos tandläkaren. Lite sen eftersom jag inte räknat in tiden att parkera bilen, men mest för att jag skulle slippa vänta. Vänta fick jag hursomhelst göra. Hittade ingen Bamse-tidning att bläddra i, så det fick bli morgonens Wermlandstidning. Hade någon frågat mig vad huvudnyheten var samma sekund jag lagt ner tidningen hade jag inte kunnat svara. Noterade såvitt en bild på en bil som kraschat in i ett skyltfönster. Orsaken var för mig okänd. Det var heller inte huvudnyheten.
De tio minuter jag fick vänta innan jag ropades upp kändes som en halv evighet, men promenaden genom korridoren var långt ifrån så hemsk som jag föreställt mig kvällen innan. Fick lite distraherande kallprat i form av "Hur står det till?" och "Fint väder idag". Varken såg eller hörde någon annan patient som plågades i rummen jag passerade. Detta dämpade inte direkt oron som byggts upp under tiden i väntrummet, men triggade heller inte fram ångesten.
Satt totalt orörlig när röntgenbilderna skulle tas, eftersom jag ville att det hela skulle gå över så snabbt som möjligt. Bilderna dök upp på en dataskärm, även till min beskådning. Allt jag såg var en rad tänder med absurt stora rötter och hade jag fått bestämma skulle jag sagt: "Kanonsnyggt. Det är bara att gå hem". Men nej, det beskedet fick jag inte. Utan det skulle i tystnad inspekteras och allt jag hörde var ett par dova hummanden. Jag kände att ångesten som jag ännu inte fått, knackade på dörren. I denna stund höll jag hoppet i det hårda grepp som jag övat in så bra.
Hamnade strax i den sårbara bakåtlutande ställningen och tandläkaren karvade med en sån där spetsig krok. Kändes som att hon försökte att göra hål i mina stackars tänder, bara för att få något att laga. Märkte hur jag spände varje muskel i kroppen och järngreppet kring hoppet var där. Då kom den första feedbacken efter ett tiotal hummanden: "Ja, du håller det ju rent och fint iallafall".
Ja, tacka tusan för det. Stod väl och skrubbade tänderna i tio minuter i morse; i hopp om att göra gott för alla mindre bra borstningar man haft under årets gång. Men frågan är: Hjälpte det? Hade jag lyckats borsta bort alla Karius och Baktus?
"Det är ju ingenting som behöver lagas" kläckte hon och jag kände hur en tung sten föll från mina axlar, men den ersattes snart med ett isberg när hon fortsatte: "Visdomständerna har ju kommit fram en hel del". Hon tog en konstpaus och jag visste att hon skulle säga något mer. Förtvivlat kände jag att jag hade pustat ut för tidigt och att jag därmed hade tappat greppet om hoppet. Nu hade jag ingenting. Öppnade ena ögat och kisade mot henne där hon satt med munskydd för halva ansiktet, en sug i ena handen och spetskroken i den andra. Jag kände rysningar längs ryggraden samtidigt som jag avvaktade fortsättningen. Vad som kändes som minuter, var troligen bara sekunder och lugnt sa hon: "Och de verkar ju få gott om plats", som om det vore så självklart.
Jag tog en lättnads suck och tänkte: Ett år till nästa gång. Ett år.
Publicerad 2008-09-29 00:21:34 i Allt-i-ett,
Jag ligger vaken med ångest.
Men inte med en simpel fylleångest från helgen. Åh, vad jag önskar att det vore en sån. Men nej, jag har inte ångest för något jag har gjort; utan ångest för något som komma skall.
7:40 imorn bitti ska jag sitta totalt utlämnad med gråten i halsgropen i den fruktade bakåtlutande tandläkarstolen. Samtidigt som jag gapar kommer jag att knipa ihop ögonen, och inte på grund av den starka lampan som tandläkare av någon speciell grund alltid måste rikta rakt i ögonen. Nej, jag kommer att knipa ihop ögonen i hopp om att allt kommer att gå väl. Främst att jag kommer att överleva. Men också att jag kommer att slippa återbesök. Och att jag "bara" behöver betala för själva undersökningen.
