h-lena

Ja, både killar och tjejer kan/bör kasta den här förpackningen, dock i var sin papperskorg. Killar måste vara grönklädda och tjejer måste ha vita klänningar; annars går det inte.

Kan tycka att det blir lite överdrivet jag. Ska man ens behöva ha en symbol för att man ska kasta en tom förpackning? Är inte det självklart? Nåja, alla kan ju inte vara lika smart som jag. Glömmer bort det från tid till tid.

Här är min dösnygga, fina, alldeles, alldeles jättefula mikro som jag fick i julklapp. 



Känns den inte lite -80? Lite som det skulle vara en av de första mikrovågsugnarna ever. Den har liksom inte ens en klocka. Inget digitalt, utan bara två rattar. Men det verkar som att man både kan ställa in hur länge man vill att något ska värmas, samt effekt. Är inte det lyx, så säg...

Jag är ju mitt i en flytt nu. Från kollektivboende i Oslo till egen bostadsrätt i Stockholm. Nog om det. Jag ville bara skryta lite om hur sjukt bra jag är på att packa när det kommer till det. Jag tycker nödvändigtvis inte att det är skoj, men bra på det, det är jag.

Bevis på hur jäkla bra jag är på att packa:

Stora ihåliga saker fylls. Här räknas varje kubikcentimeter. Jag fick faktiskt plats men ännu mer i den här efter lite trixande.



Kuddar vakumpackas. I den undre påsen ligger fyra prydnadskuddar; i den övre tre. Ändå kan man pressa ut ännu mer luft om man vill. Sjukt praktiskt.



Denna låda är ju inte färdigpackad (som jag hoppas att ni ser), men jag ville visa på hur välbalanserad packningen blir när jag är i farten. De tunga böckerna delas upp på var sin sida; på så vis blir vikten balanserad. För er som burit obalanserade lådor fattar vad jag snackar om. Sjukt irriterande är det. För att inte lådan ska bli för tung att bära också, vilket är risken om man bara har böcker i en låda, fylls mittpartiet upp av en kanonlätt prydnad som jag inhandlat i Afrika; tror att det ska vara nån urgröpt rot eller något. Minns inte riktigt. Denna tar egentligen oförskämt mycket plats, men nu fyller den ändå en funktion med sin lätthet. Smart? Jo, men visst!

Det märks att jag har compact-living-andan i mig. Och kanske lite att jag vill bära minst antal gånger. Hellre lite tyngre och färre gånger, än tvärtom. En flytt bör vara som att dra av ett plåster; ju fortare desto bättre. Smärtan koncentreras till en kort period, sen är det över. Jag längtar tills det är över.



PS. Detta är ingen reklam för att jag innerligen vill hjälpa andra att flytta. Snarare tvärtom. Vill ni ha hjälp kostar det er dyrt, eller så räcker det att ni hjälper mig att flytta alla mina kartonger i slutet av januari. Hint-hint. DS.

Gaaah! Den var inte snygg.

Micron jag fick i julklapp alltså. Jag menar, hur ful kan en ny micro man köper idag egentligen vara? Man tror att den inte kan vara så illa ändå, men jo; kolla min bara. Hur gör man nu då? Byter? Köper ny? Ler, är glad, nöjd och tinar sina frusna kycklingfiléer i den iallafall?

Glöm inte att ta med julskinka och bröd till Bro´, annars blir det ingen frukost!

Så vad har jag gjort för julstök då? Jo jag har bakat. Inte idag, men typ igår och förrgår. Jag och mamma har gjort kokosstänger, drömmar, kanelplättar och jordnötskakor. Sen har jag satt ihop ett pepparkakshus. Ja, jag köpte färdiga delar. Det är nog så knöligt att få ihop dessa rätt. Har inte tänkt att ge mig på att göra en egen formation. Det fanns åtminstone en god anledning till varför jag inte kom in på arkitektutbildningen...

Efter två blåsor på tummen och ringfingret, fem helvetes-jävla-skit och ett riktigt riktigt fult ord, blev detta resultatet:
 

Lyckades tom med några kristyrtappar längs takräcket. Mer snö än såhär lär det inte bli under mitt julfirande, men florsocker är väl inte fy skam det heller. Man tager det man haver.