Saker som jag hoppas att jag slipper att höra imorgon:
- Oj då.
- Vi får nog boka in ett par nya tider för detta.
- Hoppsan.
- De där visdomständerna måste vi göra något med.
En orolig natts sömn har jag framför mig. Jag hoppas innerligt att jag slipper vakna kallsvettig var femtonde minut med ett ryck. Snälla, låt mig slippa det inatt. Det räcker med att jag kommer att möta det kyliga väntrummet imorn bitti. Bläddra i en Bamse-tidning, mest för att sysselsätta sig. Inte få med sig storyn, eftersom man inte ens registrerar bilderna. Nervöst titta upp varje gång en sköterska kommer ut för att ropa in en stackars själ. Man är aldrig först, eftersom tandläkare aldrig kan hålla tider. De gör det nog mest för att plåga. Låter patienterna vänta. Låter dem bygga upp nervositeten.
Att, när det väl är ens tur, möta den sterila doften i korridoren. Passera ett rum där borren går febrilt i en mun och så vitt höra ett kväljande läte från patienten. Fastna med blicken och frysa fast. Vakna till av harklingen från syster som visar in en i rummet brevid. Där sitter tandläkaren och pillar med verktygen som snart ska in i munnen. Motvilligt sätta sig i stolen som, innan man ens satt sig till rätta, börjar inta den bakåtlutande positionen. Tandläkaren är ivrig att börja sin dag - sin jakt på karies och tänder som måste dras ut.
Samtidigt som rysningar går längs ryggraden hålls hoppet i ett järngrepp.
Publicerad 2008-09-27 12:09:45 i ,
Kan inte låta bli att bli skratta när jag ser den här reklamen.
Låten gör en liksom glad. Men när man fem timmar senare fortfarande nynnar på melodin, börjar den smått att gå en på nerverna.
Here you go. Få den på hjärnan bara. Enjoy!
Publicerad 2008-09-26 14:55:26 i Allt-i-ett,
Anledningar till varför det är en bra dag idag:
- Trodde att det var Torsdag, men det är ju Fredag
- Fyndade två jackor på stan under lunchen, 2 för 99,- styck. Klockrent!
- Vann en flaska rött på vinlotteriet på jobbet.
- Har redan tagit helg, även om jag fysiskt är på jobb dryga timmen till.
Jag väntar spänt på hur kvällen kommer att arta sig. Ser lovande ut.
Publicerad 2008-09-25 22:37:39 i Allt-i-ett,
Alltid när jag har sett en
Isuzu-logga på en bil har jag tänkt och reflekterat
Suzuki. Jag har tänkt att en bokstav fallit bort eller liknande, ni vet som med
Stena Line-loggan, fast inte medvetet.
En lång tid har jag alltså gått och trott att Isuzu och Suzuki varit samma bilmärke. Jag inser ju nu att så inte är fallet och jag har ju tänkt att bokstäverna inte riktigt stämmer överens. Men tar man bort s och k på suzuki samt sätter i-et först, får man just Isuzu. Är det bara en olycklig tillfällighet eller ett smart marknadsföringsdrag?
Jag tror ju att det är Suzuki som dragit det långa stået här, eftersom det är på detta bilmärke jag reflekterat till, samtliga gånger jag sett både en äkta Suzuki som en Isuzu. Andra har kanske tänkt tvärtom. Kan ju inte jag veta. Tvivlar dock.
Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta, men tanken slog mig och jag kunde inte riktigt släppa det.
Nu släpper jag det.Isuzu har ju snyggare logga iaf.
Det ska dom ha.Publicerad 2008-09-24 23:17:44 i Allt-i-ett,
Man kan lita på en Magic 8 Ball. Jag vann! Iaf en av serierna.
Det där med att jag kommit upp i en score på 149 som jag sagt innan stämmer nog inte. Mitt minne har nog spelat mig ett spratt. Ett önskespratt. I min vinnaromgång idag fick jag 109. Inte alls så bra, jag vet. Men det spelar ingen roll, för jag vann. Det är det som räknas.