Resultatet av granpyntningen. Måste få påpeka att den är snyggare i verkligheten. Jag är ganska säker på att det är en micro till mig i det stora paketet som gömmer sig bakom granen. Nu kanske ni tycker att spänningsmomentet är över, men icke; vad gör jag om den är ful? - Eh, tack mamma och pappa. Eh, jättefiiin. Sen får jag löpa en ny utan att de vet om det och byta ut micron varje gång de kommer på besök. Håll nu tummarna för att den är snygg!




En av dessa tre har jag gjort helt själv. Jag förstår att det kan vara svårt at gissa, men låt mig ge er en hint: Jag är inte särskilt bra på att sticka... Men trycka in nejlikor i en köpt apelsin är jag grym på. Det blev två ledtrådar det, men så är det ju ändå jul.

Nog om det. Nu måste jag sova. Ska vara hos Bro' tidigt imorn bitti. Vi kan ju inte bryta traditionen med att byta var sin julklapp på morgonen bara för att vi är 25 och 28 år gamla. Brorsan ville att jag skulle komma bort klockan 07:00. Jag förhandlade mig till 07:15.

Idag när jag har sprungit runt i mina föräldrars hus, i brist på eget boende, och julstökat har jag adopterat dessa tofflor:



Ser kanske inte så mycket ut för världen men oj va de håller frusna fossingar varma; bättre än mina duntofflor faktiskt. Till slut var jag tvungen att springa runt i bara underkläderna för att tofflorna värmde mig så. Fick nästan värmeslag. Detta är inte på något sätt kliniskt bevisat, då enstaka personer [läs: forskare] må påstå att viss värmeeffekt kan ha utvecklats även från eldandet i såväl spisen i köket som kaminen i vardagsrummet. Men för er vanliga dödliga vill jag ändå slå ett slag för dessa filttofflor - otroligt värmande. Löp å köp! Fråga mig inte var, för det vet jag inte.

När jag var i Sverige senast kände jag att det inte vore så dumt att ha lite cash i plånboken. Om man bara ska ha något litet menar jag. Sagt och gjort.

Ni vet killen på Sushi King som jag har berättat om HÄR och HÄR. Jag var där idag igen och det verkar som att jag kan få ett lustigt blogginlägg för varje besök hos honom. Kanske synd att jag ska flytta.

Sushikillen: Tjenare! (sas på ett överdrivet svenskt sätt)
Jag: Hej hej.
Sushikillen: Det er tredje gangen du er her nå.
Jag: Eh... Ja, just det. Hehe.

Killen har ju minne som få. Imponerande; eller bara skrämmande. Han snackade som vanligt om allt och inget. Undrade var i Sverige jag var ifrån. Om jag hade julhandlat. Jag gjorde mitt bästa för att snika in min beställning. När jag väl fått gjort det satte jag mig ner, med näsan i en skvallertidning. Precis när Michael Jackson kört sitt intro till Billie Jean på CD-spelaren, hojtade sushikillen till och mina tolv bitar var klara. Dags för lite mer snack.

Sushikillen: Er den varm?
Jag: Ursäkta?
Sushikillen: Er det sånn i hele jakken? (pekar på ullen i hättan)
Jag: Jaha, jo det är det. Så ja, den är väldigt varm.
Sushikillen: Jeg har nesten en lik jakke. Samme farve. Litt jentete, jeg veit, men jeg liker den.
Jag: Okej, men då vet du att den är varm då.
Sushikillen: Ja. Vi kan ta på jakkene samtidlig å gå ut vi. Hahaha.
Jag: Ja, eller hur. Hehe...
Sushikillen: (nu med en allvarlig ton) Vil du de?
Jag: (tystnad)
Sushikillen: Vil du de?
Jag: Ehehe.
Sushikillen: Jeg tulla bare. Hahahaha.
Jag: He.

Jag tog min sushi och gick.