Jag vann!
I framtiden ska jag lägga mer tilltro till mig Magic 8 Ball. Ska fråga om ALLT! Kommer att bli som Tärningsspelaren, fast med en Magic 8 Ball. Jag kommer att bli Magic 8 Ball-spelaren. Boken kommer att finnas i en butik nära dej inom ett år.
Jag börjar lite mjukt.
Fråga: Ska jag gå och lägga mig?
Svar: YES
Då får jag väl göra så då. Boken kommer att bli en bestseller. I can feel it!
Publicerad 2008-09-24 20:21:18 i Allt-i-ett,
Ikväll ska jag få min revansch i bowling. Jag kände mig lite osäker efter senaste förlusten och därför tog jag fram bollen som har svar på alla ja- och nejfrågor som finns, min
Magic 8 Ball.
Jag mjukade upp med frågan:
Kommer det att gå bra i bowlingen ikväll? Detta bara för att ha en chans att fråga nåt annat om svaret skulle vara negativt. Man får ju inte vara dum. Svaret:
Better not tell you now.
Visste inte hur jag skulle tolka detta, men tog ändå mod till mig och frågade:
Kommer jag att vinna ikväll? Kunde inte ha fått ett klarare besked. Nu kan jag utan ångest gå till bowlinghallen. Behöver inte ens ett "Lycka till" från någon; jag har min Magic 8 Balls ord.
I'm the one!Publicerad 2008-09-24 16:16:10 i ,
Vissa ord blir alltid fel när man skriver på tangentbord; såvida man inte sitter och kör pekfingervalsen i snigelfart vill säga.
Ett ord jag uppenbarligen använder en del och som blir fel med samma frekvens som antal gånger man tar upp syre vid inandning, är kanske. Måste alltid gå tillbaks och dubbelkolla en text och leta efter kansken.
När jag skrev detta i slow motion, mina kära vänner, fick jag n före s och inte tvärt om. Jag lyckades, men det blev ändå fel! Var lite osäker vid ett nedslag, så det blev ett dubbelslag av n och därmed stod det kannske. Fick gå tillbaks och ändra ändå. Frustrerande!
Kanske ska sluta att använda mig av ordet. Men bara kasnke.
Publicerad 2008-09-24 16:06:03 i ,
Av ytterst medvetna skäl har jag inte skrivit om min tredje vägdag i måndags.
Göteborgshelgen med mat, alkohol, choklad, chips och dip, satte sina spår - på vågen. Måndag morgon hade min kropp, istället för att gå ner, lagt på sig 0.9 kg. Kan inte låta bli att fundera på vad jag troligen gått ner mån-tors och hur mycket jag egentligen gick upp fre-sön. Skrämmande tanke.
Just när jag stod på vågen ångrade jag att jag på fem minuter klämde i mig det där mealet på Burger King klockan fyra natt till söndag. Likaså all choklad jag tryckte i mig tidigare under kvällen. Men nu, ett par dagar senare, inser jag att det var värt det ändå. Som jag njöt av Crispy Chicken-mealet i de där fem minuterna och chokladen ska vi ju inte snacka om. Sällskapet under helgen var ju topp, men chokladen gjorde helgen. Helt klart!
Nästa gång jag är i samma sits ska jag inte tacka nej, men kanske inte vräka i mej i samma mängder. Försöka kan man ju. Men hur lätt är det efter tre drinkar, fyra vinglas och lika många öl? Inte lätt. Dricka mindre? Är det ett alternativ? Nej, tänkte väl det.
Nästa måndag kommer att bli fantastisk. Jag känner det på mig!
Publicerad 2008-09-18 00:48:28 i Allt-i-ett,
Tanken var att vinna. Det gick inte.
Får väl skylla på att jag var ringrostig. Även om jag fick ner käglor varje gång, var det långt ifrån så många jag ämnade att slå omkull. Omgång två gick dock lite bättre; jag fick en strike och några spärrar. 8 är nog mit favorittal, för det fick jag ner som oftast. Bättre än fem iallafall.
Bästa omgången slutade jag på 149. Min motståndare betydligt mer, i samtliga fall.
Kräver en riktig revansch nu. Jag kom ju fram till det förut. Tankar räknas inte.
1-0 till motståndaren
Publicerad 2008-09-17 19:48:25 i Allt-i-ett,
Efter min antagliga förlust i den imaginära bowlingen som ägde rum i helgen är det nu dags för revansch från min sida. Idag ska det dock ske på riktigt. Jag föredrar att vinna i verklighet, istället för i tanken.
Det där att det är tanken som räknas, vilket många påstår, är bara bullshit.
Tanken räknas inte, det är handlingen.
Så det är nu det gäller.
Om 15 minuter smäller det.
Då slår jag kvällens första strike.
Publicerad 2008-09-15 23:28:06 i ,
-1,9 kg sedan förra måndagen. Och det var efter frukostintag och påklädning. Jag vet inte om vågen har gått sönder. Kanske dåliga batteri. Kan den visa fel då? Jag tror kanske det.
Publicerad 2008-09-15 00:25:59 i Allt-i-ett,
Tog en promenad ikväll. Var skönt uppiggande efter en heldag i lodrätt läge framför tvn. Snurret i huvudet hade förvisso försvunnit tidigare under dagen, men hjärnan tackade inte nej till lite frisk luft.
Letade upp en bild på internet för att visa hur härligt det var ute. Nu var det ju kväll när jag var ute och därmed mörkt. Inte hade jag någon barnvagn heller, av ganska naturliga skäl. Ingen hund heller. Sen gick jag ju i stan, så det var asfalt och trottoarer jag vandrade på, ingen grusväg. Istället för det fina gärdet, kan ni tänka er en grå hyreshusvägg.
Annars tycker jag att bilden verkligen fångar min kvällspromenad. Löven stämmer in precis, förutom att de inte var så gula och inte lika många på marken. Annars
på pricken likt. Verkligen.
Publicerad 2008-09-14 12:37:46 i Allt-i-ett,
Det blev ingen bowling igår.
Bara mat och alldeles för mycket vin. Kanske lika bra, eftersom jag troligen hade förlorat.
Men jag får sota för det nu. Halvligger i sängen och det snurrar i skallen. Bävar för hur det kommer att arta sig när jag ställer mig upp. Jag kommer att få svaret inom kort. Måste gå på toa.
Håller tummarna.
Publicerad 2008-09-13 15:01:45 i Allt-i-ett,
Jag ska bowla ikväll. Sist jag gjorde det var på
Nintendo Wii och då var jag grym. Har en känsla av att det inte kommer att vara samma teknik som kommer att krävas idag. Men ibland har jag mina dagar då det gäller bowling. Kan få ett par strike på rad, efter två tre spärrar. Om någon ser den kominationen tror de att man aldrig gjort annat än bowla sedan man föddes. Då är man kung och riktigt hög i hatten. Man är stolt.
Har man otur ser dock samma person när man fem gånger i rad kastar klotet i rännan och vid sjätte försöket med nöd och näppe får ner den kägla som står längst till vänster, eftersom det ligger nåt i rännan som får klotet att studsa upp igen.
Hursomhelst försöker jag att syka min motståndare. För att skapa nervositet och osäkerhet, samtidigt som jag boostar upp mitt eget självförtroende. Berättar hur sjukt bra jag är. Intalar mig själv. Jag vet inte om det funkar, från någon sida. Motståndaren kontrade med att påstå sig ha 190 som bästa score. Är det bra? Bör jag vara nervös?
Tror att jag ska öva in stilen lite i hallen framför spegeln så att jag får bästa utgångsläge. Försöker att etsa fast en bild på min näthinna, som inspiration. Jag tror att min uppladdning kommer att vara a och o.
Publicerad 2008-09-13 00:26:09 i Allt-i-ett,
Alla är vi svaga för något.