Allt har ju gått så fort i det senaste. Jag är övertygad om att när vi gick över till vintertid så kortades varje dygn ner minst fyra timmar, troligen fem, men kanske tom sju. Vi fick aldrig ens den där extratimmen som alla brukar hurra över. Nej, vi blev rånade. Och tid är ju dyrbart. Går sånt på försäkringen måntro?

Nu har jag iallafall blivit informerad om att det snart är julafton. Om närmare bestämt sju dagar. Alltså är det dags att börja tänka på julklappar. Har inte gjort det än.

Så nu ska man ut och trängas med hela Oslos befolkning. Knuffa sig fram i trånga butiker, svettas som en gris eftersom man bär vinterjacka inomhus, stå i milslånga köer, betala och få ett fult insalget paket som man ändå måste packa om sen igen. Slutligen kommer man ut ur affären och då fryser man arslet av sig eftersom man på något vänster vant sig vid bastuhettan som man tidigare fajtades med. Därefter ska man genom exakt samma procedur  x antal gånger. Låt oss hoppas att x-faktorn är låg, typ tre.

Förresten, sa jag att det ska bli skoj detta?

Så här fick jag tillbaks tvätten efter min snabbvisit hos mamma idag. Inte var det hon som tvättade den heller. Nej, jag satte igång maskinen själv. Torktumlaren också. Ihopvikningen får ske nu när jag har kommit tillbaks hem till mig igen; allt är sådär lagom skrynkligt nu. Stryka? Knappast...



PS. Ser ni att jag inte har kläderna i mammas ryggsäck längre? Det var lite mer byråkrati kring adoptionspappren än vad jag hade räknat med. Jag har nu "lånat" min fars bag istället. DS.

Så där lagom nu sista vecka i kollektivboende har vår tvättmaskin kapitulerat. Det läcker vatten ut över hela golvet och proppen gick. Allt stannade. Som tur var, var det inte min tvätt som fanns i maskinen [läs: jag tar inte på mig något som helst ansvar]. Det hela går kanske att fixa lätt, men jag tänker inte ta mig för att undersöka det hela. Nej, jag packar min tänkta sistatvätt i en rygga och tar med hem till mamma.



Känns som när man var 16 år och gick på gymnasiet. Men va skönt det ska bli och bara lämna den där väskan och komma tillbaka några dagar senare för att finna den tvättad, torkad och färdigvikt i en prydlig hög. Ojojoj vilken lyx. Varför uppskattade man inte den när man hade den?

Tack mamma!



PS. Ryggsäcken är mammas också. Jag har "lånat" den. Hon kanske kan få tillbaka den nu, men å andra sidan har jag ingen egen. Den är ju så bra att ha när man ska på träning. Jag har liksom vant mig vid att ha den. Tror nog att jag lämnar in en adoptionsansökan samtidigt som tvätten. Ja, det gör jag. DS.

Det bidde inga 25.000 kronor i månaden i 25 år.
Vad bidde det då då?



Det bidde 75 kronor. 

Nej, någon tiodubbling blev det inte. Men jag ser det positivt. Jag gick ju 25 kronor plus. Sen vet ju alla att istället för att ta ut de där 75 kronorna och känna sig nöjd, blir man girig och tar nya lotter istället. Mycket vill ha mer. Det slutar ju med att man går back. Tre nitlotter - Pang!

Tror att jag ska göra nåt annat med mina 75 kronor. Några förslag? Bör man satsa på andra spel? Lotto? Trav? Aktier? Eller ska jag kanske betala av lite på lägenhetslånet?

Jag är öppen för förslag.

Okej, det var inte så mycket spännande på denna lott. Hade tänkt att spara sista rutan här också, men så gick jag och vann 75 kronor innan dess. Spänningsmomentet här är då: Hur många gånger vinner jag 75 kronor? Blir det det dubbla, eller kanske gånger tio?

Låt framtiden visa...

Okej, jag är kanske inte lika positiv längre, men jag har fortfarande chansen på högvinsten. Jag tackar ju inte nej till 50, 1000 eller 75 kronor heller. Känns snarare som att det kanske kan vara det som jag vinner, om nåt.

Låter sista rutan vara oskrapad ett tag. Tar nästa lott.