Alla blir vi berörda av något.
Alla har vi något unikt vi blir extra glada i själen av.
Mitt något är gosedjur.
När jag var 17 år önskade jag mig en nalle i julklapp av mina polare. Det var en drake vars svans man kunde dra ut så att den blev längre; samtidigt som svansen drogs ihop igen spelades en låt. På lappen i rumpan bak på draken (klart att rumpan är bak) fanns den obligatoriska lappen om hur den bör skötas etc. Rekommenderad ålder nämns också, 0-3 år.
Draken var ganska dyr, men jag ville verkligen ha den. Var som en liten snorunge (?!) som stod fastlimmad mitt på leksaksaffärens heltäckningsmatta och höll nallen i ett järgrepp samtidigt som jag spände blicken i mina vänner. Då kom tjatet. Jag tjatade på mina vänner. De suckade djupt, himlade med ögonen och vi möttes på vägen. Jag fick den på ett villkor; om jag la till lite pengar själv.
På julaftonen samma år satt jag med den lilla draken i famnen. Drog i svansen och lyssnade. Sov som ett barn den natten. Det var värt varenda krona jag la till.
Mitt senaste inköp var en
Ugly Doll. Var kärlek vid första ögonkastet; från båda håll.
Peaco is very shy. Well... shy on the outside.
On the inside, Peaco is a wild man! You can see it in his eyes. All three.
Peaco really shines when he's doing what he does best. DANCING! Peaco loves to dance in the water...much to the dread of his cousin Cinko. Why dance in the water? Well, think about it! When you dance in the water, no one can see you! SHY! Remember? It's kind of a pain explaining water dancing to lifeguards though. Please dance with Peaco. He's seen your moves! (So don't step on his ears.)
Publicerad 2008-09-12 22:20:56 i ,
Jag har levt i ovetskap!
Kunskapen har inte tidigare funnits i min närvaro, men har nu googlat mig till den. Liksom så många andra gånger sitter google inne med de flesta svar. Man kan lita på google. Så, ikväll har jag lärt mig hur man lägger in youtube-klipp direkt i bloggen.
Grattis Helena! Du är den sista människan i världen som lärde sig det. Men någon måste vara sist också. Jag skäms inte för det. Känns skönt som en liten omväxling. Kommer dock inte att bli en vana.
Så nu ska jag visa mina kunskaper.
Ikväll har jag kollat på mina nya favoritnyazeeländare;
Flight of the Conchords. Så jäkla roliga. Sångerna är klockrena och serien som jag tror går på SVT, är grym. Har ni inte sett, måste ni kolla in dom. Man blir ju knäsvag bara man hör dialekten.
Till detta åt jag en hemgjord, mindre färggrann fruktsallad. Må möjligen se tråkig ut, men ack så god den var.
P.S. Det tog mig 30 minuter, tre extrasök på google och sjuttioelva försök till publicering av just detta inlägg. Det var ingen lek att lära sig hur man lägger in youtubeklipp. Det kan jag lova.
D.S.Publicerad 2008-09-12 10:21:59 i Allt-i-ett,
Nu när jag läste mitt förra inlägg inser jag att det kan låta som att jag funderade på tanken att supa mig apfull, ta massa lavemang och raka skallen bara för att gå ner i vikt. Så är det självfallet inte. Jag är mycket mer begåvad och smart än så. Dessutom var det någon som sa till mig att det troligen var vätskebristen som skulle stå för den mesta viktnedgången och att den skulle återställa sig så fort jag hällde ett glas saft i mig. Attans järnspikar, tänkte jag ilsket inom mig.
Snacka om att man skulle ha genomgått ett helvete bara för att uppnå en temporär viktminskning på några kilon. Man skulle inte ens va snygg för en dag. Inget hår och bakis är ingen bra kombo skulle jag tro. Lägg därtill att man fortfarande har sviter från lavemanget samtidigt som man är irriterad på grund av hunger och törst.
Nej, jag ska nog behålla mitt hår. Ska ju till och med spara ut.
Då har jag nåt att skylla på om jag inte går ner i vikt.
Känns tryggt.
Publicerad 2008-09-11 23:10:23 i Allt-i-ett,
...saknar jag mitt långa hår. Piercingen har jag inte saknat, men håret.
Mitt mission nu är därför att spara ut det igen. Har bara några decimeter kvar. De går ju fort. Kanske har jag längden om ett par år eller tre.
Kom inte helt osökt (alltså sökt?!) att tänka på hur mycket hår egentligen väger. Mitt är ganska tjockt så nåt hekto måste det ju väga. Kanske inte nu när jag har kortare, men då när jag hade långt.
Tanken förde mig vidare till att fundera på hur mycket man egentligen skulle kunna gå ner i vikt genom att lura sig själv. Låt oss säga att man rakar av sig allt hår, tar trippel dos med lavemang och halsar en vodkaflaska och inväntar resultat. När man då har stapplat sig fram och tillbaks till toan femtioelva gånger under natten, ser man troligen förjävlig ut när man ser sig i spegeln. Inte minst för att man rakat av sig allt hår och ser ut som en kinesisk nakenhund, eller skinhead-Britney; troligen ännu fulare. Skulle man då bli glad när man kliver på vågen och den visar 2,8 kilo mindre än vanligt? Skulle det vara värt det? Framförallt, skulle det räknas?
Publicerad 2008-09-10 22:22:38 i ,
Ja, hade jag ingått i denna skulle jag enligt
www.yearbookyourself.com sett ut på följande sätt:
Afrofrillan från -78 passade inte riktigt mig, så jag gjorde nog bäst i att gå ut -76 ändå.
Publicerad 2008-09-10 14:35:05 i Allt-i-ett,
Idag stör jag mig mer än vanligt på:
- Bloggare som skriver A, men inte B. Ni vet de där historierna om "Idag blev det lite pinsamt vid frysdisken nere på ICA. Hoppas ingen såg. Hehe." eller "När det händer saker som idag kan jag inte låta bli att skratta, även om man kanske inte får. Det var ju ändå lite kul." Sen skriver de inget mer. Vad är vitsen med detta? Är det av ren djävulskap, någon form av internskämt eller vågar de bara inte berätta allt? I vilket fall tycker jag att folk ska låta bli. Det är störande. Jag blir irriterad.
- Folk som informerar liiite för mycket i statusfältet på Facebook. Jag har en tjej på min vännerlista som är expert på detta. Nedan finner ni ett par av hennes senaste alster. No further comments.
Förresten, har jag sagt att jag har en sjukt bra plan? Det har jag iallafall. Period.
Publicerad 2008-09-09 23:47:12 i Allt-i-ett,
Läste igenom det jag nyss skrivit och insåg att mitt förhållande till MS Röj är/var mindre normalt [läs: rubbad och sjuklig]. Jag vill emellertid påpeka att jag numera inte spelar MS Röj varje kväll, inte ens dagligen. Jag fick bara en flashback idag [läs: återfall].
I det senaste har jag däremot spelat Mahjong Titans, men den går upp titt som tätt och vinnarprocenten ligger över 50, så det är lugnt.
Dagens insikt: Jag förstår folk som blir spelberoende.
Dagens uppmaning: Introducera inte nya spel för mig. Windows basutbud är mer än nog.
Publicerad 2008-09-09 23:28:54 i Allt-i-ett,
När jag gick på gymnasiet hade jag en period där jag var smått beroende av
MS Röj. Jag kunde inte lägga mig innan jag hade satt ett nytt rekord på en av nivåerna. Vissa kvällar satt man framför datorn i timmar, ingen underdrift, och svor över att inte lyckas slå rekordtiderna. När man började se suddigt och ögonlocken hölls upp med ren viljestyrka av högsta klass, kunde jag resonera med mig själv att endast behöva
klara en MS Röj på varje nivå; dvs tre för den som inte är insatt. Låter kanske inte så knivigt, men är man dötrött och ser lika bra som när man har hällt i sig en dunk med vin, kan man lätt slinta med handen och hamna på en mina. Långa censurerade ramsor kom då ur min mun. Efter en timma brukade det dock ha löst sig.