Fortsättningen är också helt okej. Två rader kvar. TV4s morgonsoffan nästa?

Bra start. Me like!

Jag köpte två triss när jag var i Stockholm senast. Tänkte dra ut lite på skrapet. Öka spänningen. Vad säger ni, ska vi tippa på vad jag vinner? Kan jag ha 25.000,- i månaden i 25 år i min hand i detta nu? En kittlande tanke.

I detta nu tror jag på en nitlott och en femtiovinst. På så vis går jag plus-minus-noll.

Det kan jag ta.

Det har varit mycket nu. Inte här på bloggen, men i verkliga livet. Det är sant. Allt har skett i ultrarapid också. Beslut har tagits snabbare än man kan säga idiosynkrasi*. Betydelsen har inget med händelserna att göra; snarare tvärtom.

Eftersom jag har varit lite fokuserad på mina sömnvanor det senaste tänkte jag inte redogöra för vad jag gjort sedan förra torsdagen, utan för hur jag har spenderat mina nätter - i kronologisk ordning:

- 1 natt på hotell i London
- 3 nätter på tältsäng hos vän i Stockholm
- 1 natt på nattbuss, Sthlm-Oslo
- 1 natt hemma i Oslo
- 1 natt på soffa hos vän i Stockholm
- 1 natt på nattåg, Sthlm-Oslo (varav hälften på ersättningsbuss)
- 2 nätter hemma i Oslo

I efterhand kan man tycka att jag lika gärna hade kunnat stannat i Stockholm i två nätter istället för att åka fram och tillbaka till Oslo, men jag kunde ju inte veta att jag som hastigast skulle köpa en lägenhet och var tvungen att komma och skriva kontrakt med detsamma. Jag sköt tillochmed upp det en dag. Jäklar vad mäklare är hetsiga.

Just ja, en till grej: Jag flyttar från Norge nästa helg.






*överkänslighet; motvilja, avsky

I fredags löd mitt horoskop:



Min helg bestod av restaurangmat, alkohol, McDonalds mitt i natten och taxiresor. Lägg därtill ett par fika dagligen. Nog har det glittrat med nöjen, men det känns ju inte bra att Aftonbladet vill få mig att få dåligt samvete för att jag inte tränat sedan i tisdags. Hur visste de det egentligen?

Som tur är tror jag inte på horoskop, men det blir nog att ta ett träningspass imorn iallafall.

Tanken slog mig i torsdags när jag på hotellet i London skulle tvätta händerna efter ett toabesök.



Hur tänker egentligen engelskmännen här? Att antingen vill man tvätta händerna i iskallt vatten, eller också vill man bränna de stackars labbarna?

Till en början försökte jag att ta lite här och lite där för att uppnå behaglig tempratur, men det hela gjorde ju bara att jag än skållade än förfrös mina stackars händer.

Lösningen: Dra på max på båda kranarna samtidigt så att vattnet inte hinner rinna ner i samma hastighet. Det uppstår då en liten pöl man kan bada händerna i perfekt temperatur.

Man får inte vara dum. Det är kanske så engelskmännen tänker. Att de vill bara sålla ut de smarta gentemot de mindre begåvade människorna. Jag hoppas nästan det. Annars klassas de själva i den sistnämnda gruppen.

Hursomhelst, var det ett IQ-test, vill jag påstå att jag till slut lyckades få godkänt.

Lämnar i detta nu Stockholm. På en nattbuss till Oslo. Låter kanske mindre flashigt, men det är ganska lyxigt. Jag har ett eget dubbelsäte och gratis internet. Dessutom fick jag min favoritplats; vänstersidan av bussen i närheten av dörren på mitten av bussen. Där brukar det vare en fönsterkarm i perfekt läge att luta huvudet mot. På så vis slipper man en kall fönsterruta mot huvudet och dessutom brukar där vara gardiner, vilket fungerar perfekt som kudde. Jag kommer att sova som en prinsessa.
 