Ikväll hamnade jag där i MS Röj-fällan igen. Fick flashbacks från min storhetstid. Eftersom jag inte har samma dator som på gymnasiet har mina superrekord gått upp i rök och idag krävdes inte mer än 30 minuter för att sätta rekord på samtliga nivåerna. Det bevisar knappast att jag är i samma toppform, utan snarare att jag inte spelat så många gånger. Det blev dock en och annan svordom under tiden.
Nedan ser ni bevis på kvällens framsteg.
Nu tog just denna röjning 13 sek, men innan dess gjorde jag sju. Trodde att jag skulle klara bättre, men jag gav upp.
7 sek är inte illa, men jag tror att mitt rekord på gymnasiet var fem. Då krävs en gnutta tur också. Faktiskt.
Långt ifrån nöjd med
81 sek, men det är ju rekord. Gör det ju lättare o slå i framtiden. 42 sek är nog mitt gymnasierekord på denna nivå, om inte ännu lägre...
Den stora är svår att få bra tid på. Snabbar man sig är det så lätt hänt att man gör en tabbe. Jag är ganska säker på att jag varit nere på 260 sek nånting. Men ikväll blev det bara
365 sek.
Vem slår mig?
Publicerad 2008-09-08 22:51:42 i Allt-i-ett,
Hur god ser den här bananen ut att vara?
Svar: En otroligt svag etta, såvida man inte gillar att hela ens gom förvandlas till stävare än strävast. Hade man kunnat slipa med en känsla, skulle den här bananen gett ett grovkorningt slippapper. Den skulle lätt gjort grovjobbet!
Publicerad 2008-09-08 21:30:00 i ,
Iallafall fram tills 1 dec. Då ska jag ha nått mitt mål. Är tanken. Med risk för att behöva börja om efter julhelgen igen då man proppat i sig ett otal julbord och femtioelva Alladinaskar. Men inför julen ska jag åtminstone vara fit for fight. Då ska jag inte vara i det översta skiktet på BMI-normalen, utan snarare i den lägra halvan. Hoppas kan man ju. Jag tror. Och hoppas. Så klart!
Så när jag klev på vågen imorse blev jag minst sagt förvånad, -2,3 kg. På en vecka! Det kan ju inte stämma? Men så tog jag på mig kläder och käkade frukost, så var det bara -0,7 kg. Mer rimligt tänkte jag och gick till jobbet. Ändå nöjd.
Publicerad 2008-09-05 08:09:36 i Allt-i-ett,
Sedan jag började på jobbet har tydligen förbrukningen av
Post-It-lappar ökat lavinartat. Av någon märklig anledning.
Okej, jag erkänner: Mitt närminne skulle jag inte direkt satsa pengar på. Faktiskt inte. Men då är det väl bra att jag har hittat ett system som funkar. Jag påstår inte att jag minns allt nu, men jag vill ändå tro att jag kommer ihåg det mesta. Kanske.
Publicerad 2008-09-04 20:43:43 i Allt-i-ett,
Idag när jag gick ut genom porten för att traska till jobbet, såg jag en tjej korsa gatan en bit bort. Vanligtvis brukar jag sällan lägga märke till folk, utan är snarare den som förvirrat tittar mig runt som en vilsen höna så fort någon säger "men gud, såg du den eller?".
Men idag la jag märke till den där tjejen som precis gick runt husknuten när jag klev ut på trottoaren. Eller, det var snarare hennes skor jag skymtade. Var det likadana skor som jag hade köpte härom veckan? Jag fick lite panik och kände att jag var tvungen att gå snabbt för att komma ikapp henne, så att jag kunde se.
Vanligtvis brukar jag gå i takt till musiken, men eftersom det var "Don't worry, be happy" som spelades, var det knappast ett alternativ. Jag halvsprang över gatan och försökte skylla mina språng på bussen som kom lite längre bort, men eftersom den var hundra meter bort + en hållplats att stanna till på däremellan, var det nog bara mig själv jag lurade.
Jag närmade mig sakta men säkert, samtidigt som jag experimenterade med att stundom kisa och stundom råglo på skorna för att se om det var likadana. Insåg att jag var för långt ifrån och slet därmed min blick från skorna. Då blev jag ännu mer stressad. Tjejen hade ju ingen stil. Inte för att jag är värsta modelejonet, men kände att jag verkligen inte ville att hon skulle ha likadana skor som mig.
Tog små galoppskutt för att snabbare komma nära och det ledde till resultat. Nu kunde jag se skorna såpass väl att jag kunde urskilja form och mönster, för färgen hade jag sett för länge sedan. Det var ju den gröna färgen som hade fångat mitt intresse från första början. Eller ja, intresse och intresse, snarare mitt desperata hopp om att det inte skulle vara likadana skor som jag har. När jag var på ca 40 meters avstånd kunde jag iallafall konstatera att skorna inte var i närheten så snygga som mina. Framförallt, de var inte likadana! Jag kunde pusta ut.
Det känns nu så skönt att veta att en främmandes tjej någonstans i Oslo, traskar runt med ett par gröna gympaskor som inte är likadana som mina. Det betyder att jag kan fortsätta att bära mina gröna adidasskor med stolthet. Gött! Bobby McFerrin hade rätt när han sjöng sin låt i ipoden imorse iallafall då, men det kunde ju inte jag veta.
Publicerad 2008-09-03 16:01:19 i ,
Och NEJ, jag har inte laddat hem den olagligt. Jag ska gå på bio.
Nu sitter säkert någon besserwisser till filmnörd och tänker att premiären är först på fredag. Det stämmer förvisso i Sverige, men här i Norge hade
WALL-E premiär redan förra helgen. Av någon anledning ligger Norge före Sverige med biopremiärer. Vet inte när det hände egentligen. Jag har alltid tyckt att Sverige varit långt före Norge i det mesta, alltid. Då trodde jag att det även gällde biopremiärer, men icke. Det var nämligen det samma med
Sex and the City-filmen. Sverige hade premiär två veckor (?!) efter Norge. Hur är det möjligt?
Tanken slår mig att det kanske bara har varit en patriotisk djävul som infekterat min hjärna och fått mig att tro att Sverige har varit bättre, vackrare och smartare hela tiden. Kan det vara så? Har Norge varit före Sverige alltid? Har jag varit blind?
Jag funderar, men inser fakta. Nej, i Norge finns det fortfarande inte smaksatt creme fraiche. Ovanligt många gånger accepteras inte utländska visakort. Det är avgifter på det mesta. Barn får ingen lunch varken på dagis eller i skolan. Lunch som äts är smörgåsar. Norges vägnät ska vi inte ens tala om. Så nej, Sverige ligger före i mångt och mycket [läs: det mesta], men jag känner att Norge är på g nu. De tar in - med biopremiärerna.
Publicerad 2008-09-02 23:16:49 i ,
Det var igår!
Yes, nu ska jag göra det.
På riktigt! Jag ska ta upp matchen mot sladdermagen. Förra ronden var kanske ingen dundersuccé från min sida, men jag såg potentialen hos mig själv och nu tror jag på mig själv. Det vore väl ganska döfött om jag inte ens trodde på mig själv dag 2. Men de gör jag.
Jag har gjort om strategin lite nu. Denna gången ska jag ha koll på det jag äter. Dagligen ska jag ha i mig knappt
1400 kalorier och förhoppningsvis ska detta tillsammans med lite träning sakta men säkert utplåna den lilla sladdriga. Vi får se hur lång tid det tar bara.
Vet inte om mitt undermedvetna talat igen, men den här fick jag häromdagen tillsammans med en tidningsprenumeration jag har.
Börjar nästan bli lite läskigt. Är jag som hon i Medium?!