Det är lustigt hur man har sina favoritplatser. Alltid när jag flyger vill jag ha en fönsterplats. Spelar inte så stor roll vart i flyget, bara det är en fönsterplats. Jag skyller på att jag vill luta huvudet mot något när jag sover, men i själva verket är jag som ett litet barn som vill kika ut genom fönstret. Se när man lättar och hur bilarna och husen bara blir mindre och mindre, tills de bara ser ut som små prickar. Det är häftigt.




Både när jag reste till och från staden på bilden i förra veckan hade jag fönsterplats. Men visst vill väl ändå alla egentligen sitta vid fönstret? Det är bara det att folk inte vågar erkänna det. Jag erkänner det, iallafall här och nu.

Förresten, ni ser vad det är för stad jag var i va?

Tänkte väl det. 








Inte?!

Men herre gud, det är ju London. Ser ju vem som helst... Gaaah.

Har jag sagt att jag fått min lilla isbjörnsnalle från WWF? Beviset på att jag är isbjörnsfadder. Inte? Men här är han iallafall. Han heter Icicle.



Tycker ni att han ser rädd och ledsen ut? Det är för att inte du också är isbjörnsfadder, men det kan du bli HÄR. Det är verkligen värt det. Vet ni hur mjuk Icicle är? Och vi ska inte prata om hur gott han luktar. Håller mig sällskap i min stora säng gör han också. Icicle ger mig trygghet och ironiskt nog värme. Är det inte fantastiskt? Eller har jag bara varit singel för länge?

Just ja, pengarna går ju till de riktiga isbjörnarna på Arktis också. Till folk som arbetar för att de "små" liven inte ska utrotas. Det är bra. Men säg inget till Icicle; han blir så ledsen när man klassar honom som en "oäkta" isbjörn.

Ja, måndag, 1 dec, var ju mitt måldatum. Och ja, det var dumt att lägga det första dagen efter en helhelg i fjällen med julbord och fest. Men men. Jag gick plus litegrann och nådde därmed inte målet helt, men jag är nöjd ändå. Har ju faktiskt gått ner dryga 6 kg sedan september, varav de sista 6 veckorna har varit i stort sett +/-/0. Så jo, jag är nöjd. So far, so good.

Bara för att visa hur glad jag är, samt visa lite av standarden på våra jobbfester, så bjuder jag på mig själv och ger er denna bild från helgen. 



Det var min tur att visa vad jag gick för i rytmisk gymnastik med glitter. Här gör jag ett så kallat snökanons-hopp till 99 Luftballons, vilket jag måste erkänna att jag bemästrade med viss bravur. Jag tror dock att jag behöver tona ner lite på flexandet av vänsterfoten nästa gång. Noterar, samt lär av det.

Som tur var hade jag lagt mig när det börjades med sexig aerobics. För det första tror jag inte att jag hade varit så bra på det och dessutom skulle de bildbevisen hade kunnat användas emot mig. Nu sitter jag själv inne med några trumfkort. Det känns skönt.


PS. Jag har satt upp nya mål i förinta-sladdermagen-projektet, men kommer inte att dokumentera det i samma grad som jag gjort nu. Det gjorde jag mest för att tagga mig själv, vilket jag nu har gjort. Nu ska jag jobba på i lite lugnare tempo för mig själv. Har ju tänkt att nå min önskade Beach 2009-look. Förhoppningsvis blir det lagom till nästa bikinisäsong. Berättar när jag kommer dit, om det så blir sommaren 2011. Ska inte ge upp. DS.

Jag fastnade lite på youtube. Det är ju så lätt hänt. Jag skulle bara kolla upp en gammal låt, så länkade den till en annan som i sin tur länkade till en tredje, fjärde och sen var man fast. Som det brukar vara.

Har nog lyssnat på alla Jumpers gamla låtar. Det var inte igår. Vem blir inte glad när man lyssnar på dom egentligen? De skulle kunna sjunga om pesten och döden och ändå få det att låta glatt; liksom Per Gessle aldrig skulle kunna sjunga en låt som inte associeras till sommaren. Hans röst ÄR ju sommar. 

Men nu var det Jumper jag fastnade med ikväll. Hittade inte min gamla favvolåt I Vårt Kvarter, men Våran Hemlighet får duga. Lyssna och bli glada. :)